Annons

Göran Eriksson:De som vill få bort Sabuni saknar det viktigaste

Nyamko Sabuni valdes till L:s partiledare, trots att hon ansågs stå för en mer öppen syn på SD.
Nyamko Sabuni valdes till L:s partiledare, trots att hon ansågs stå för en mer öppen syn på SD. Foto: Tomas Oneborg

I Liberalerna handlar den stora konflikten om regeringsfrågan och synen på SD, vilket färgar synen på partiledaren och lobbyistkontakterna. Men falangen som är mest kritisk mot Nyamko Sabuni står utan alternativ.

Under strecket
Publicerad

Det finns lobbyister som vill att Sverige ska reglera kontakterna mellan politiker och lobbyister. ”Alla gynnas av att det är ett renare spel”, säger Rickard Ydrenäs, som har jobbat för Liberalerna i EU-parlamentet, till SvD.

Till skillnad från många andra länder bygger den svenska lobbyistmodellen på frivillighet och förväntad självkontroll från alla inblandade. Håll avståndet, tvätta händerna.

Ingen vill ju hamna på bild vid en trång bardisk, men det händer ibland som i fallet med ”Den naturliga tillväxten” – bara smaka på orden. Svenskt Näringsliv pytsade in miljonbelopp i projektet, till en pr-firma med tunga S-medlemmar anställda – uppdraget var att försöka flytta Socialdemokraterna i tillväxtvänlig riktning.

Eller i mer vardagligt tal: att vrida sossarna åt höger. Aftonbladets avslöjande hösten 2010 kom att kallas för Prime-gate, efter pr-firman som gjorde jobbet.

Högern i Socialdemokraterna beskrev sedan det hela som att vänstern i partiet hade läckt uppgifterna, i syfte att misskreditera högern i partiet. Hänger ni med?

Annons
Annons

”Det är ju så politik fungerar oavsett parti”, skrev socialdemokraten och pr-proffset Niklas Nordström, som skötte uppdraget på Prime, i sitt försvarstal.

Politiker blir ofta lobbyister när de lämnar sina förtroendeuppdrag. SvD har den senaste veckan berättat om kontakterna mellan Nyamko Sabuni och två tunga partikamrater som tagit det klivet: Liberalernas förre partisekreterare Johan Jakobsson och partiledare Lars Leijonborg.

Jakobsson grundade byrån Nordic Public Affairs medan Leijonborg bland annat är medarbetare på Diplomat Communications och ordförande i Friskolornas riksförbund.

Nyamko Sabuni – som själv har jobbat på pr-byrå – gör nu bara intervjuer med andra medier än med Svenska Dagbladet. Bilden hon förmedlar där är att motståndare i partiet sprider skvaller och lögner, för att misskreditera henne.

Men SvD:s rapportering bygger inte främst på uppgifter från Sabuni-negativa partikamrater utan på ett stort antal källor från lobbyistbranschen, den aktuella byrån Nordic PA, Scania – och från Liberalernas olika falanger.

Hos Liberalerna löper en politisk ravin mellan två grupper som har olika syn på hur partiet ska förhålla sig till Sverigedemokraterna – och därmed kommer fram till olika svar i regeringsfrågan.

En majoritet i partiet följde i januari 2019 sin dåvarande ledare Jan Björklunds vilja och röstade för att släppa fram Stefan Löfven som statsminister, för att inte ge SD inflytande.

Ett knappt halvår senare valde samma parti Nyamko Sabuni till partiledare – trots att hon ansågs stå för den motsatta linjen. I en DN-intervju i maj förra året, innan hon blev vald, sa Sabuni att isoleringen av Sverigedemokraterna hade misslyckats, partiet hade ju bara växt: ”Då tänker jag: Ny strategi, snälla!”

Annons
Annons

Utifrån ser Liberalernas lösning ut som en lätt absurd variant av maktdelning – den ena gruppen får välja riktning och den andra partiledare. Det skapar förstås friktion, och konkurrerande grupperingar i politiska partier brukar försöka skada varandra med alla verktyg de får tag i.

Men här finns en lucka i historien om Liberalerna och lobbyismen. För den stora grupp som vann slaget i regeringsfrågan men förlorade partiledarstriden har inte uttryckt offentliga synpunkter på hur Sabuni har hållit distansen till lobbyister – för de interna kritikerna gäller munskydd, eller snarare munkorg, på.

Utanför själva partiet, bland liberala opinionsbildare, finns hårda kritiker. En del liberala tidningars ledarsidor har nästan slitit Nyamko Sabuni i stycken efter SvD:s granskning. Inte sällan handlar det om ledarsidor som tycker partiet valde rätt väg genom att välja bort en borgerlig regering för att SD inte skulle få politiskt inflytande.

Det omvända gäller för dem som försvarar Sabuni – de tycker också att partiet borde ha släppt fram Moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister.

Det kan ge intryck av att uppfattningen i regeringsfrågan, och om SD-linjen, också påverkar hur L-ledarens lobbyistrelationer värderas. Den som kan leva med SD-stöd vill fria Sabuni, den som inte kan det yrkar på fällande dom.

En mer sannolik förklaring är en annan: Den L-gruppering som skulle vilja utmana Sabuni står utan ledare.

Frågorna kan ju också hänga ihop. SvD:s artiklar berättar om ett anonymt brev till L-partistyrelsen, med uppgifter om att det ska ha funnits ett lobbyistuppdrag för att påverka partiets ställningstagande i regeringsfrågan – till förmån för en borgerlig regering.

Annons
Annons

Ledarskribenternas strid om lobbyismen är alltså ett synligt uttryck för den dominerande konflikten inom Liberalerna, den om SD och regeringsfrågan. Samma stridslinje finns naturligtvis bland partiets förtroendevalda – men där har tystnaden varit nästan total.

Det kan förstås vara som Nyamko Sabuni antyder, de upproriska törs inte tala offentligt. I alla fall inte i det här läget, den förste stenkastaren vill ju vara säker på att fler hänger på. Men en mer sannolik förklaring är en annan: Den L-gruppering som skulle vilja utmana Sabuni står utan ledare.

Deras kandidat Erik Ullenhag förödmjukades i partiledarprocessen förra året, och har just utnämnts till Sveriges ambassadör i Tel Aviv. Ullenhag lär inte komma hem för att försöka ta över det parti som nyss nobbade honom.

Och den förra EU-kommissionären Cecilia Malmström är vad Margot Wallström länge var för Socialdemokraterna: mångas drömkandidat. Men hon har sagt nej så många gånger att de flesta har gett upp hoppet. Gruppledaren Johan Pehrson kandiderade förra våren, men hör till Sabunikretsen.

Liberalernas partiledare är försvagad av usla opinionssiffror, och motståndarna skulle kunna använda lobbyhistorien som vapen – ledarskribenterna visar hur man gör. Men den L-falang som vill ha förändring i toppen saknar det allra nödvändigaste: en trovärdig partiledarkandidat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons