X
Annons
X
Kommentar

Jenny Jägerfeld: Svenska Akademien påminner om Grisbukten

Det psykologiska begreppet groupthink, som myntades i USA efter Kubakrisen 1961, ligger nära till hands för att beskriva Svenska Akademiens sönderfall. Ledamöterna har byggt en mur mellan sig och omvärlden. Men kanske är det egentliga problemet något annat: murarna inom gruppen.

Läs mer om Psykologen
Svenska Akademiens högtidssammankomst i Börshuset 2016. Vid bordet (fr v) Katarina Frostenson, Sture Allén, Sara Danius, Sara Stridsberg och Horace Engdahl.
Svenska Akademiens högtidssammankomst i Börshuset 2016. Vid bordet (fr v) Katarina Frostenson, Sture Allén, Sara Danius, Sara Stridsberg och Horace Engdahl. Foto: Henrik Montgomery/TT

Kära Sara, jag hoppas att du fått något att äta och är på någon lugn plats nu. Vi har just läst pressmeddelandet här på Freden, det är utmärkt. Vi kollade även uttalandet på DN:s webbsida. Situationen verkar något ljusare. Du har skött dig förbannat bra. Kanske vi trots allt överlever. Varma hälsningar, Horace

Så lät det i det sms Horace Engdahl skickade till Sara Danius, då ständig sekreterare i Svenska Akademien, på kvällen torsdagen den 23 november.

Men när Sara Danius kom tillbaka från julledigheten var allt annorlunda. Horace Engdahl hade gjort en helomvändning och krävde att advokatutredningen som Danius initierat skulle läggas ner. Varför han plötsligt ändrat sig förstod Danius inte. Det var ett mysterium.

Annons
X

Dramaturgin kring Akademiens sönderfall har allt mer börjat likna en sämre roman. En våldtäktsdömd fransk fotograf och kulturman, hans blekkindade poet till hustru, en litterär orden vars uppdrag endast döden kan skilja en ifrån, en kung som agerar beskyddare. Hur kunde allting raseras så snabbt?

Hos kulturjournalisterna råder viss konsensus. Det har varit bristande insyn.

Men vad skulle psykologerna säga?

Det begrepp som kanske ligger närmast till hands är begreppet groupthink, det vill säga grupptänkande på svenska.

Begreppet kommer från Georg Orwells dystopiska roman 1984, och introducerades i psykologin av Irving Janis 1972 som ett sätt att förklara en specifik sorts destruktiv gruppdynamik. Exemplet han använder är den misslyckade invasionen av Grisbukten på Kuba 1961, då paramilitära styrkor med stöd från CIA och USA gick in i landet, fullständigt övertygade om att lyckas ta kontroll trots att en lång rad fakta pekade på motsatsen.

Då blir det naturligt att inte ifrågasätta sådant som jävssituationer, ekonomiska tvivelaktigheterna eller anklagelser om sexuella övergrepp.

Grupptänkande drabbar ofta grupper som befinner sig i en komplicerad situation, med till exempel tidspress eller där mycket står på spel, som till exempel anseende eller pengar. Parallellerna till Svenska akademin är svåra att missa.

Gruppen överskattar sin förmåga och de egna besluten anses bättre än de i själva verket är. Eftersom man har tagit sin höga moral för given behöver man inte fundera över etiska konsekvenser av besluten.

Därtill ignorerar man varningssignaler utifrån och man undanhåller information inte bara för världen utanför utan också i den egna gruppen. Ibland kanske till och med för sig själv.

Då blir det naturligt att inte ifrågasätta sådant som jävssituationer, ekonomiska tvivelaktigheterna eller anklagelser om sexuella övergrepp, trots att man egentligen känner till allt detta. Första brevet som vittnade om övergrepp kom till akademins kännedom redan 1996. Det är lätt att komma att tänka på Grisbukten också av andra skäl.

Här kan man även vända sig till en rad andra socialpsykologiska studier som har visat att ju mer de enskilda individerna känner sig accepterade och som en del i en grupp, desto lättare blir det för dem att öppet ifrågasätta gruppens normer. I grupper där grupptänkande är förhärskande är förhållandet det motsatta. Där ökar istället kravet på konformitet ju mer sammansvetsad gruppen är.

En annan aspekt som påverkar hur väl skickad en grupp är att fatta goda och rimliga beslut är psykologisk säkerhet.

2008 bestämde sig en grupp psykologer från Carnegie Mellon, MIT och Union College att försöka se om det gick att mäta den kollektiva intelligensen hos en grupp, istället för enbart intelligensen hos var och en av deltagarna i den. För att kunna studera detta rekryterade man 699 personer, delade in dem i mindre grupper och gav dem olika uppgifter som alla krävde samarbete.

Forskarna slogs av att de välfungerande grupperna, till skillnad från de dysfunktionella, hade goda gruppnormer som höjde gruppens gemensamma intelligens. Man kunde också se att alla gruppmedlemmar pratade ungefär lika mycket och att de hade en god känsla för hur de andra kände sig baserade på deras röst, ansiktsuttryck eller annan ickeverbal kommunikation. Kort sagt, de kunde känna av om någon var upprörd eller kände sig utanför. I de ineffektiva grupperna fanns inte samma känslighet mellan gruppens medlemmar.

Horace Engdahl och Sara Danius i samband med en prisutdelning i Börshuset i Stockholm 2015. Förhållandet försämrades dramatiskt på kort tid. Foto: Pelle T Nilsson/IBL

Psykologisk säkerhet innebär alltså att man känner sig trygg i gruppen och att man inte kommer bli bestraffad för att man uttrycker en egen avvikande åsikt.

Kanske är det egentliga problemet något annat: murarna inom gruppen.

Utan psykologisk säkerhet sker ingen öppen konfrontation mot den som missnöjet riktar sig emot. Istället vidtas drastiska metoder för att få bort den som "gjort fel", som till exempel krav på att vederbörande ska sluta.

Den 10 april skriver akademiledamoten Horace Engdahl i Expressen att "Sara Danius är den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift".

Den 12 april lämnar Danius både posten som ständig sekreterare och sin stol. Danius verkade vilja utmana den tystnadskultur som har rått inom Akademien. Och precis som de andra som har lämnat stod hon för en annan röst, en mer progressiv agenda.

Samtidigt sitter Katarina Frostenson kvar på sin stol, även om hon nu inte deltar i Akademiens arbete.

Journalister har rätt när de påpekar bristen på insyn och transparens, och det är ingen hemlighet att Akademien byggt en mur mellan sig och omvärlden. Men kanske är det egentliga problemet något annat: murarna inom gruppen.

Efter reklamen visas:
De 5 viktigaste ändringarna i Akademiens stadgar
Annons
X
Annons
X

Svenska Akademiens högtidssammankomst i Börshuset 2016. Vid bordet (fr v) Katarina Frostenson, Sture Allén, Sara Danius, Sara Stridsberg och Horace Engdahl.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 2

Horace Engdahl och Sara Danius i samband med en prisutdelning i Börshuset i Stockholm 2015. Förhållandet försämrades dramatiskt på kort tid.

Foto: Pelle T Nilsson/IBL Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X