Annons

Svenska fjolårspristagaren: bränn inte alla pengar direkt

Eufori, uppmärksamhet och prispengar – men ett Nobelpris kan också ha sina baksidor. SvD har ställt fem frågor till fjolårspristagaren Beatrice Fihn, chef för internationella kampanjen mot kärnvapen.

Under strecket
Publicerad

Beatrice Fihn, chef för internationella kampanjen mot kärnvapen.

Foto: Laurent Gillieron /AP Bild 1 av 1

Beatrice Fihn, chef för internationella kampanjen mot kärnvapen.

Foto: Laurent Gillieron /AP Bild 1 av 1
Efter reklamen visas:
De prisas för sin kamp mot sexuellt våld

Vad betyder det att få Nobelpriset?

– Jättemycket. För oss har det gett mycket mer uppmärksamhet för kampen mot kärnvapen. Vi hade kämpat för att få ihop FN-förbudet mot kärnvapen, men många människor kände inte till det. Våra motståndare hade också mer makt och större plattformar att dominera debatten. Nobelpriset har gett oss chansen att bli sedda och på allvar diskutera kärnvapenförbudet med omvärlden.

– Priset har också fått fler stater att skriva på förbudet mot kärnvapen, i dag har 69 länder undertecknat det medan 19 ratificerat. Vi har också gått från 470 till 540 partnerorganisationer på ett år. Det är stort.

Beatrice Fihn, chef för internationella kampanjen mot kärnvapen.
Beatrice Fihn, chef för internationella kampanjen mot kärnvapen. Foto: Laurent Gillieron /AP

Finns det något jobbigt med att få ett Nobelpris?

– Man känner plötsligt en väldig press och prestationsångest. Nu måste vi leverera och lyckas. Inte bara för vår egen skull utan för att folk inte ska säga att priset var slöseri eller meningslöst. Vissa sa att det var naivt att ge fredspriset till oss och att kärnvapnen aldrig kommer att avskaffas – vilket är fel.

Annons
Annons

– En ny utmaning är också hur vi ska prioritera vårt arbete internt. Ska vi fortsätta att kämpa på ett lågmält sätt eller jobba mer högprofilerat och med celebriteter? Ska vi resa till länder som redan är mot kärnvapen eller satsa på kärnvapenstaterna. Ska jag åka till USA eller Afrika och lobba?

– Man vänjer sig också vid framgång på ett udda sätt. Hur toppar man prestationen efter ett Nobelpris?

Vad har ni gjort med prispengarna?

– Man vill inte bränna alla pengarna första året. Vi fick runt nio miljoner kronor, och har använt ungefär en fjärdedel. Vi erbjöd faktiskt att betala Kim Jong-Uns flyg till Singapore för att prata kärnvapennedrustning med Trump men fick inget svar.

– Vi har satsat mycket vår Tusendagarsfond – projekt med workshops i länder för att övertyga parlament att ratificera kärnvapenförbudet.

Vad väntas av Sverige – som inte ratificerat kärnvapenförbudet?

– I slutet av oktober ska utredningen vara klar om följderna av att Sverige skriver under förbudet. Vi är lite oroliga för att utredningen medvetet gör det så svårt som möjligt att skriva på. Vi har gjort en skuggrapport som visar att beslutet är politiskt, inte tekniskt eller juridiskt.

– Motståndarna försöker bara hitta svepskäl att inte ratificera och underteckna avtalet. Det är fegt. Men de är väl rädda för USA. Det ska inte finnas någon tvekan om att Sverige aldrig ska vara delaktig i att använda kärnvapen.

Hur påverkas privatlivet av Nobelpriset ?

– Jag blev jätteglad och helt överväldigad av priset. Jag fattade det knappt. Jag har fått resa över hela världen, träffa beslutsfattare, vara med i massa intressanta debatter, träffa påven och även sommarprata i Sverige.

– Men det har också varit mycket personfokus på bara mig. Det är lite jobbigt ibland – vi är en stor organisation där alla gör ett viktigt jobb.

– Sedan är resandet kämpigt emellanåt. Barnen, sju och fyra år, tycker att jag är borta mycket och min man får ta stort ansvar. Min dotter sa häromdagen att ”du är ju chef, du behöver väl inte resa så mycket?”. Men på måndag reser jag till New York igen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons