Annons

SvD:s fotograf om terrorn: Valde bort många bilder

Han tog hundratals bilder under en hemsk timme på Drottninggatan. Efteråt valde SvD:s Tomas Oneborg bort dem som var för utelämnande för offren.

Först ett år senare hörde han hur mycket hans bild ändå hade upprört läkaren Pernilla Wall.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Av hänsyn till offret valde fotograf Tomas Oneborg att inte publicera den här bilden. Först nu publicerar SvD den, men i pixlad form.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 2

Bilden som SvD publicerade direkt efter terrordådet. Här döljs den skadade kvinnans huvud bakom polisen.

Foto: Tomas OneborgBild 2 av 2

Av hänsyn till offret valde fotograf Tomas Oneborg att inte publicera den här bilden. Först nu publicerar SvD den, men i pixlad form.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 1
Av hänsyn till offret valde fotograf Tomas Oneborg att inte publicera den här bilden. Först nu publicerar SvD den, men i pixlad form.
Av hänsyn till offret valde fotograf Tomas Oneborg att inte publicera den här bilden. Först nu publicerar SvD den, men i pixlad form. Foto: Tomas Oneborg

Ett år efter terrordådet i Stockholm har SvD träffat tre människor, främlingar för varandra, som hjälpte en svårt skadad kvinna på Drottninggatan. Ögonblicket då de bar kvinnan i säkerhet från den rykande lastbilen fastnade på SvD:s Tomas Oneborgs bild.

Tomas Oneborg hade varit i en godisbutik vid Hötorget för att fotografera de fem mest populära chokladäggen inför påsk. Då såg han människor springa i panik från Drottninggatan, skrikandes ”lastbil”.

Yrkesrollen tog över. Under den följande timmen tog han hundratals bilder av flyende och skadade människor, civila och poliser som hjälpte andra. Han gjorde ett val att inte fotografera döda människor och undvek att gå för nära.

– Givetvis var jag chockad. Jag förstod att något jätteallvarligt hade inträffat. Men jag var fokuserad, säger han nu.

Annons
Annons

Bilden som SvD publicerade direkt efter terrordådet. Här döljs den skadade kvinnans huvud bakom polisen.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 1

Bara på några sekunder tog jag en massa bilder.

Kanske en kvart efter dådet såg han läkarna Pernilla Wall och Steffan Lundberg samt civilklädda polisen Erik Lennermark hjälpa en kvinna som låg på marken. I bakgrunden den rykande lastbilen som terroristen kört in i Åhlens.

Det var fullt kaos omkring. Poliser kom och sa åt människorna att backa samtidigt som de tre hjälparna gjorde sig redo att flytta den skadade kvinnan.

Ingen av dem märkte Tomas Oneborg, alla var fokuserade på det de skulle göra.

– Bara på några sekunder tog jag en massa bilder. Det är fotografens roll. Sedan i efterhand får man se vad man kan publicera.

Han valde bort de flesta bilderna, av hänsyn till offret. På bilderna syns hennes ansikte och hår, täckt av blod.

Det är ingen som har frågat mig om det är okej att plasta upp mig på löpet.

Först nu, när SvD träffat hjälparna i samband med årsdagen, publiceras en av dem. Men endast i pixlad form.

Det var en annan bild som publicerades i SvD dagen efter terrordådet. Där står en polis i förgrunden och täcker den skadade kvinnans ansikte.

Då SvD har ett avtal med nyhetsbyrån TT kunde även andra tidningar använda bilden. Den hamnade på Expressens förstasida den 8 april. I intervjun med SvD berättar läkaren Pernilla Wall att hon kastade sig på golvet och skrek när hon såg bilden.

– Jag menar, det är ingen som har frågat mig om det är okej att plasta upp mig på löpet på en tidning. Det är ingen som har frågat henne, säger hon.

Bilden som SvD publicerade direkt efter terrordådet. Här döljs den skadade kvinnans huvud bakom polisen.
Bilden som SvD publicerade direkt efter terrordådet. Här döljs den skadade kvinnans huvud bakom polisen. Foto: Tomas Oneborg

Tomas Oneborg träffade de tre hjälparna nu ett år efter terrordådet och fotograferade dem.

– Det kändes bra att träffa dem. Det var intressant att höra om deras upplevelse. Men det var naturligtvis tråkigt att Pernilla reagerat så kraftigt på bilden.

Han förstår att det kan vara chockartat att se sig själv i tidningen. Men han tycker att han gjorde rätt avvägningar i situationen och efteråt.

– När sådant händer är det viktigt att dokumentera. Det är mitt jobb och tidningens uppdrag. Att skildra verkligheten, men göra det på ett moraliskt sätt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons