Annons

Var är du Proserpin?Suggestiv rokokopärla om årstidernas växlingar

Tor Lind (Jupiter),  Malin Christensson (Ceres), Helena Magnusson (Cyane ) och Maria Sanner (Pluto).
Tor Lind (Jupiter), Malin Christensson (Ceres), Helena Magnusson (Cyane ) och Maria Sanner (Pluto). Foto: Katja Tauberman

Operaverkstan bjuder på läcker operabakelse med antik myt och fantasieggande 1700-tal. Kraus och Kjellgren får nytt liv.

Under strecket
Publicerad

Var är du Proserpin?

Genre
Opera
Regi
Maria Sundqvist
Medverkande
Malin Christensson, Helena Magnusson, Tor Lind, Sara Ekman, Maria Sanner, Lars Ljungberg, Hedda Heiskanen, Blagoj Lamnjov
Var
Operaverkstan, Malmö Opera
Koreografi
Sara Ekman

Libretto: Johan Henric Kellgren. Musik: Joseph Martin Kraus. Musikarr: Lars Ljungberg. Scenografi & kostym: Leif Persson

Operaverkstan i Malmö är befriande egensinnig. Man varvar nyskrivet och experimentellt med djärvt bearbetade klassiker, korsar genrer, tänjer gränser, prövar former och utforskar publikmöten. Spelårets nyckelord är förvandling. Nu ges Joseph Martin Kraus ”Var är du Proserpin?” (från 8 år), en tidig gustaviansk opera om naturens växlingar. Texten är skriven av Gustav III:s hovpoet Johan Henric Kellgren efter en skiss av teaterkungen, men bygger på Ovidius ”Metamorfoser”. Uruppförandet skedde konsertant på Confidencen 1781 och Operaverkstans kammarversion kommer i höst att gästspela på denna slottsteater vid Ulriksdal.

I den antika mytologin försvinner Proserpin från sin mamma Ceres, växtlighetens gudinna. Moderns sorg gör att livet vissnar; sommaren förvandlas till höst, smärtan fryser till vinter. Flickan återfinns i underjorden. Proserpin vill ha både ljuset och mörkret, glädjen balanseras av sorgen. Lösningen blir delat boende, ett par månader om året hos dödsrikets Pluto och övriga hos Ceres. Så skapas årstiderna.

Annons
Annons

Lars Ljungbergs arrangemang är spännande. Det finns ett driv i Kraus musik som associerar till Gluck, men med kombinationen fiol, klarinett, marimba, iranska stränginstrumentet kamanche och armeniska blåsinstrumentet duduk ges en suggestivt fantasieggande atmosfär, inte minst i skuggornas rike.

Operaverkstans konstnärliga ledare Maria Sundqvist har skapat en läcker operabakelse, ett litet allkonstverk som leker rokoko. Leif Persson har inspirerats av Drottningholmsteaterns 1700-talsbygge för spelplatsens kub med trappor och blomstrande teaterfond. Scenen översvämmas av blommor och sommaridyll för Malin Christenssons Ceres. Helena Magnusson som Proserpins storasyster har misslyckats med syskonpassningen och sjunger ut sina skuldkänslor.

Proserpin görs av en docka med blomsterhår och bladkjol, vilket ger viss distans. I kyliga underjorden härskar Maria Sanners snövita Pluto. Sara Ekman som den bevingade Merkurius leder publiken genom handlingen och dansar känslospelet lika gracilt som precist. Tor Linds guldglänsande pappa Jupiter låter Proserpin själv bestämma sin framtid. När flickan återvänder till Ceres spirar våren. Och det är väl dags nu!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons