Annons

Peter Alestig:Studien är inte kul läsning för regeringen

Klimatminister Isabella Lövin.
Klimatminister Isabella Lövin. Foto: Claudio Bresciani/TT

Mitt i coronakrisen presenterar regeringen en av de potentiellt kraftfullaste klimatsatsningarna hittills. Men samtidigt kommer svidande forskarkritik mot Sverige – vårt klimatarbete når inte ens halvvägs till Paris-avtalets mål, enligt en studie.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

All politik är klimatpolitik.

Orden kom från en klart nöjd vice statsminister Isabella Lövin (MP) i en intervju med Dagens Nyheter på måndagen, i samband med att regeringen presenterar sin senaste klimatsatsning: ett ”klimatkollegium”.

Det låter torrt, men har faktiskt potential att bli den kraftfullaste klimatåtgärden sedan klimatlagens införande – långt mer betydelsefull än elcyklar och solcellsstöd.

Klimatkollegiet, som ska ledas av statsministern och klimatministern och dessutom innehålla sex andra ministrar från bland annat energi- och finansdepartementet, ska nämligen se till att all regeringens politik styr mot klimatmålen. Och solcellsstöd och elcykelsubventioner i all ära, men de står för ganska små poster i både statsbudgeten och koldioxidbudgeten.

Desto större poster står stödpaketen under coronakrisen för – och det är bland annat dem som regeringen siktar in sig på i det nya klimatkollegiet. Den ska ha ”en central roll” i arbetet med att se till att återhämtningen blir grön, enligt regeringen.

Annons
Annons

Någon på Klimatpolitiska rådet, som har i uppgift att utvärdera regeringens samlade klimatpolitik, utbrast säkert ett glatt ”Äntligen!” när nyheten kom. I sin rapport från i mars i år pekade rådet på ”svagheter i regeringens organisation, processer och ledarskap för det klimatpolitiska arbetet”. Nu ska det bli slut på svagheterna och bristerna.

I samband med klimatkollegiet presenterades passade statsminister Stefan Löfven (S) också på att prata om ”att ligga i framkant i klimatomställningen”, och hur det ska gynna Sveriges konkurrenskraft.

Och visst, Sverige tillhör världens mest progressiva länder på klimatområdet. I en global jämförelse står vi oss starkt, rent av starkast enligt Climate Change Performance Index.

Men man kan inte annat än undra om statsministern hade formulerat sig på samma sätt om han hade läst den nya vetenskapliga studie av Sveriges och Storbritanniens klimatpolitik, som av en ödets ironi publicerades på samma dag som klimatkollegiet presenterades. Studien är inte kul läsning för Sveriges regering – eller för någon som vill att regeringen håller vad den lovat i Paris-avtalet.

Forskarna bakom studien – som är aktiva vid Uppsala universitet och brittiska Tyndall Centre for Climate Change Research – har utgått från vad som kallas den globala koldioxidbudgeten, alltså hur mycket vi enligt forskningen kan släppa ut globalt för att hålla oss under Paris-avtalets mål om att begränsa uppvärmningen till ”väl under 2 grader”.

Därefter har de beräknat storleken på Sveriges bit av den globala utsläppskakan (280–370 miljoner ton) och sett hur länge vi kan äta av den i samma tempo som nu innan den tar slut.

Annons
Annons

Slutsatsen: i 6–8 år – sedan lever vi på lånad CO2.

För att undvika att hamna där, måste vi nu minska våra utsläpp med 12–15 procent om året, enligt forskarna. Det är en enorm ökning jämfört med nuvarande tempo. Förra året minskades utsläppen med 3,8 procent, enligt Naturvårdsverkets preliminära statistik.

Forskarna fortsätter att konstatera att vi redan till 2035–2040 behöver nå netto noll-utsläpp (alltså att vi suger ner lika mycket CO2 som vi släpper ut). Sveriges mål – som Klimatpolitiska rådet menar att vi inte kommer att nå med nuvarande politik – är satt till 2045.

Om de svenska politikerna lyssnar på forskarna lär det betyda omfattande politiska åtgärder och säkerligen även strider. Redan nu pågår också en sådan strid inom Socialdemokraterna, där S-föreningen Reformisterna vill ändra Sveriges netto noll-mål till 2035 (oklart hur statsministern ser på den saken).

Kanske är det de stora politiska konsekvenserna av deras slutsatser som gör att forskarna bakom studien också känner sig nödgade att påpeka att deras slutsatser inte kommer från någon politisk ideologi, utan helt enkelt är en beräkning av vad Paris-avtalet innebär på nationell nivå. Och Sverige har som bekant skrivit under Paris-avtalet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons