Annons

Janerik Larsson:Suhonens ilska

Retsam Ljunggren
Retsam Ljunggren Foto: Henrik Montgomery
Under strecket
Publicerad

I Kvartals veckopodd (Veckopanelen Special från Socialdemokraternas kongress i Örebro) diskuteras Socialdemokraternas mellankongress i Örebro av Marika Lindgren Åsbrink, utredare på LO, Daniel Suhonen, chef för Katalys, Lydia Wålsten, ledarskribent på Svenska Dagbladet och Viktor Barth-Kron, politisk kommentator på Kvartal.

Intressant samtal men Daniel Suhonen tilläts göra en omständlig attack mot Stig-Björn Ljunggren som åtminstone jag inte förstod.

Men det berodde på att jag inte före dagens morgonpromenad med podd läst Ljunggrens sedvanligt välformulerade krönika i Fokus.

Han beskriver det socialdemokratiska partiet som bestående av två partiavdelningar.

En som driver projektet att äga och förvalta staten. Maktinnehavet står i centrum. Och en annan som formerar sig på temat alla goda gåvors givare.

Detta är kanske inte någon direkt nyhet, men sedan exemplifierar han:

Ta de framgångsrika Reformisterna. De undviker systematiskt dilemmat som migrationen medför, eftersom de förstår att det skulle splittra anhängarna i olika falanger. Trivseln med att vara goda människor skulle minska om någon påstod att det finns »volymproblem”. Eller så skulle trovärdigheten pulveriseras om de hävdar att sådana inte är för handen.

Samtidigt inser Reformisterna att inget av deras ambitiösa och stundtals välmotiverade förslag kommer att kunna realiseras om det inte görs klart att den strikta migrationspolitiken har kommit för att stanna.

Ljunggrens avslutande, träffsäkra kommentar förklarar väl Suhonens ilska:

Om jag hade förslagsrätt skulle jag vilja lägga in några strofer (i förslaget till organisationspolitiskt program) som erbjuder sådana som de radikala världsförbättrarna bland sidoorganisationerna, och klagande fackliga företrädare, en terapi som lär dem tala även om svåra saker. Så de lär sig lägga alla korten på bordet. Och slutar vara så fega.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons