Studio Barnhus är inte lika lätta att ringa in som andra svenska dansmusikframgångar som Eric Prydz, Swedish House Mafia och Tim ”Avicii” Bergling.
Studio Barnhus är inte lika lätta att ringa in som andra svenska dansmusikframgångar som Eric Prydz, Swedish House Mafia och Tim ”Avicii” Bergling. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Studio Barnhus: ”Vi är hela tiden rädda att allt ska slut”

I skuggan av Avicii och Swedish House Mafia har dj-kollektivet, skivbolaget och studion med namnet Studio Barnhus lagt den alternativa dansmusikvärlden för sina fötter. Under nyårshelgen når deras till synes oändliga turné fester i Mexiko, Berlin och Manchester.

Publicerad

När klockan slår sju ser det fortfarande ut som en helt vanlig höstkväll på fisk- och skaldjursrestaurangen Sturehof vid Stureplan. I matsalen tycks ingen förutse det kaos som kommer att uppstå när Studio Barnhus lite senare under kvällen ska bidra till att sätta försäljningsrekord inne i ställets bakficka Obaren.

Studio Barnhus är namnet på den studio, det skivbolag och kanske framför allt det dj-kollektiv som musikproducenterna Axel Boman, Kornél Kovács och Petter Nordkvist haft ihop i snart tio år.

Det är inte lika lätt att ringa in dem som tidigare svenska dansmusikframgångar som Eric Prydz med sin Englandsetta ”Call on me” 2004, Swedish House Mafias utsålda avskedsspelningar på Friends Arena tre dagar i rad 2012 eller för all del de hundratals miljoner kronor Tim ”Avicii” Bergling drog in innan han så tragiskt tog sitt liv i Oman i våras.

Studio Barnhus spelar skivor på Trädgården i Stockholm. Från vänster Kornél Kovács, Petter Nordkvist och Axel Boman.
Studio Barnhus spelar skivor på Trädgården i Stockholm. Från vänster Kornél Kovács, Petter Nordkvist och Axel Boman. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Visst har man vunnit grammisar och hamnat på listor över världens främsta dj:er. Men för att på riktigt förstå Barnhus framgångar och inflytande måste man titta i deras kalendrar.

Sedan ett par år tillbaka har de cirka 150 resdagar per år. Vid sidan om New York, Berlin och London har kalendrarna under höstens helger också fyllts med georgiska Tbilisi, egyptiska Hurghada och ecuadorianska Cuenca. Så vad är det här för svenska dj:er som är ute och spelar skivor årets alla helger världen över, men som varken flyger privatjet eller business class och inte heller köper villor i Hollywood Hills eller hyr arkitektritade strandhus på Ibiza under sommarsäsongen?

Annons
Axel Boman i studion på Barnhusgatan i Stockholm.
Axel Boman i studion på Barnhusgatan i Stockholm. Foto: Linus Sundahl-Djerf

I den fullsatta matsalen passar majoriteten av Sturehofs gäster på att ha en av årets sista kräftskivor, allt i deluxeformat. Det är kräftor serverade på silverfat, mousserande vin på kylning intill i silverhink. Det knäcks klor, tuggas och sörplas. Poppas korkar, skålas och sippas. Redan vid åtta, när Obaren öppnar, förvandlas matsalen. Från restaurangens entré i Sturegallerian, mellan restaurangborden och in till ställets bakficka blir myrgången med människor nu snabbt allt tätare. De haklappsförsedda kroggästerna ser ut att undra vad som står på.

Svaret återfinns uppför trapporna och längst in i den lilla baren. Den är inredd som ett diskotek i miniformat med en liten läktare, drinkbord och den obligatoriska diskokulan i taket. I dj-båset spontanfirar Axel Boman, Kornél Kovács och Petter Nordkvist att man samma dag ger ut samlingsskivan ”Studio Barnhus Volym 1”, en trippelvinyl med bolagets artister och vänner.

Annons

Kvällen är som en manifestation av hur bra den här alternativa dansmusiken mår i Sverige just nu.

Det var först tänkt som en releasefest bara för de närmsta. Men när informationen sipprar ut om att trion för ovanlighetens skull gör en sex timmar lång dj-spelning i hemmastaden blir det snart ett klaustrofobiskt kaos.

Kvällen är som en manifestation av hur bra den här alternativa dansmusiken mår i Sverige just nu med ett aldrig sinande startande av nya legala och illegala klubbar, festivaler och skogsrejv under bar himmel, så kallade open air-fester. Överallt har Studio Barnhus, samtidigt som man slagit igenom internationellt, varit centrala figurer, främst som dj:er men då och då också som arrangörer. De är med andra ord ett med sin kultur.

Calle Dernulf menar att Studio Barnhus framgång bottnar i deras kärlek till musik från alla håll och kanter.
Calle Dernulf menar att Studio Barnhus framgång bottnar i deras kärlek till musik från alla håll och kanter. Foto: Linus Sundahl-Djerf
Annons

Många tränger sig fram för att skåla, shotta med och krama om Axel, Kornél och Petter. Andra vill få sina Studio Barnhus-skivor, t-shirts och badlakan de köpt vid ett bord intill signerade. Detta samtidigt som dj-trion spelar skivor som speglar den musik man ger ut. Tidigt under kvällen dubreggae och spanska gitarrballader så behagliga att Julio Iglesias hade kunnat använda dem för att natta sina barnbarn. Sedan lika lekfull som hypnotisk dansmusik någonstans mellan disco, house och techno.

Calle Dernulf, tidigare programledare för P3 Dans och som skrivit miniboken ”Den svenska klubbhistorien”, menar att Studio Barnhus framgång just bottnar i deras kärlek till musik från alla håll och kanter.

Det är klubbmusik som genom att inte låta som du tror den ska göra för kulturen framåt.

– I och med att deras influenser finns överallt speglar den omvärlden bättre än mycket av den dansmusik som släpps. Det är klubbmusik som genom att inte låta som du tror den ska göra för kulturen framåt, säger han.

Axel Boman sträcker ut handen i luften, Kornél Kovacs smådansar för sig själv medan Petter Nordkvist försöker hålla sig så mycket i bakgrunden det bara går, trots att det inte ens är en meter mellan skivspelarna och väggen.

Annons

När polisen identifierade mig som en av de här farliga rejvarna förändrades allt.

När Axel Boman var sexton år drog han ut en kväll och meddelade sina föräldrar i lägenheten vid Skanstull i Stockholm att han skulle sova över hos en kompis. Kompisen sa i sin tur att han skulle sova över hos Axel. Sedan tog de sig tillsammans ut mot Docklands, nattklubben för ravemusik vid Finnboda varv i Nacka som startats av Mats Hinze och Anders Varveus, båda engagerade i nyliberala nätverket Frihetsfronten.

 ”Om allt kraschar skulle jag lätt kunna gå tillbaka till att återigen spela på bröllop och bar mitzvor för att försörja min framtida familj”, säger Kornél Kovács.
”Om allt kraschar skulle jag lätt kunna gå tillbaka till att återigen spela på bröllop och bar mitzvor för att försörja min framtida familj”, säger Kornél Kovács. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Det var vid mitten av 1990-talet. Axel hade gått en dj-skola på Fryshuset och var tidigt inne på drum & bass, techno och deep house. Men kvällen på Docklands tog allt till en ny nivå.

– Vi tog inga droger eller någonting, men dansade ändå hela natten helt hänförda av den här världen. På morgonen stormade plötsligt poliser in i lokalen, tog oss åt sidan och lyste oss i ögonen för att kolla om vi var drogpåverkade. Den händelsen var helt central för mig. Jag var supernördig, superblyg och hade inte så många vänner. Men nu förändrades allt när polisen identifierade mig som en av de här farliga rejvarna. Från den dagen ville jag inte göra något annat, säger Axel.

Annons

Axel, som i gymnasiet utbildade sig till kock, startade snart en kortlivad houseklubb på en bar vid korsningen Åsögatan/Nytorgsgatan. Åren som följde kom han att kombinera kockyrket på restauranger som Kungsholmens Mäster Anders med att dj:a sig uppåt i Stockholms klubbhierarki.

Men hur mycket han än älskade att dj:a drömde han alltmer om att göra och ge ut egen musik. Det var bara svårt att hitta tid.

Axel Boman, Kornél Kovács, Petter Nordkvist.
Axel Boman, Kornél Kovács, Petter Nordkvist. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Efter att ha slutat ”kulturkriga” mot sina kulturarbetande föräldrar – pappa scenograf, mamma skådespelaren Iwa Boman – ansökte han till det femåriga fria konstprogrammet på Valand i Göteborg med ett par konstfilmer. Och han kom in. Nu, tänkte Axel, skulle han i alla fall kunna lägga all tid i köket åt sidan.

Annons

– Du kommer ihåg hur sommarloven var när man barn. De kändes oändliga, som att de aldrig tog slut. Just så kändes det här femåriga magisterprogrammet på Valand. Men det kändes också hela tiden som att jag skulle bli avslöjad. Jag kan så här i efterhand undra varför jag inte gjorde sju meter stora tavlor eller bara byggde vad som helst i stället för att dricka smuggelbira, sova på en skitig madrass och kolla på någon tv-serie. Alltså när jag inte producerade musik då. Jag hamnade på Nöjesguiden Göteborgs så kallade utelista över de personer som var ute om kvällarna mest. Då bodde jag inte ens i Göteborg utan pendlade från Stockholm under hela skoltiden. Det säger ju något om hur lite jag var i den här konstskolevärlden.

I Italien var det horder av Border Community-indietjejer som gav honom nallebjörnar och som ville ha autografer.

Under en utekväll i Stockholm när Axel spelade skivor på en bar vid Mariatorget skymtade han Petter Nordkvist i lokalen. Petter, visste Axel, hade givit ut musik under sitt förnamn på den då extremt haussade britten James Holdens skivetikett Border Community och hade en av dansvärldens största hits 2006 i ”Some polyphony”, en singel som sålt i drygt 20 000 exemplar bara på vinyl. Nu hade han just kommit hem efter en omfattande världsturné med stopp i Japan, Mexiko och Australien. Axel satte på en av Petters låtar, varefter Petter klättrade upp på stegen till dj-båset, hälsade och sa: ”Men det där är ju min låt!”.

Annons

De blev snart vänner och Axel följde storögt med Petter över en helg när han spelade i Rom och Budapest.

– Petter hade långt hår i sidbena, smala byxor, vit skjorta och svart slips. Han såg, trots musiken han gjorde, ut som en typisk indiekille i början av 2000-talet. När han spelade i Italien var det horder av Border Community-indietjejer som gav honom nallebjörnar och som ville ha autografer, säger Alex.

Petter presenterade snart Axel för sin vän Kornél Kovács, en ung uppkomling på Stockholms klubbscen som till vardags även recenserade skivor i Nöjesguiden och skrev krönikor om Stockholms nattliv för Metro. Petter hade träffat Kornél då han bokats till dennes klubb Nacht på Spy Bar, varefter han sedan returnerat gesten genom att bjuda med Kornél för att spela med honom i Provence.

Jag tycker att det kontrollerade kaoset säger en del om hans person.

– Jag hade ett residency på en bögklubb i Aix-en-Provence dit jag kom och spelade tre gånger varje år, minns Petter. Vi bodde i ett slott mitt ute i ingenstans och just innan vi skulle dra till spelstället knackade jag på dörren till Kornéls rum. Han låg då i badkaret med alla skivor utspridda på sängen. Jag tycker att det kontrollerade kaoset säger en del om hans person.

Annons

Axel visste inte mycket mer om Kornél än att han var ”coolast i stan”.

– Kornél kallades för ”the prince of techno” och var ”en väldigt karismatisk dude”, minns Axel.

”Kornél var min biljett in i ball-Stockholm”, säger Axel Boman.
”Kornél var min biljett in i ball-Stockholm”, säger Axel Boman. Foto: Linus Sundahl-Djerf

– Jag älskade att associeras med honom, han stod för det unga hippa coola Stockholm och hade sin klubb på Spy Bar dit alla ville komma in. Jag hade länge varit så nära men samtidigt så långt ifrån det där. Men Kornél var min biljett in i ball-Stockholm.

När de fem till synes oändliga åren på Valand närmade sig sitt slut fixade Axel med det sista till sin examensutställning.

Den hette ”Purple drank” och var en hyllning till screw, ett slags slowmotion-version av hiphop som skapats i Houston i den amerikanska södern. Musikgenren var direkt förknippad med en drogblandning som gjorde en lika simmig och långsam i huvudet som musiken. Denna bestod av receptbelagd hostmedicin innehållande kodein som oftast hade en mörklila färg och som blandades med söt dryck som saft eller läsk. I Axel Bomans verk sprutade en enorm fontän under hundratalet uv-lampor ut den lila hostmedicinen.

Annons

”Purple drank” var också namnet på en av Axel Bomans första färdigställda egna låtar. Denna snappades snart upp av Stefan Kozalla, mer känd som DJ Koze, en av den alternativa dansmusikvärldens mest framträdande dj:er, producenter och knasbollar, hela tiden balanserande mellan skör pop, tysk schlager och hård techno. DJ Koze ville nu ge ut Axels låt på sitt nystartade skivbolag Pampa.

I väntan på detta hade Kornél fått nys om en studiolokal i Stockholms innerstad. Han tipsade Petter och Axel om stället och snart hade man både startat ett gemensamt skivbolag under samma namn som man kallade studion: Studio Barnhus.

Petter Nordkvist, Kornél Kovács och Axel Boman har tillsammans 150 resdagar per år.
Petter Nordkvist, Kornél Kovács och Axel Boman har tillsammans 150 resdagar per år. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Det var 2009 och samtidigt som Petter nu ledsnat på att turnera, bytt artistnamn till Pedrodollar och helst hängde i nya studion öppnade DJ Koze världen för Axel Boman när han så till sist gav ut ”Purple drank”.

Annons

– Jag hade trott att jag efter konststudierna skulle tvingas tillbaka till att skala potatis och hacka lök i olika kök, säger Axel. Men i princip samtidigt som jag examinerades kom alla bokningar, först från alla möjliga städer i Europa och sedan världen.

Hösten 2013 följde Axel upp sina första singlar med att ge ut det kritikerrosade debutalbumet ”Family vacation” på Studio Barnhus. Strax därefter startade han sidoprojektet Talaboman med den katalanske dj-fixstjärnan John Talabot.

– Man blir snabbt bekväm med den här livsstilen, vilket är farligt. Någon hämtar en på flygplatsen och tar en till ett hotell. Man blir hämtad igen och skjutsad till en middag. Sedan spelar man och går i bästa fall och lägger sig om man inte hakar på efterfesterna. Allt för att sedan bli upphämtad dagen efter och körd till flygplatsen för att ta sig till nästa stad. Det är så jävla skönt i den bubblan. När man inte varit i den på ett tag vill man in i den igen, fastän man vet att det är overkligt. Man bara flyter runt och det är väldigt lätt att man dricker för mycket hela tiden bara för att det är ännu lite skönare att sitta på ett flygplan och tänka på vilka låtar man ska spela på nästa gig om man samtidigt är lite småfull.

Annons

Nu var det bara Kornél Kovács kvar som inte hade fått igång sin utlandskarriär. Detta stressade honom. Han var ju van vid att alltid vara före sin tid.

Redan i mellanstadiet hade Kornél Kovávs en runda där han först gick till Kulturhusets läsesalong för att lusläsa brittiska dansmusiktidningar som MixMag och Muzik från pärm till pärm. Sedan svängde han förbi Mega Skivakademien där han hade för vana att snatta vinyler. Allt innan han så tog sig vidare upp till Malmskillnadsgatan och skivbutiken Healing Effect där han fick öva sig på att mixa. Skivaffärsägarna här såg honom lite som ”en maskot” och bokade redan när Kornél var i tolvårsåldern spelningar åt honom.

Den skotske vännen ska ha blivit sjuk och ha självmedicinerat med oproportionerliga mängder sardiner.

Som om detta inte vore nog ordnade Kornél snart praoplats åt sig själv på såväl redaktionen för tidningarna Pop och Bibel som hos Calle Dernulf som då var programledare för P3 Dans (ett program som Kornél tiotalet år senare skulle ta över).

Annons

– Kornél var oerhört hungrig och som uppslukad av musik, minns Calle Dernulf.

– På många sätt en klassisk tonåring som hade ett tydligt intresse. Just den här perioden var han helt insnöad på drum & bass och var så nördigt charmig att han fick vara med i en sändning där han fick beklaga sig över att det fanns så få drum & bass-klubbar för alla under 18 år.

Efter att ha varit och spelat i Wien och Budapest i helgen har Kornél bara en dag i Stockholm innan han ska ut och resa igen, nu till Bristol och Manchester. Kornél tvättar och städar lägenheten på Mariaberget efter att en skotsk vän lånat den. Den skotske vännen ska ha blivit sjuk och tycks – enligt Kornél som går runt och sniffar – ha självmedicinerat med oproportionerliga mängder sardiner.

– Just nu är det lite kaos här för jag har precis flyttat tillbaka, men det är ju inte ”Trainspotting” direkt, säger Kornél.

Även om inte lägenheten andas heroinpundare i Glasgow är det ändå långt till de superglamourösa dj-liv som stjärnorna inom EDM lever. Alltså den muskulösa belgian blue-versionen av dansmusik som växte sig stor under senare delen av 00-talet och där det ibland känns som att de största dj:erna inom genren (Deadmau5, David Guetta, Martin Garrix med flera) tonsätter pyroteknik i stället för vice versa.

Annons

– Vi träffar ju aldrig på till exempel Swedish House Mafia när vi är ute och spelar, säger Kornél. De har sina egna festivaler och spelningar på lyxhotell. Och när vi ser Martin Garrix på en flygplats som vi nyss gjorde så vill vi ta en selfie med honom för att han är mer av en bisarr kändis än musikproducent för oss.

”Jag vet inte om jag vill skylla min kraschade relation på dj-yrket i sig, men det är klart att jag har haft stort fokus på karriären”, säger Kornél Kovács.
”Jag vet inte om jag vill skylla min kraschade relation på dj-yrket i sig, men det är klart att jag har haft stort fokus på karriären”, säger Kornél Kovács. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Lika ofta som Axel och Kornél spelar inför publikhav på fashionabla festivalscener som de på Coachella i Kalifornien eller Primavera Sound i Barcelona, spelar de på svenska skogsrejv och har kvällar på mörka källarklubbar i Berlin likt den som finns förevigad som uppförstorat foto på en av väggarna i Studio Barnhus studio. Då och då hamnar fotot från klubben på Instagram – för att direkt tas ned då bilden rapporteras som stötande. På bilden syns Kornél spela skivor. Vid sidan om honom står en helt naken kille med en flasköl i ena handen och sin erigerade penis i den andra.

Annons

– Den är från klubben About Blank i Berlin, en cool technoklubb som drivs av en autonom vänsterrörelse, säger Kornél Kovács. Den här kvällen var det Homopatik, en stor bögklubb och han bara stod där bakom mig helt stenhård med kukring och var skitgullig. Varenda gång jag skulle vända mig om mot mina skivor hade jag hans balle i mitt ansikte. Ofta när vi sitter med olika låtar i studion kan vi känna efter om låten så att säga är han. För man vill ju dit och vara lika fri och totalt orädd som han var.

Jag tror det är svårt inom alla yrken att köra hundra procent karriär och hundra procent förhållande under samma period.


Det finns en gräns för hur länge man pallar med 150 resdagar per år. Petter orkade ett tag innan han ledsnade. Axel har nu varit ute i åtta år medan Kornél har känt på det i ett par år. När Kornél i fjol intervjuades av brittiska musikpublikationen FACT Magazine sa han också att genombrottet – som till stor del kom med 2016 års Grammisbelönade debutalbum ”The Bells” – kändes som att det kom för sent och ”som om en dj skulle ha slagit igenom i Europa 1938”, alltså alldeles innan katastrofen.

Annons

– Det var precis när Trump svurits in som jag sa det här. Men det är ju sant. Om det blir krig så är klubbkulturen det första man slår igen. Sedan är det inte längre hållbart ur miljösynpunkt att flyga runt så mycket som vi gör. Dessutom hade jag då spelat skivor mer än kanske någon annan i Stockholm de senaste tio åren. Jag tänkte: Vad händer om jag tröttnar?

Ja, vad händer då?

– Det hade nog redan hänt i så fall. Jag har spelat på så tomma barer, så dåliga fester och på så dåliga tider. Jag tog länge alla spelningar jag kunde få och har för inte allt för längesedan stått i garderober på thairestauranger och spelat för liksom middag och tusen spänn på faktura. Det som är fint med att vara dj, och som jag ofta tänker på, är att det är ett servicejobb. Om allt kraschar skulle jag lätt kunna gå tillbaka till att återigen spela på bröllop och bar mitzvor för att försörja min framtida familj.

– Jag har alltid haft en yrkesstolthet och under dåliga kvällar nuförtiden kan jag tänka på att min mamma vid sidan om sina studier fortfarande städade när hon var i min ålder. Då tänker jag: ”Det här är nice, det här är okej.” Det bästa tricket är bara att blunda och låtsas att man är någon annanstans.

Annons

Mitt i allt resande ska det också under veckorna spelas in ny musik. Såväl Kornél som Axel räknar med att ha nya album ute 2019. Det är, med andra ord, ett liv där det just nu inte finns plats för så mycket annat än musik. Alldeles innan vi möts har Kornél sprungit in i sin exflickvän. Jag frågar honom om det kraschade på grund av hans till sist alltmer kringflackande dj-liv.

–Jag vet inte om jag vill skylla min kraschade relation på dj-yrket i sig, men det är klart att jag har haft stort fokus på karriären. Jag är 32 och det är rätt vanligt i den här åldern tror jag. Jag tror det är svårt inom alla yrken att köra hundra procent karriär och hundra procent förhållande under samma period.

Axel, däremot, menar att livsstilen – och att det var tufft många gånger när han varit borta – ledde till att hans nioåriga förhållande till sist tog slut.

Mitt i allt resande ska det också under veckorna spelas in ny musik. Såväl Kornél som Axel räknar med att ha nya album ute 2019.
Mitt i allt resande ska det också under veckorna spelas in ny musik. Såväl Kornél som Axel räknar med att ha nya album ute 2019. Foto: Linus Sundahl-Djerf

– Det är svårt att tacka nej till spelningar. Jag tänker hela tiden att jag är som en fotbollsspelare och till skillnad från Zlatan har jag inget LA Galaxy eller någon klubb i Gulfstaterna att gå till för att tjäna lätta pengar vid karriärens slut. Jag är 39 år.

Så när ingen ringer eller mejlar om spelningar längre, vad gör man då? Hur åldras man som dj?

Axel säger att han försöker att bli bättre på att hushålla med sin tid. Det viktigaste just nu, menar han, är att spela in mer musik.

– Ibland kan jag vakna mitt i natten med vrålande ångest och tänka att jag slarvat bort den bästa kärleksrelationen jag varit i. För vad? Att stå framför ett hav av tjugoåringar och få deras ecstasy att fjutta på? Nja. Därför är det viktigt för mig att Studio Barnhus inte bara blir en dj-trio, inte bara en partymaskin. När chokladfontänen en dag stelnar vill jag därför kunna titta tillbaka på några grymma album och singlar, något som man faktiskt kan ta i.

Studio Barnhus spelar skivor på Trädgården i Stockholm. Från vänster Kornél Kovács, Petter Nordkvist och Axel Boman.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 1 av 9

Axel Boman i studion på Barnhusgatan i Stockholm.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 2 av 9

Calle Dernulf menar att Studio Barnhus framgång bottnar i deras kärlek till musik från alla håll och kanter.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 3 av 9

”Om allt kraschar skulle jag lätt kunna gå tillbaka till att återigen spela på bröllop och bar mitzvor för att försörja min framtida familj”, säger Kornél Kovács.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 4 av 9

Axel Boman, Kornél Kovács, Petter Nordkvist.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 5 av 9

”Kornél var min biljett in i ball-Stockholm”, säger Axel Boman.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 6 av 9

Petter Nordkvist, Kornél Kovács och Axel Boman har tillsammans 150 resdagar per år.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 7 av 9

”Jag vet inte om jag vill skylla min kraschade relation på dj-yrket i sig, men det är klart att jag har haft stort fokus på karriären”, säger Kornél Kovács.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 8 av 9

Mitt i allt resande ska det också under veckorna spelas in ny musik. Såväl Kornél som Axel räknar med att ha nya album ute 2019.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 9 av 9