Annons

Svenskan som eskorterar skolbarn i konfliktens hjärta

Barnens skolväg går förbi beväpnade soldater – och för att de två yngsta ska våga passera håller Susanne Ekström dem hårt i händerna.

Hon har bytt vardagslivet i Enskede mot en adrenalinfylld tillvaro i staden Hebron som en deltagare i kyrkans följeslagarprogram.

Under strecket
Publicerad

I byn al-Maniya, en dryg mil utanför Hebron, går skolvägen förbi både israeliska soldater och militärfordon. Men barnen i årskurs 5–7 märker dem knappt, de är upptagna med att oroa sig för dagens prov i matte och arabiska.

Foto: Ida Vanhainen Bild 1 av 6

Susanne Ekström har bytt Enskede mot staden Hebron på palestinska västbanken. Här syns hon i stadens slingrande marknadsgränder nära den delen av staden som kallas H2.

Foto: Ida Vanhainen Bild 2 av 6

Skolbarn i byn al-Maniya, strax utanför Hebron, får hjälp av en volontärer från följeslagarprogrammet EAPPI att passera en olivlund där israeliska soldater patrullerar.

Foto: Ida Vanhainen Bild 3 av 6

Vårsolen har precis börjat värma när de första barnen anlända till skolan i den palestinska byn al-Maniya. Idag har barnen i årskurs 5–7 prov i matte och arabiska, många är nervösa.

Foto: Ida Vanhainen Bild 4 av 6

Barn i årskurs 3–7 går till skolan under vaksamma blickar från israeliska soldater i byn al-Maniya strax utanför Hebron. De barn som inte vågar passera på egen hand får sällskap av volontärer från följeslagarprogrammet.

Foto: Ida Vanhainen Bild 5 av 6

Staden Hebron på palestinska västbanken är en krutdurk av etniska och religiösa spänningar. I februari 2019 bestämde sig kyrkans världsråd för att sluta skicka volontärer till stadens centrala delar.

Foto: Ida Vanhainen Bild 6 av 6

I byn al-Maniya, en dryg mil utanför Hebron, går skolvägen förbi både israeliska soldater och militärfordon. Men barnen i årskurs 5–7 märker dem knappt, de är upptagna med att oroa sig för dagens prov i matte och arabiska.

Foto: Ida Vanhainen Bild 1 av 1
I byn al-Maniya, en dryg mil utanför Hebron, går skolvägen förbi både israeliska soldater och militärfordon. Men barnen i årskurs 5–7 märker dem knappt, de är upptagna med att oroa sig för dagens prov i matte och arabiska.
I byn al-Maniya, en dryg mil utanför Hebron, går skolvägen förbi både israeliska soldater och militärfordon. Men barnen i årskurs 5–7 märker dem knappt, de är upptagna med att oroa sig för dagens prov i matte och arabiska. Foto: Ida Vanhainen

HEBRON – Jag hade aldrig trott att jag en dag skulle behöva maskera mig innan jag gick ut, säger Susanne Ekström, 32, med ett skratt innan hon tar på sig ett par enorma solglasögon och drar dunjackans frasande huva över huvudet.

– För att ingen ska känna igen mig och attackera, förklarar hon sakligt.

Det har blivit dags för en ny dag som följeslagare.

Hon är en del av följeslagarprogrammet, ett internationellt kyrkligt initiativ som funnits på Västbanken sedan 2002. Syftet är att öka den neutrala internationella närvaron och bidra till en fredlig lösning på konflikten mellan Palestina och Israel. Deltagarna kommer från hela världen, men en ansenlig andel utgörs av skandinaver. Över 300 svenskar har de senaste åren deltagit.

Annons
Annons

Susanne Ekström har bytt Enskede mot staden Hebron på palestinska västbanken. Här syns hon i stadens slingrande marknadsgränder nära den delen av staden som kallas H2.

Foto: Ida Vanhainen Bild 1 av 1

Deras vanligaste uppgift är att följa de palestinska skolbarn som bor nära bosättningar och militäranläggningar till skolan. Men de gör även annat arbete, som att träffa boende som upplever problem kopplade till konflikten samt att uppmuntra till dialog.

Susanne Ekström har bytt Enskede mot staden Hebron på palestinska västbanken. Här syns hon i stadens slingrande marknadsgränder nära den delen av staden som kallas H2.
Susanne Ekström har bytt Enskede mot staden Hebron på palestinska västbanken. Här syns hon i stadens slingrande marknadsgränder nära den delen av staden som kallas H2. Foto: Ida Vanhainen

Deltagarna är lätta att känna igen genom sina kakifärgade fågelskådarliknande västar med stora lila-röda kors tryckta på ryggen under loggan EAPPI, en förkortning för programmets engelska namn Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel.

Västarna innebär att Susanne Ekström och hennes teamkamrater undviker vissa delar av centrala staden. Hebron, eller Khalil som staden heter på arabiska, är en speciell postering. Hennes två teamkamrater, Greta från Tyskland och Perttu från Finland har mottagit mordhot – igen.

Jag önskade ju själv att bli placerad i Hebron och jag visste hur svårt läget var, men jag hade nog trots det inte förväntat mig att det skulle vara så här … mycket.

”Jag ska ge er så mycket ärr att ni inte kommer att känna igen er när ni ser er själva i spegeln” skrev en anonym avsändare i ett mail gruppen mottog tidigare i veckan.

– Jag önskade ju själv att bli placerad i Hebron och jag visste hur svårt läget var, men jag hade nog trots det inte förväntat mig att det skulle vara så här … mycket.

Annons
Annons

Skolbarn i byn al-Maniya, strax utanför Hebron, får hjälp av en volontärer från följeslagarprogrammet EAPPI att passera en olivlund där israeliska soldater patrullerar.

Foto: Ida Vanhainen Bild 1 av 3

Vårsolen har precis börjat värma när de första barnen anlända till skolan i den palestinska byn al-Maniya. Idag har barnen i årskurs 5–7 prov i matte och arabiska, många är nervösa.

Foto: Ida Vanhainen Bild 2 av 3

Barn i årskurs 3–7 går till skolan under vaksamma blickar från israeliska soldater i byn al-Maniya strax utanför Hebron. De barn som inte vågar passera på egen hand får sällskap av volontärer från följeslagarprogrammet.

Foto: Ida Vanhainen Bild 3 av 3

Att vara följeslagare i Hebron är ingen dans på rosor – här kokar konflikten mellan israeliska bosättare och Palestinier över dagligen. En förklaring finns i stadens unika demografi. Mitt i den urgamla stadskärnan med sina slingrande marknadsgator fulla med metallsmide och keramik ligger den israeliska bosättningen Avraham Avinu, som ett fort.

1/3

Skolbarn i byn al-Maniya, strax utanför Hebron, får hjälp av en volontärer från följeslagarprogrammet EAPPI att passera en olivlund där israeliska soldater patrullerar.

Foto: Ida Vanhainen
2/3

Vårsolen har precis börjat värma när de första barnen anlända till skolan i den palestinska byn al-Maniya. Idag har barnen i årskurs 5–7 prov i matte och arabiska, många är nervösa.

Foto: Ida Vanhainen
3/3

Barn i årskurs 3–7 går till skolan under vaksamma blickar från israeliska soldater i byn al-Maniya strax utanför Hebron. De barn som inte vågar passera på egen hand får sällskap av volontärer från följeslagarprogrammet.

Foto: Ida Vanhainen

Tillsammans med en handfull andra bosättningar utgör Avraham Avinu det som myndigheterna kallar H2, den del av centrala Hebron som är under kontroll av Israel. Här bor mellan 500 och 800 bosättare som vaktas av nära 2000 israeliska soldater. Från myllrande marknadskommers till armerade betongvägspärrar med taggtrådsprydda övervakningstorn på mindre än en minut. Hebron liknar en krigszon.

– Min mamma har nog oroat sig ända sen jag blev antagen till programmet. Vi pratar nästan varje vecka och då berättar jag hur bra jag har det här, jag berättar så klart inte allt.

Susanne Ekström ler ursäktande och genar vant över stadens kaotiska busshållplats. På avstånd får hon syn på en av de gröna militärjeeparna vid en av ingångarna till Avraham Avinu. Hennes leende försvinner.

– Tänk att ett sjuårigt barn går till skolan skuggad av en tonårig soldat med automatvapen, det är en absurd situation i sig. Men sen kommer en bosättare som är uppväxt i Brooklyn New York gående, och så jag från Enskede i Stockholm mitt upp i allt. Det är så himla många komponenter som inte ska vara på samma plats.

– Ibland undrar jag verkligen vad jag gett mig in i, säger hon och gnuggar den plats på näsryggen där solglasögonen trycker åt och skapat två ljusröda ovaler.

Annons
Annons

Staden Hebron på palestinska västbanken är en krutdurk av etniska och religiösa spänningar. I februari 2019 bestämde sig kyrkans världsråd för att sluta skicka volontärer till stadens centrala delar.

Foto: Ida Vanhainen Bild 1 av 1
Staden Hebron på palestinska västbanken är en krutdurk av etniska och religiösa spänningar. I februari 2019 bestämde sig kyrkans världsråd för att sluta skicka volontärer till stadens centrala delar.
Staden Hebron på palestinska västbanken är en krutdurk av etniska och religiösa spänningar. I februari 2019 bestämde sig kyrkans världsråd för att sluta skicka volontärer till stadens centrala delar. Foto: Ida Vanhainen

Dagens schema är kort. Efter ett samtal med en civilsamhällesgrupp, som attackerats i sin föreningslokal under gårdagskvällen, har det redan blivit dags att vända hemåt. Susanne Ekström har en tårta att hämta upp.

Teamkamraten Perttu sitter ensam hemma i lägenheten. Han fyller 32 i dag och han tror att hans lägenhetsvänner glömt honom. Han ska strax ändra uppfattning när de hoppar ut från hallen och utbrister i ett jublande ”ja må han leva”.

Perttu skiner upp, men ser fortfarande lite blek ut. Sedan det senaste hotet har han inte lämnat lägenheten. Svenskan berättar senare att hon märkt att Perttu börjat räkna dagarna tills de åker hem.

De vet de inte än, men trion kommer att bli de sista följeslagarna i centrala Hebron för en lång tid framöver. I februari nås de av nyheten:

– Kyrkans världsråd har beslutat att följeslagarna för närvarande inte längre får vistas i H2 i centrala Hebron, säger Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd som koordinerar programmet i Sverige.

Beslutet är frivilligt från Kyrkans världsråd. Men Wiborn bekräftar att beslutet hänger ihop med att den internationella observatörsgruppen TIPH som funnits på plats sedan 1994, inte fått förnyat mandat av Israel och därav måste lämna Hebron.

Susanne Ekström, som bara någon vecka tidigare återvänt till Sverige skriver i en skriftlig kommentar att hon när hon nåddes av nyheten ”blev chockad och ledsen” men att hon trots detta ”hoppas och tror att följeslagarna kan komma tillbaka en dag.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons