Annons

Jonas Gummesson:Svenska värnpliktiga till Finland – svår nöt för lagrådet

Svenska värnpliktiga på Tofta skjutfält, 2017.
Svenska värnpliktiga på Tofta skjutfält, 2017. Foto: Tomas Oneborg

Regeringen vill på egen hand kunna skicka soldater – även värnpliktiga – till Finland för att bevaka finska gränser. Förslaget ingår i en lagrådsremiss och kan bli en svår nöt för justitieråden.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Utgångspunkten i lagrådsremissen är att regeringen ska ges mandat ”sätta in svenska väpnade styrkor” för att ”hindra kränkningar av finskt territorium” utan riksdagens godkännande.

Förutsättningen är att det inte är krig i Sverige, då behövs resurserna på hemmaplan, eller att det pågår en väpnad konflikt på finsk mark, då kan Sverige inte involveras. Vid krig eller krigsfara ska regeringen omvänt kunna ”begära stöd av Finland i form av militära styrkor”.

Förslagen till lagtexterna är snarlika utredningen som ligger till grund för regeringens skrivningar (”En lag om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland”, SOU 2018:31).

I den bemärkelsen är lagrådsremissen i sig ingen nyhet. Däremot finns det en rad komplikationer.

Det är ingen självklarhet att 18-åringar killar och tjejer som åker iväg för att mönstra enligt totalförsvarsplikten inser att slutstationen kan vara att stå med vapen i hand vid den finsk-ryska gränsen. Särskilt när frågan i stort sett passerat under radarn i den pågående processen, nu inne på sitt femte år.

Annons
Annons

Regeringen har under perioden tillsatt och delat ut direktiv till två utredningar i ärendet. Båda undviker nogsamt att gå i närkamp med frågan om värnpliktiga soldater ska omfattas av regeringens planer.

I det första betänkandet (”Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete” SOU 2016:64) står det att utredningen inte ”tar ställning till förutsättningarna att använda totalförsvarspliktig personal inom ramen för fördjupade försvarssamarbeten med andra stater”.

I det andra (”En lag om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland” (SOU 2018:31) ställs dörren lite på glänt.

”Huruvida värnpliktiga är skyldiga att delta i operationer till stöd för Finland måste bedömas utifrån frågan vad som ingår i totalförsvarsplikten.”

Där framgår det, i sin tur, att alla som omfattas och ”krigsplaceras enligt denna lag är skyldiga att fullgöra krigstjänstgöring under höjd beredskap” (”Lag 1994:1809 om totalförsvarsplikt”).

En komplikation kan då vara vad som omfattas av höjd beredskap och vad det innebär att två länder är involverade.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, pekar i sitt remissvar på risken för svåra avvägningsfrågor i ett ”skymnings-/gråzonsläge”, när det är oklart vilka aktörerna är och det inte säkert går att avgöra vad som händer. Exempel på detta kan vara hybridkrigföring, omfattande kriminalitet och sabotageliknande verksamhet.

FOI efterlyser också ett klargörande av begreppet väpnade styrkor och vilka som då omfattas av det.

I lagrådsremissen löser regeringen ut hela ekvationen genom att peka på regeringsformens paragraf för ”Insättande av väpnade styrkor” (RF 15 kapitlet, 16 paragrafen).

Annons
Annons

”Begreppet innebär inte någon begränsning till någon särskild personalkategori inom Försvarsmakten och omfattar t.ex. såväl anställd personal som värnpliktiga som i övrigt uppfyller kriterierna på att utgöra en väpnad styrka”.

En väpnad styrka måste i sin tur vara beväpnad med fartyg, flyg, fordon eller vapensystem. Vad och vilka som skickas i väg över Östersjön ska regeringen avgöra ”i det enskilda fallet”.

Nu blir det lagrådets sak att studera det framlagda förslaget över hela linjen och bedöma hur olika lagtexter ska vägas och tolkas. Ytterst om en minoritetsregering som den nuvarande – med 116 av 349 mandat och en tredjedel av rösternas i riksdagsvalet 2018 – ska utgöra en tillräckligt grund för att skicka värnpliktiga soldater till finsk-ryska gränstrakter.

Försvarsberedningen står delvis bakom regeringens förslag. Invändningen är att lagen ”inte bara bör omfatta Finland” utan vara generell för alla länder. S-MP-regeringen aktar sig för det eftersom det skulle kunna tolkas som att det öppnar för samma typ av väpnat stöd även till Natoländer.

I slutändan måste regeringen nå en majoritet i riksdagen för att förslagen ska bli verklighet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons