Annons

Sara Lövestam:Svenska språket är varken pjåkigt eller oävet

Efter en trädgårdsdag med bostadsrättsföreningen är det inte helt fel att grilla lite mat tillsammans.
Efter en trädgårdsdag med bostadsrättsföreningen är det inte helt fel att grilla lite mat tillsammans. Foto: Hasse Holmberg/TT

Vårt språk går inte av för hackor. Däremot kan det vara svårt för barn och andraspråkstalare att lära sig att hantera alla de uttryck som bara används i negerad form.

Under strecket
Publicerad

”Det var i går!”

Mitt grannbarn var åtta år och log soligt emot mig. Hennes pappa skrattade till och sa att så säger man inte. Det heter ”det var inte i går”. Hon såg konfunderat på honom.

”Men det var ju i går!”

Och hon hade helt rätt. Dagen innan detta inträffade hade vi haft trädgårdsdag och umgåtts gemytligt med grannarna (ty detta tilldrog sig innan ett virus kom och gjorde oss alla till folkskygga bunkrare). Grillat sojakorv (ty detta tilldrog sig i en söderförort till Stockholm) och vänt kompost.

Pappan försökte förklara att man ändå inte kan säga ”det var i går”; att man bara kan säga ”det var inte i går”, men kanske inte om det just var i går, i vilket fall man varken kan säga att det var i går eller inte var i går. Man säger helt enkelt något helt annat, förklarade han. Exempelvis ”Hej igen”.

Det svenska språket är fullt av liknande uttryck, som bara används i negerad form.

Det svenska språket är fullt av liknande uttryck, som bara används i negerad form. I vissa fall beror det på att uttrycket en gång funnits även utan negation, men fallit ur språkbruket medan den negerade formen stannat kvar. I andra fall är det negationen som gett uttrycket sin snärt, och utan negation kan det rentav bli obegripligt.

Annons
Annons

Barn och andraspråkstalare har att hantera att ”inte en kotte kom på vernissagen” betyder att ingen kom (inte ens en kotte), men att man ändå inte kan säga ”det kom en kotte på vernissagen”.

Om någon försöker lura oss, kan vi svara ”den gubben går inte!” Men om vi hör något som verkar trovärdigt, säger vi aldrig att den gubben går.

När vi är oroliga att något skulle kunna gå dåligt, kan vi försäkra varandra om att det inte är någon ko på isen (färre känner till att fortsättningen lyder så länge rumpan är i land). Men ingen lär ringa sin bror när katastrofen är ett faktum, och säga att ”Gustav, nu är det en ko på isen”.

En film kan vara inte så pjåkig, men aldrig pjåkig.

En favorit bland negerade uttryck är dubbelnegationen inte vara oäven, som i utropet ”Hördu, den här semmelwrappen var inte oäven”. Att inte vara otrevlig är att vara trevlig. Att inte vara okysst är att vara kysst. Men vår icke oävna semmelwrap kan inte vara även.

Prefixet o- är oftast antingen negerande eller nedsättande.

Till dessa uttryck kan vi lägga fler o-ord än oäven. Prefixet o- är oftast antingen negerande eller nedsättande; ofin är motsatsen till fin, medan ett odjur är ett hemskt slags djur. Men så finns det ett antal o-ord som inte (längre) har någon motsvarighet utan prefixet. Något kan vara oerhört men inte erhört, ofantligt men inte fantligt. Saker kan hända oförhappandes men inte förhappandes, man kan kämpa på oförtrutet men inte förtrutet. Och när något känns rimligt kallar vi det inte hemult.

Men om vi gjorde det, skulle vi kunna skriva en sådan här berättelse:

Det var en gång en dåga, som hade alla hästar hemma. Han var mycket att hänga i julgranen, och lade två strån i kors för att hjälpa sina vänner. En dag gick han och en dugling och köpte toalettpapper och Alvedon (men bara en hemul mängd, de var gina människor som tyckte att alla skulle ha tillgång till hygienartiklar). ”Kan du betala?” frågade dågan. ”Visst, jag har ett rött öre”, sa duglingen. ”Men du får betala tillbaka sedan, för jag är den som är den.” Dågan såg längre än näsan räckte, och lovade att betala tillbaka det röda öret. Duglingen såg på det med blida ögon. Ett öga var torrt. Då de hade löst betalningsfrågan så snyggt, såg de båda vännerna röken av varandra i många år framöver.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons