Annons

Stugorna står öppna för övernattning: ”Liten oas”

Vem behöver dusch när man kan ta ett svalkande kvällsdopp i Överst-Juktan?
Vem behöver dusch när man kan ta ett svalkande kvällsdopp i Överst-Juktan? Foto: Moa Karlberg

Runt om i Sverige står över 200 stugor öppna för vem som helst att övernatta i. Ett besök är inte bara en naturupplevelse, utan också en resa i tiden.

Under strecket
Publicerad

Övernattningsstugan i Aivak är ett välkommet stopp under en vandring i lappländska Vindelfjällen.

Foto: Moa Karlberg

Det är svårt att se sig mätt på utsikten innan den sista kilometerns nedstigning till Aivak.

Foto: Moa Karlberg

Stugorna ger möjlighet att övernatta i naturen utan att behöva ta med tält och annan utrustning.

Foto: Moa Karlberg
Foto: Moa Karlberg

Ett av uthusen vid Lafallhöjden har inretts som övernattningsstuga.

Foto: Moa Karlberg

Väl använt men vackert porslin finns att låna i Bastedalen stuga i Heråmadens naturreservat.

Foto: Moa Karlberg

Middag tillagad på medhavt spritkök i stugan i dalsländska Bastedalen.

Foto: Moa Karlberg

Vandringen till stugan i Bastedalen går genom Heråmadens naturreservat, som i sin tur ligger granne med Tresticklans nationalpark.

Foto: Moa Karlberg

Övernattningsstugan i Aivak är ett välkommet stopp under en vandring i lappländska Vindelfjällen.

Foto: Moa Karlberg

Tänk dig att du måste ro sju kilometer över en sjö för att komma till närmsta granne. Till närmsta väg över land är det nästan två mils vandring över fjällen.

Stugan du bor i har två rum plus en hall. Här bor du med åtta barn, och om du är kvinnan i huset kommer din dag bestå av att hålla brasan i gång, mjölka korna och se till grönsaksodlingarna. Antagligen kommer du att sy och lappa kläder, laga mat och samtidigt ta hand om barnen.

Är du mannen kanske du hjälper till med ovanstående, om du inte hjälper samebyn med renarna. Eller så ror du över sjön till arbetet som lantbrevbärare ett par gånger i veckan. Du är borta hela dagen när du bär posten till ödebygdsgårdarna i ett nästan väglöst land. Tack vare den lilla inkomsten kan du försörja familjen med det som inte kommer från det egna hushållet.

Så bodde Jenny och Lars inpå 1950-talet. I dag står deras gamla hem, Aivak, öppet för gratis övernattningar för vandrare i lappländska Vindelfjällen.

Övernattningsstugan i Aivak är ett välkommet stopp under en vandring i lappländska Vindelfjällen.
Övernattningsstugan i Aivak är ett välkommet stopp under en vandring i lappländska Vindelfjällen. Foto: Moa Karlberg
Annons
Annons

Det är svårt att se sig mätt på utsikten innan den sista kilometerns nedstigning till Aivak.

Foto: Moa Karlberg

Vi besöker Aivak en sommardag i augusti, solen står som högst på himlen när vi börjar gå från Ammarnäs längs Kungsleden upp mot kalfjället. När vi efter 18 kilometer börjar gå ner genom fjällbjörkskogen mot sjön Överst-Juktan sträcker Sápmisommarens skymning ut sina långa, matta fingrar. Axlarna lyfter från kroppen när jag tar av mig ryggsäcken.

Aivakstugan har det senaste året fått ett ansiktslyft, med nyisolerat golv och nya tapeter. Innan dess hade inte särskilt mycket hänt sedan Jenny och Lars flyttade härifrån på 1950-talet, och det är lätt att föreställa sig hur deras liv var. Deras barnbarn Ulla Tellström berättar om hur Jenny sent en kväll satt och gjorde en sko av bälling – skinn från renben – i värmen från brasan. Detta var dock en tid och plats där ordet sovmorgon knappast existerade, så trots att hon hade suttit uppe sent klev Jenny upp i ottan för att få i gång brasan innan hon gick ut till korna. I stugans mörker och med sömnen i ögonen misstog hon en av de mödosamt nygjorda skorna för en barkbit och tände brasan med den.

Förutom att göra skor vävde hon sitt eget tyg och kärnade sin egen mjölk. Det är nog ingen underdrift när Ulla säger att ”det var hårda bud att få mat för dagen”. Jenny var en meter och 48 centimeter lång.

– Hon nådde knappt upp till korna, säger Ulla Tellström.

Det är svårt att se sig mätt på utsikten innan den sista kilometerns nedstigning till Aivak.
Det är svårt att se sig mätt på utsikten innan den sista kilometerns nedstigning till Aivak. Foto: Moa Karlberg
Annons
Annons

Stugorna ger möjlighet att övernatta i naturen utan att behöva ta med tält och annan utrustning.

Foto: Moa Karlberg

Aivak är en av över 200 stugor runt om i landet som står öppna för vem som helst att övernatta i helt kostnadsfritt. Gemensamt är att stugorna inte går att boka, och generellt sett får du bara stanna en natt. Det är först till kvarn som gäller, men om sovplatserna är upptagna brukar det finnas möjlighet att lägga ut liggunderlag på golvet. Besökare får samsas bäst det går.

Medan Aivak förvaltas av Länsstyrelsen i Västerbotten sköts många andra av olika föreningar. I några fall är det nybyggda stugor eller enkla eldpallkojor som är gjorda med friluftslivet i åtanke, i andra fall är det gamla hem som har bevarats. Detta gör också att det är stor variation på standard och storlek, vissa stugor har bara hårda sovbritsar medan andra är utrustade med sängar och köksutrustning.

De flesta är dock betydligt enklare att ta sig till än Aivak. I många fall går det att ta en lokalbuss, eller parkera några kilometer från stugan. I de fallen behövs bara en sovsäck, liggunderlag och en matlåda för att kunna ha en mysig natt i naturen, men ändå sova under tak.

Stugorna ger möjlighet att övernatta i naturen utan att behöva ta med tält och annan utrustning.
Stugorna ger möjlighet att övernatta i naturen utan att behöva ta med tält och annan utrustning. Foto: Moa Karlberg

Ett sådant exempel är gården Lafallhöjden utanför Gunnarskog i Värmland. Hit går det att köra ända fram. I dag består gården av ett låst bostadshus från 1950-talet, en lada och två små uthus, varav det ena har gjorts i ordning som övernattningsstuga. Även om det var länge sedan någon bodde här står gården inte öde. För 20 år sedan fick hembygdsföreningen ta över Lafallhöjden och nu ordnar de slåtter varje år då de med hjälp av frivilliga tar ner gräset med lie. Ängarna ger spelrum åt växter som nattviol, slåttergubbe och jungfru Marie nycklar.

Annons
Annons
Foto: Moa Karlberg

Ett av uthusen vid Lafallhöjden har inretts som övernattningsstuga.

Foto: Moa Karlberg

– Det är 3,2 hektar som ska slås, så det tar flera veckor. De första dagarna är det bra med folk, upp till 20 stycken. Sedan minskar det, berättar hembygdsföreningens ordförande Anna-Märta Larsson.

Vi besöker Lafallhöjden en varm sommarkväll i juli. Medan vi gör kväll i stugan ser vi hur en äldre man smyger förbi på gården, lätt framåtböjd så att det långa vita skägget täcker en stor del av magen. Mannen försvinner innan vi hinner ut för att heja, men snart är han tillbaka med en handfull svampar i näven. Det tidigare regnet lockade fram kantarellerna.

Foto: Moa Karlberg

Lars-Inge Nilsson visar sig vara den typen av person som har så mycket levd kunskap att böcker känns överflödiga. Jag frågar om han hjälper till med slåttern och vet hur man slår med lien, men blir snabbt rättad.

– Du slår int’, du skär, å en vass lie är hemligheta, säger Lars-Inge, på en värmländska som det tar ett tag för örat att vänja sig vid.

Förutom att hjälpa till med slåtter vid Lafallhöjden har Lars-Inge och hans vänner i bygdelaget gjort i ordning ytterligare ett gammalt hem som har blivit övernattningsstuga för vandrare. Fresketäppa ligger 8,5 kilometer från Lafallhöjden längs vandringleden och var bebott fram till 1948. Sedan stod stugan tom i mer än 50 år innan Gunnarskogs bygdelag renoverade den.

Ett av uthusen vid Lafallhöjden har inretts som övernattningsstuga.
Ett av uthusen vid Lafallhöjden har inretts som övernattningsstuga. Foto: Moa Karlberg
Annons
Annons

Väl använt men vackert porslin finns att låna i Bastedalen stuga i Heråmadens naturreservat.

Foto: Moa Karlberg

Middag tillagad på medhavt spritkök i stugan i dalsländska Bastedalen.

Foto: Moa Karlberg

Vandringen till stugan i Bastedalen går genom Heråmadens naturreservat, som i sin tur ligger granne med Tresticklans nationalpark.

Foto: Moa Karlberg

I flera fall är det eldsjälar som Lars-Inge Nilsson och Anna-Märta Larsson som vi har att tacka för att övernattningsstugorna fortfarande står kvar.

En som har gjort mer än de flesta för att bevara en gammal boning är 78-åriga Karl-Erik Andersson från Dals-Ed. Torpet Bastedalen, som ligger i det som numera är Heråmadens naturreservat, har varit obebott sedan 1946. Hit är det sex kilometer att gå från reservatsparkeringen i byn Mon och i torpet finns en våningssäng och en enkelsäng samt matbord, stolar och ett kök med husgeråd.

Väl använt men vackert porslin finns att låna i Bastedalen stuga i Heråmadens naturreservat.
Väl använt men vackert porslin finns att låna i Bastedalen stuga i Heråmadens naturreservat. Foto: Moa Karlberg

Sedan naturreservatet bildades 2014 förvaltas torpet av Länsstyrelsen i Västra Götaland, men innan dess skötte Karl-Erik Andersson om det frivilligt i närmare 50 år. Han var där flera gånger i månaden och städade efter mössen, bytte ut murkna brädor, skrapade färg och målade när det behövdes. Hade gräset vuxit för högt inpå stugan tog han fram lien, samtidigt som han spanade efter fåglar. I hans loggböcker om turerna till torpet går det att läsa om enkelbeckasiner, grönbenor, spillkråkor och ormvråkar. Karl-Erik Anderssons intresse för bygden och naturen fick sitt utlopp i torpet på Bastedalen.

– Det var en liten oas på sätt och vis, säger han.

Middag tillagad på medhavt spritkök i stugan i dalsländska Bastedalen.
Middag tillagad på medhavt spritkök i stugan i dalsländska Bastedalen. Foto: Moa Karlberg

Jag förstår vad han menar. Heråmaden är tyst och ensligt under vårt besök. Från gästböckerna förstår vi att det även är ett populärt utflyktsmål vintertid då det går att skida genom dalgången. Vi tar ett dopp i Heråälven som rinner genom myren strax öster om torpet. Sedan hämtar vi vatten ur källan som ligger på gården. Att sova en natt i ett torp som detta gör en ödmjuk inför gångna generationers enklare liv.

Vandringen till stugan i Bastedalen går genom Heråmadens naturreservat, som i sin tur ligger granne med Tresticklans nationalpark.
Vandringen till stugan i Bastedalen går genom Heråmadens naturreservat, som i sin tur ligger granne med Tresticklans nationalpark. Foto: Moa Karlberg
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons