Annons

Benjamin Katzeff Silberstein:Svenska forskare förtjänar mer respekt

Lunds universitet
Lunds universitet Foto: Emil Langvad/TT
Under strecket
Publicerad

Alla doktorander vid historiska institutionen på University of Pennsylvania* måste gå igenom ett akademiskt eldprov innan de ens får börja skriva på sina avhandlingar. Under andra eller tredje året förväntas man läsa hundratals böcker och artiklar inom minst tre forskningsfält, för att sedan grillas av professorer med särskild expertis på just dessa områden. Först efter det går man vidare till avhandlingsstadiet.

Detta är bara ett exempel. Både universitetslärare och forskare, i Sverige såväl som utomlands, går i regel igenom en oerhört krävande process för att förtjäna sina positioner som akademiska auktoriteter. Det minsta de kan förvänta sig i utbyte borde vara respekt och tillit från de institutioner där de undervisar.

Så verkar dock inte alltid vara fallet.

Ledarsidans Ivar Arpi har pekat på hur marginella ideologiska genusteorier från vänster blir till regler och riktlinjer som får påverka inte bara universitetens byråkratiska styrning, utan även undervisningens akademiska innehåll (SvD 4/11, 5/11). Till exempel stipulerar statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitets tumregler för kurslitteraturens innehåll. Eventuella avvikelser från en jämn könsbalans måste motiveras skriftligen.

Annons
Annons

Och det är här det akademiska eldprovet i litteratur kommer in. Som universitetslärare – vare sig det är som lektor, föreläsare, eller professor – är det en rimlig förväntan att man ska kunna sitt fält utan och innan. Det är en del av arbetsbeskrivningen. Forskarutbildningen är ofta jobbig och svår men man kommer förhoppningsvis ut på andra sidan som en auktoritet inom sitt område, och med en doktorsgrad som handfast bevis.

Har universitetets lärare så liten auktoritet över den egna undervisningen?

Därför är det beklämmande att lärare på åtminstone ett svenskt universitet tycks underkännas som auktoriteter av sin egen byråkrati. För hur kan ett själlöst styrdokument veta att en jämn könsbalans automatiskt föreligger i varje akademiskt fält, i så hög grad att avvikelser måste motiveras skriftligt? En artikel i Lundagård (1/11) tar upp situationen kring en lektor i statsvetenskap där institutionens styrelse beslutat, över hans huvud, att han måste inkludera en artikel av Judith Butler i läslistan.

Att en universitetslektors litteraturlista inför en kurs kan ändras på direkt order av en institutionsstyrelse är i sig förbluffande. Har universitetets lärare så liten auktoritet över den egna undervisningen? Det borde vara del av upplevelsen för studenter att få ta del av vad en tung akademisk auktoritet tycker är den viktigaste litteraturen inom ett visst ämne.

I intervjun i Lundagård säger studierektorn för statsvetenskapliga institutionen i Lund att ”[…] man får inte hitta på en egen litteraturlista och examinera studenterna på den.” Kanske återger han bara hur det juridiska läget ser ut, men oavsett är det oroväckande att lärandefriheten väger så lätt. Att forskare och lärare, i regel med doktorsgrad, ska få utforma en egen litteraturlista inom sitt expertområde är det minsta de borde kunna begära.

När svenska politiker diskuterar hur svenska universitet ska bli mer internationella, och locka de bästa bland både studenter och forskare, verkar många tro att pengar är den enda faktor som spelar roll. Och visst är resurser viktiga. Men möts internationella akademiska stjärnor väl på campus i Sverige av order om att en att en svensk institutionsstyrelse måste få bestämma över deras läroplaner, då lämnar nog många med nästa flyg från Arlanda.

Måtte statsvetenskapliga institutionen på Lunds universitet vara ensamt om denna byråkratiska ordning, och snarast börja lita på sina egna lärares omdömen och kunskap.

* Benjamin Katzeff Silberstein är doktorand i historia vid University of Pennsylvania.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons