Annons

Svenska Annika drabbades av livsfarliga bakterierna

Annika Lamotte drabbades av bakterierna ESBL.
Annika Lamotte drabbades av bakterierna ESBL. Foto: Emma-Sofia Olsson/Science Photo Library/TT

Hon trodde att hon skulle dö. Feberfrossan stegrades och hon kände att ”något fruktansvärt hände i kroppen”. Annika Lamotte från Malmö drabbades av multiresistenta bakterier – en livsfara som hotar allt fler svenskar.

Publicerad

GENÈVE Det började under en semesterresa för två år sedan i Hurghada i Egypten. Annika Lamotte, 52, hade flytt vintern i Sverige tillsammans med sin sambo, och njöt av all-inclusive på hotellet. Men någonting i maten gjorde henne gräsligt magsjuk ett par dagar före hemfärden, berättar hon för SvD.

– Jag blev jättedålig, hade diarréer och kräktes i flera dagar. Till sist var jag helt uttorkad. Jag lyckades ta mig till flygplatsen när vi skulle resa hem – men där kollapsade jag.

Det blev ambulans till sjukhuset i Hurghada. Där började hon krampa av uttorkningen och hamnade på intensiven i ett dygn. Dropp sattes in och mängder med provtagningar gjordes utan att något särskilt hittades. När kroppen hämtat sig efter en vecka fick hon flyga hem i sällskap med en egyptisk läkare, som lämnade av henne på Kastrup. Därifrån tog hon tåget hem till Malmö och var hemma på alla hjärtans dag.

Annons

– Jag var lättad men väldigt tagen.

Dagen efter gick Annika Lamotte till vårdcentralen för att kontrollera om hon drabbats av multiresistenta bakterier. Hon jobbar som undersköterska på barnakutmottagningen i Lund, och hade inte kunnat fortsätta om hon hade vissa multiresistenta bakterier. Men hon testade negativt – både för den fruktade bakterien MRSA och tarmbakterierna ESBL.

Det visade sig vara fullständigt fel.

Det var under en semesterresa i Egypten som Annika Lamotte började må dåligt.
Det var under en semesterresa i Egypten som Annika Lamotte började må dåligt. Foto: Emma-Sofia Olsson

Tre veckor senare kom ett brev med förfrågan om hon ville ingå i en forskningsstudie om ESBL, eftersom hon bar på dessa bakterier.

– Det var en chock. Så fick jag alltså veta att jag drabbats av multiresistenta bakterier. Inte bara en resistent bakterie utan två.

Hon hade dels den multiresistenta bakterien Klebsiella pneumoniae, som kan orsaka livsfarliga lunginflammationer, och dels bakterien Escherichia coli som kan slå hårt mot urinvägarna och njurarna.

Detta är de vanligaste multiresistenta bakterierna i Norden och ökningstakten överstiger MRSA. Men det är ovanligt att drabbas av båda bakterierna samtidigt. Annika tror att hon fick dem på sjukhuset i Egypten – och inte från hotellmaten.

Jag hade frossa och skakningar och kände att något var förfärligt fel.

Några veckor senare blev Annika dålig. Hon fick skyhög feber och hade ont i hela kroppen, en influensaliknande smärta. Hon lyckades inte få ner febern – och kände att något otäckt höll på att hända med hennes kropp. Efter elva dagar med 39 graders feber var hon så sjuk att hon ringde akuten vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

– Jag hade njurbäckeninflammation. En urinvägsinfektion hade gått längre upp utan att jag haft andra symptom än feber och frossa.

Sedan höll allt på att gå snett. När läkaren skulle skriva ut vanlig antibiotika, blev Annika orolig. Hon upplyste om att hon bar multiresistenta bakterier, och läkaren ringde för säkerhets skull en infektionsläkare – som agerade omedelbart och kraftfullt. Hon lades in direkt, och fick den starkaste antibiotikan intravenöst tre gånger om dagen.

Men det var nästan för sent. Den multiresistenta e-colibakterien hade läckt ut i blodet, och hon var även drabbad av blodförgiftning. Infektionsproverna var katastrofala trots att antibiotikan satts in, och Annika blev inte bättre.

– Jag mådde fruktansvärt dåligt, och hade en sjukdomskänsla i kroppen som inte liknande något annat jag upplevt. Jag hade frossa och skakningar och kände att något var förfärligt fel. Det var väldigt obehagligt, jag var rädd att jag skulle dö.

Hon visste inte om antibiotikan skulle fungera på de multiresistenta bakterierna, och oron stegrades. Men hästdosen som blixtsnabbt pumpades in hade effekt. Den tredje dagen vände det och hon blev bättre. Men det tog ett halvår innan hon kände sig bra igen, och i månader var hon trött och hängig.

– Det var en riktig pärs. Tänk om jag inte hade tagit upp de multiresistenta bakterierna med den där läkaren. Då hade jag kunnat dö i akut blodförgiftning, eller drabbats av komplikationer som gett men för livet.

”Jag är glad att jag lever”, säger Annika Lamotte. Här tillsammans med hunden Scrapy.
”Jag är glad att jag lever”, säger Annika Lamotte. Här tillsammans med hunden Scrapy. Foto: Emma-Sofia Olsson

Under senaste läkarbesöket i Malmö fick hon dock en hoppfull nyhet: hon testade negativt för båda bakterierna. Det är dock inte säkert att detta stämmer till hundra procent. Många kan leva med de multiresistenta bakterierna resten av livet, konstaterar hon.

Däremot bedöms det riskfritt för hennes patienter – och hon kan därför fortsätta att jobba på akutmottagningen. Hon måste vara mycket noga med handhygienen, och inte komma i kontakt med avföring. Tvål, varmvatten och handsprit räcker för att hon ska vara ren.

– Men jag är mer försiktig i dag, och tänker ett steg längre. Det räcker med ett litet sår eller ett sprucket nagelband för att multiresistenta bakterier ska komma in. Vi är extra noga med alla barn på mottagningen och isolerar direkt fall som bär på dessa bakterier.

Själv tackar hon sin lyckliga stjärna att hon klarade sig efter den ödesdigra semesterresan till Egypten.

– Jag är glad att jag lever. Det hade kunnat gå åt skogen. Ofta går en blodförgiftning väldigt fort, organen i kroppen kan svikta och man dör. Jag hade tur.

Annons
Annons

Det var under en semesterresa i Egypten som Annika Lamotte började må dåligt.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 1 av 2

”Jag är glad att jag lever”, säger Annika Lamotte. Här tillsammans med hunden Scrapy.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons