Annons

Sofia Larsson:Svara på inbjudningar inom en vecka

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Varför vänta med att OSA till sista minuten? Alla vet hur stressframkallande det kan vara att ha en bjudning – låt oss göra varandra tjänsten att vara tydliga.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Fråga: Man inviterar gäster till fest, på lokal eller i hemmet, medels tryckta inbjudningskort med sista OSA-datum och svarsadress. Ändå väntar många till sista dagen med att svara, varför? Värdfolket hade kanske tänkt sig att bjuda någon extra, i händelse av återbud.

Bör man svara med ett mejl eller per telefon?

/Etikettsnörd

Alla vet väl hur stressframkallande det kan vara att ha en bjudning.

Sofia Larsson: Precis som min kollega Stilombudsmannen noterade i Perfect Guide häromveckan så blir de tryckta inbjudningskorten allt mer ovanliga. För de flesta människor är det något man satsar på vid bröllop, jubileum och viktiga födelsedagar. Men om någon väl gjort sig mödan tycker jag att ansträngningen bör hedras. Jag tycker inte heller att en tryckpress behöver ha varit inblandad, alla former av pappersinbjudningar räknas som att den som bjuder ansträngt sig lite extra (jag gissar nämligen att du inte syftar på något av de uppräknade tillfällena eftersom de sällan brukar ske i hemmet).

Jag tycker att det är rimligt att svara så snart som möjligt, gärna inom en vecka. Detta gäller oavsett om du som gäst tänker komma eller inte, all information underlättar värdens planering. Alla vet väl hur stressframkallande det kan vara att ha en bjudning – låt oss göra varandra tjänsten att vara tydliga. När det gäller hur svaret levereras – mejl, telefonsamtal, textmeddelande – tycker jag inte att det ska läggas någon värdering i frågan, huvudsaken är att beskedet når fram.

Annons
Annons

Varför folk väntar till sista datumet är svårt att spekulera i. Kanske har de gjort en markering i almanackan och så kom det hektiska moderna livet emellan. Som arrangör har man också ett visst ansvar för att hitta ”det gyllene snittet” för när det är lagom att bjuda in och att sätta sista svarsdatum. Är värden ute i överdrivet god tid så är risken att inbjudna gäster tänker att ”det där tar jag sen” och så drunknar det i allt annat som påkallar uppmärksamhet. Att skicka ut någon form av ”save the date”-notifiering kan vara en bra idé. Det kräver inte ett definitivt svar, men ger folk en möjlighet att föra in datumet i sin planering.

Då kanske man ska fundera på att skaffa sig nya vänner.

Jag vet att många tolkar sista minuten-OSA:re som att de väntat för att se om något roligare skulle dyka upp, men det tycker jag är en väl pessimistisk syn. I alla fall om det är riktiga vänner som bjudits in och inte ett antal ytligt bekanta influencers, kändisar eller liknande. Och finns det anledning att misstänka att ens vänner faktiskt har den baktanken, ja, då kanske man ska fundera på att skaffa sig nya.

Jag föreställer mig i och för sig att det är relativt vanligt med släktingar som väntar med att OSA eftersom att de av olika anledningar inte prioriterar släkten. Det är ärligt talat inte så mycket att göra åt, och så länge de inte förväntar sig mangrann uppställning och storartad uppvaktning på sina egna evenemang så är det bara att låta beteendet passera.

Något jag tycker är väldigt trevligt, men som är ännu ovanligare än en pappersinbjudan, är att skicka ett tackkort. Det behöver inte vara något avancerat, men vilken utsjasad festarrangör skulle inte uppskatta några rader om hur trevlig sammankomsten var?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons