Annons

SvD tipsar: Ställen att njuta i Sommarsverige

Var fyller du på batterierna i sommar? SvD:s läsare har tipsat om sina sommarpärlor runt om i Sverige. Här kommer SvD-medarbetarnas.

Under strecket
SvD
Publicerad
Foto: Tove Lifvendahl Bild 1 av 9
Foto: Tove Lifvendahl Bild 2 av 9
Foto: Tove Lifvendahl Bild 3 av 9
Foto: Sara K Lindquist Bild 4 av 9
Foto: Privat Bild 5 av 9
Foto: Privat Bild 6 av 9
Foto: Privat Bild 7 av 9
Foto: Privat Bild 8 av 9
Foto: Erik Bergin Bild 9 av 9
Foto: Tove Lifvendahl Bild 1 av 3
Foto: Tove Lifvendahl Bild 2 av 3
Foto: Tove Lifvendahl Bild 3 av 3
1/3
Foto: Tove Lifvendahl
2/3
Foto: Tove Lifvendahl
3/3
Foto: Tove Lifvendahl

Tove Lifvendahl: Gotland

Jag kapitulerade direkt. En ihärdig förälskelse som med åren kommit att djupna till stark kärlek. Ön i Östersjön som varje år under specifika veckor lockar horder med politiker och lobbyister, medeltida riddare, partyglada ungdomar och Bergmanfantaster, det har blivit min ö. Dit har jag återvänt, om och om igen.

För flera år sedan skulle tanken på ett litet hus på landet realiseras. En plats dit man kunde åka för en helg. Ett tydligt kriterium sattes upp: max en timmes bilväg från vårt hem. Efter ett tag kunde vi konstatera att båda i smyg satt och surfade på gotländska hus. Det fick man dra någon slutsats av.

Samma år som jag blev politisk chefredaktör i SvD, 2013, tillbringade vi vår första sommar i vårt eget hus. Nu är det ett andra hem vi hålls i om sommaren, men också många dagar under våren, hösten och vintern. Vi känner oss inte längre som turister. Det är en plats där vi odlar, arbetar, vilar. Där våra barn lär sig att cykla och simma, plocka svamp och spela fotboll.

Klichéartat påstår jag att hela ön är ett smultronställe; havet, ljuset, naturen och människorna skapar på ett förunderligt sätt en magi som bara ger och är. När jag är där räcker det med att bara vara.

Annons
Annons
Foto: Sara K Lindquist Bild 1 av 3
Foto: Privat Bild 2 av 3
Foto: Privat Bild 3 av 3
Foto: Sara K Lindquist

Sara K Lindquist: Skellefteå

Många kanske tänker på skog när Skellefteå nämns. Eller berg och vidder. Sjöar. Industristad och ishockey. Jag tänker på stränder. Inte fullproppade, där man tvingas agera på tetrismanér för att mejsla in handduken tätt intill alla andra badgäster.

Jag är van vid ett högt tempo, går igång på nyhetspuls och gillar att ha många bollar i luften. Men livet i innerstan kan ibland rusa för snabbt. Och när jag försökte byta kod på jobbet till en och samma siffra – 4444 – för att spara sekunder för att passera entrén, tvingades jag stanna upp sedan personen jag bad om hjälp stirrat misstroget på mig.

– Ja men det tar ju längre tid att slå fyra olika siffror, försökte jag förklara.

Tänkte efter – nej, det där var inte helt rimligt.

När hetsen och stressen försöker ta över byter jag fokus. Tänker på de där ganska riksokända stränderna som finns i trakterna kring Skellefteå. Där det är flera meter mellan handdukarna. Långgrunt med ljuva sandbottnar. Sillskatan, Storsand eller Danielsten, inte alls lika kända som Piteå havsbad eller även den mindre kusinen i söder, Byske havsbad. Och därmed lugnt, avkopplande och axelsänkande.

Dit åker jag i sommar.

1/2
Foto: Privat
2/2
Foto: Privat

Max Sommerstein: Dalby stenbrott, Skåne

Cykeln är packad med badkläder, kaffe och bullar. Jag rullar ut på Veberödsvägen österut. Förbannar svetten i den ganska långa uppförsbacken mot Knivsåsens topp – men jag håller ut. Snart skymtar blågrönt vatten och rödbruna klippor till vänster.

Annons
Annons
Foto: Privat Bild 1 av 1

Du kanske har hört att Skånes finaste badvatten finns i Falsterbo? Eller kanske på Österlen? Då vill jag vänligen men bestämt korrigera den uppgiften. Det finns nämligen här.

Jag leder cykeln mot den östra sidan – till klipporna. Första hoppet är det bästa – och det viktigaste. Jag väljer en avsats på 3–4 meters höjd. Har inte vågat mig på ”Elvisklippan” på 11–13 meters höjd (beroende på vem man frågar) på många år.

När fötterna slår i vattnet försvinner allt och jag är tolv år gammal igen. Visst, grundvattnet var lite högre då. Gräset lite grönare. Men vattnet känns exakt som då.

Lyckas du pricka rätt tid på dygnet och på året är Dalby stenbrott en magisk plats som du kan få för dig själv. Längre fram i augusti brukar charmen vara bortträngd. Kvar finns skräp, trängsel och brunt gräs. Men har du tur finns ju ”lagunen” kvar även nästa år. Kanske gör du som jag och tar dig dit en tidig junimorgon. Vattnet är fortfarande ganska kallt, men det gör inget. Och just då är det ditt alldeles egna smultronställe.

Foto: Privat

Anders Lindblad: Djursdala, Småland, och Ekerö, Stockholm

En kopp kaffe, en kokt med bröd som uppladdning och sedan pegga upp på första tee med Xavi i koppel. Min bästa sommarpärla är valfri golfrunda en sommarkväll – tillsammans med hunden som älskar att leta bollar.

Annons
Annons
Foto: Privat Bild 1 av 1

I jobbet som sportreporter har jag besökt 1 000-tals idrottsarenor runtom i världen. Det är en ynnest att få vara på exempelvis Olympiastadion i Berlin, där jag sett Sverige vinna över Paraguay i fotbolls-VM inför 50 000 svenska fans och Usain Bolts alla världsrekord, eller att gå runt på Augustas mytosmpunna golfbana i Georgia.

Idrott är mitt liv. Uppväxten handlade om fotboll, friidrott, skidor, orientering, skytte, ishockey, bandy… ja, allt som fanns att testa. Däremellan spelade vi landhockey på gatan, anordnade friidrottstävlingar på gärdet utanför huset, spelade brännboll eller skottade snö på gölen nere i skogen för att spela hockey.

För att koppla av från all idrott i jobbsammanhang söker jag mig till – idrotten.

Varje sommar åker jag hem till Södra Vi och den vackra lilla byn Djursdala i nordöstra hörnet av Småland för att kolla in ortens båda lag där jag själv spelar, på Ulfveskog och Dalavallen. Kaffe, korv, snack med gamla kompisar på träläktaren, och division V-fotboll.

Min absoluta sommarpärla är ändå att gå en golfrunda på hemmabanan Troxhammar på Ekerö när solen sänker sig över Mälaren.

Xavi är med, min nioåriga Jack Russell som älskar att leta bollar i ruffen och som snällt sitter ner och väntar när jag slår mina snedriktade utslag.

På golfbanan finns inga andra tankar än nästa slag. Lugnet, den vackra naturen och en lyckad bollträff. Då låtsas jag att jag är Tiger Woods och lyfter lite på kepsen. Bara Xavi ser på.

Foto: Privat
Annons
Annons
Foto: Erik Bergin Bild 1 av 1

Therese Larsson Hultin: Bergslagen

Som göteborgare och före detta västkustbo trodde jag väl aldrig att jag skulle tillbringa somrarna vid en insjö, men faktum är jag njuter varenda dag vid vårt lantställe vid Hjälmarens norra strand.

Nu finns det förstås inga purfärska räkor eller salta bad, men skaldjuren kan gästerna köpa med sig från Feskekôrka och bada gillar jag ändå inte – och från vårt hus glittrar vattnet precis lika vackert som i Bohuslän.

Dessutom är Bergslagen fullt med pittoreska små utflyktsmål som Nora, där man kan äta dagsfärsk glass från Nora glass, eller bara promenera omkring bland trähusen. Eller varför inte åka till Grythyttan, bo över på gästgivaregården och göra ett besök på Måltidens hus som grundades av Carl-Jan Granqvist (och som själv bor på herrgården Saxå inte långt därifrån).

För att inte tala om Loka Brunn, eller för den delen Örebro som är en riktigt trevlig sommarstad och där det i år dessutom är dags för ännu en konstbiennal. Där är konsten en del av stadsbilden hela sommaren, som när den världsberömde konstnären Ai Wei Wei häromåret fyllde en hel gata med färgglada fabriksoveraller som fladdrade i vinden.

Ett annat tips är Katrinelunds sjökrog, på andra sidan Hjälmaren från oss sett. Här äter man nyfångad Hjälmargös precis vid vattnet – en delikatess som kan få även den mest hårdföre västkustbo att smälta.

Foto: Erik Bergin
Annons
Annons

Erik Bergin: Stockholms skärgård

Det är bara en besynnerligt formad trekant på sjökortet, strax sydost om Möja. Dess namn är också udda, "Ostholmen", en till synes oansenlig ö i Stockholms mellersta skärgård.

Men få ställen har jag återvänt till så ofta – från början av maj till långt in i oktober – som just Ostholmen, av skäl som jag egentligen nog inte är helt klar över själv. Det är något ovisst som drar. Naturen, med kala hällar och lummig grönska. Ett säkert utbud av gemenskap, med båtgrannar man kan småprata med medan grillen får upp tempen. Skärgårdsstiftelsens bastu på öns sydsida, där om hösten bastubadare värmer sig från kylan innan de rusar ut och ned i 8-gradigt vatten. Till sevärdheterna hör även ett utsiktsberg, en mäktig klippa på norra sidan med fågelholkar halvvägs upp längs bergväggen som ger fin utsikt över Möja och mellanskärgården.

Till Ostholmen kommer du inte utan egen båt eller båttaxi, men det innebär inte nödvändigtvis att ön är svår att nå. Den är ett populärt stopp för paddlare och kajak-äventyrare, med gott om plats för att slå upp tält. Kajaker och kanoter går att hyra lite varstans i Stockholms skärgård.

Tryter livsmedelsförrådet är butiken i Berg på Möja bara en rask 20-minuterspaddling bort.

Stockholms skärgård rymmer tiotusentals öar och skär från Arholma i norr till Landsort i söder. Fråga tio fritidsbåtägare om deras favoriter och du lär få tio olika tips. För min del är ingen sommar helt enkelt komplett utan den trekantigt formade ön nära Möja. Som faktiskt, vid närmare eftertanke, liknar en ost till formen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons