”Svensken tänker att tro har med kunskap att göra”

Kan ett muntligt prov avgöra vem som är troende? Migrationsverket kräver avancerade teologiska kunskaper för att klassa någon som kristen. Men för att förstå varandra måste vi förstå tron från insidan. Kanske kan konsten hjälpa oss.

Publicerad

Påsken är här och Sverige ger sig hän i årets viktigaste kristna högtid.

Eller kanske inte.

Som mathelg betraktad har den pallplats. Som släkthelg likaså. Liksom i rollen som veckoslutet då sommarstugan öppnas – i sig en ritual. Men som uttryck för kollektiv religiös yra kan den knappast räknas.

Kristendom handlar väl om att tro att Jesus uppstod från de döda och om att låta Bibeln vara rättesnöre från morgon till kväll? Och vilken svensk gör det? Ja, förutom invandrarna och de frikyrkliga då.

De senaste åren har religionen blivit ett allt mer laddat samtalsämne, globalt och nationellt. ”Religionens återkomst” är termen för en värld där tron synliggörs och accentueras, som konfliktskapande politisk drivkraft eller som vardag för människor med rötter bortom nordiskt sekulariserad mark.

Migrationsverkets frågor är väldigt talande för Sverige som världens mest sekulariserade land.

Diskussionen rör sociala regler och gränsdragning i det offentliga, hälsningsseder, skolavslutningar, klädnormer och kostkrav. Den rör ideologisk kulturdebatt, religionen som potential eller belastning i ett samhälle där kontraktet kring gamla gemenskaper vittrar och där ropet efter nya växer sig starkt.

Men trots samtalets alla nivåer finns det ett perspektiv som sällan kommer fram: tron som erfarenhet och upplevelse hos den enskilda människan.

Vad är det att tro? Det är valhäntheten kring denna religionens mest basala aspekt som ligger bakom frågorna som Migrationsverket ställer till konvertiter för att garantera att den nya tron är genuin. Under det senaste året har en rad fall rapporterats då asylsökande som konverterat till kristendomen fått svara på teologiska spetsfrågor, som ”Kan du förklara treenigheten?” Många gånger har frågorna lite att göra med trons relation till det inre livet. Men den vars svar inte är tillräckligt övertygande riskerar att utvisas till länder där kristna konvertiter förföljs.

Annons
Nattvarden av Leonardo da Vinci.
Nattvarden av Leonardo da Vinci.

Migrationsverket hävdar bestämt att intervjuerna fokuserar på trons insida, ändå fortsätter rapporterna att komma om hur synen på religionen som en regelstyrd kunskapssfär dominerar. Och när pastorn Micael Grenholm, som länge engagerat sig i asylfrågor, satte samman ett test utifrån några av de typfrågor som förekommer, kunde inte ens biskopar i Svenska kyrkan svara rätt.

– Migrationsverkets frågor är väldigt talande för Sverige som världens mest sekulariserade land.

Det säger prästen och konstnären Kent Wisti. För några år sedan började han lägga ut dagsaktuella satirteckningar på Twitter. Snabbt gjorde de honom till en av rikets kändaste präster.

Den nya positionen har gett honom ökad överblick.

– Den breda allmänheten i Sverige har liten erfarenhet av ett trosliv. Vi har ett andligt liv, med yoga och mindfulness. Men det associerar svensken inte med tro eftersom vi tänker oss att tron på Gud har med intellektuell fattningsförmåga att göra eller hur stor teoretisk kunskap man har om den religion man tillhör.

Annons

Tro är i hög grad upplevelsen av att vara del av en dramaturgi som leder till kärlek och frihet.

Den som letar orsaker till att bilden av tro blivit som den blivit just här – en lista där man sätter kryss över de punkter man håller för sanna – har många håll att peka fingret åt.

Kent Wisti riktar det mot Ingmar Hedenius. Eller rättare sagt mot den så kallade tro och vetande-debatten som startades på 50-talet av nämnda filosofiprofessor. Den lockade varenda namnkunnig teolog i Sverige att ta till pennan, men slutade med att kyrkan framstod som närmast oförmögen att förklara vad den trodde på.

– Den debatten kretsade helt kring synen på tron som försanthållande, alltså att trons utsagor ses som naturvetenskapligt sanna. Det är fortfarande i kölvattnet av den vi befinner oss.

Liksom i sviterna av hur 1800-talets väckelserörelser kidnappade definitionen av tro.

– Det var där man började prata om tro som ett radikalt personligt avgörande och betonade en tydlig frälsningsupplevelse. Frikyrkorna satte agendan på ett sätt som fortfarande har efterverkningar för hur svensken ser på det här med religion.

Annons
Ludovico Carraccis målning av när Judas kysser Jesus.
Ludovico Carraccis målning av när Judas kysser Jesus.

Så vad är då tron, bortom en fråga om att säga ja eller nej till tanken att vatten kan bli vin eller att kunna jämföra dopsynen i Svenska kyrkan och pingströrelsen?

– Min personliga tro är erfarenheten av att stå i en ständig relation, säger Kent Wisti.

Vad betyder det?

– Att jag har ett slags värn mot missmodet och en tillit till att det finns en tillvarons yttersta grund som fångar upp mig när jag känner mig som mest utlämnad och övergiven. Tro är i hög grad upplevelsen av att vara del av en dramaturgi som leder till kärlek och frihet.

Tänk på konsten, föreslår Kent Wisti. Musiken, litteraturen, bilderna. I den offentliga debatten ställs religion mot naturvetenskap; tron beskrivs som en värld där denna inte ryms. Men för att komma åt vad tro är ska man inte tänka att det är en världsbild som utesluter naturvetenskapen, utan en världsbild som innesluter kreativiteten.

Annons

Tron befinner sig i ett slags skapande övergångsområde, säger han.

– Utvecklingspsykologen Donald Winnicot talar mycket om fältet mellan vår inre och yttre verklighet. Han menar att det grundläggs redan när vi är spädbarn. Det är där barn har sina rollekar och förstår världen magiskt.

I vuxen ålder är det i det fältet vi är kreativa, säger Kent Wisti.

– Det är i övergångsområdet vi blir hänförda, känner mening och når tillvarons djupdimension. Det är också där vi gör våra andliga erfarenheter. På så sätt erbjuder konsten och religionen samma upplevelse av helhet och sanning.

Prästen Kent Wisti.
Prästen Kent Wisti. Foto: Pressbild/TT

Japansk butohdans. Cellomusik. Konstvisning på Skissernas museum. Det är något av det som ingått i ett antal publika samtalskvällar i Lund det senaste året. Kvällarna är en del av ett nytt forskningsprojekt vid Lunds universitet: ”Öppningar till det numinösa: Skärningspunkter mellan religion och estetik i det sekulära samhället”.

Annons

Eller som de själva gärna förenklar rubriken: Är konst och religion samma andas barn?

Projektet leds av den avhoppade akademiledamoten Jayne Svenungsson, professor i teologi, samt Max Liljefors, professor i konsthistoria. Det tar sin utgångspunkt i den tyska romantiken med dess tanke om ett släktskap mellan den estetiska och den religiösa erfarenheten.

I gruppen ingår också bland andra Clara Berg, doktorand i systematisk teologi.

– En känd person i romantikens idéarv är filosofen Friedrich Schleiermacher, som menar att religionen inte ska förstås utifrån kunskapens eller moralens domäner utan i relation till estetiken. Religion är att ha sinne och smak för det oändliga, menar Schleiermacher. Ett slags fördjupat seende.

”Judaskyssen” av Carravaggio.
”Judaskyssen” av Carravaggio.
Annons

Vad har en 250-årig tysk filosof med dagens religionsdebatt att göra?

– Problemet med till exempel migrationsverkets frågor till asylsökande är förståelsen av religion som en tro på ett ting bland andra. Något som vi utifrån den rationella kunskapen kan mäta och beräkna.

Detta handlar i grunden om kunskapssyn, menar Clara Berg. I romantikens förståelse av religionen finns redskap för att tala om tro och religiös erfarenhet på ett sätt som inte vänder förnuftet ryggen men som rymmer fler aspekter av vad det är att vara människa, än de som är rationellt mätbara.

Migrationsverkets sätt att hantera religion klipper av den levda erfarenheten från tron, eftersom den inte går att mäta, och då tappar vi en stor del av vad religion är.

Genom att betona människans förmåga att förundras, överväldigas och beröras, träder aspekter fram som ibland sätts åt sidan när vi talar om vad religion är i dag, säger hon.

Det gäller också hur vi talar om konsten och den estetiska erfarenheten. I det romantiska tankegodset står inte förnuftet och den rationella kunskapen i motsats till den estetiska eller religiösa erfarenheten.

Annons

– Det betyder inte att det inte finns dogmer, ramar och traditioner som är centrala för den religiösa praktiken. Men dessa kan inte separeras från människans erfarenheter. Migrationsverkets sätt att hantera religion klipper av den levda erfarenheten från tron, eftersom den inte går att mäta, och då tappar vi en stor del av vad religion är.

För att få syn på vad religion är bör man rikta strålkastarljuset åt andra håll, menar hon. Till exempel mot det faktum att kyrkorna i det som brukar kallas världens mest sekulariserade land vid både jul och påsk är fyllda av människor som kommer för att höra de stora oratorierna.

Vi tänker att vårt samhälle är fritt från religion. Vilket det inte är.

Clara Berg hänvisar till författaren Birgitta Trotzig, som själv lyfte fram exemplet som uttryck för en brett folkligt förankrad känsla för det sakrala.

Vad är tro?

– Det är att kliva in i ett större sammanhang och bli en del av en berättelse som ger mig perspektiv på tillvaron och som genomsyrar hela mitt liv och min vardag. Så länge vi bara pratar om dogmer och aldrig om människans erfarenheter av det meningsskapande i religionen så kommer det alltid vara något som skaver i debatten.

Annons

Ett annat skäl till att religionsdebatten ser ut som den gör just här är synen på tron som en privatsak.

– Vi tänker att vårt samhälle är fritt från religion. Vilket det inte är. Vi har en mängd kristet färgade beteenden och vanor som är religiösa men som vi betraktar som neutrala traditioner, säger Clara Berg.

”Korsfästelsen” av Bartolomé Esteban Murillo, runt 1675.
”Korsfästelsen” av Bartolomé Esteban Murillo, runt 1675.

Därmed uppstår en obalans när vi ska tala om individer som har en annan tro än kristendom, menar hon. Debatten om slöja, badhustider och handskakning styrs mycket av en känsla av att religionen brer ut sig. Men vårt samhälle är redan sedan lång tid format av strukturer med religiösa rötter.

När troende personer försöker vidga förståelsen av religion, till exempel genom att jämföra den med en konstupplevelse, låter det ibland som om de menar att egentligen har alla människor en tro.

Annons

Det är viktigt att man respekterar att det finns skillnader för att förstå konflikterna som uppstår.

Den inställningen är väldigt provocerande för den som inte vill inkluderas i det paketet.

– Det är viktigt att se detta från båda hållen. Det kan vara provocerande också för den som definierar sig som troende att inkluderas i ett paket som bygger på felaktiga föreställningar om vad tro och religion är. Alla har ett förhållningssätt till tillvaron som grundar sig i trosföreställningar och som formar hur vi tolkar världen. Samtidigt finns naturligtvis skillnader i om jag bekänner mig till en konfessionell tro eller inte.

I vad består de skillnaderna?

– I frågan om vad vi tror på. Det är viktigt att man respekterar att det finns skillnader för att förstå konflikterna som uppstår. Att undersöka likheter och skillnader mellan den religiösa och den estetiska erfarenheten innebär inte att dessa blandas samman utan att de utforskas i relation till varandra, säger Clara Berg.

I en konferenslokal bland Medelhavsmuseets mytologiska konstskatter presenterades i slutet av mars en ny rapport om svensken och religionen. ”Sveriges religiösa landskap” heter den, och är beställd av Myndigheten för stöd till trossamfund, SST. Rapporten är skriven av Erika Willander, doktor i sociologi vid Uppsala universitet.

Annons

– Det har skett ett skifte från att enhet i religion ansågs hålla samman samhället till något annat. Vad består det nya sammanhållande kittet av? Vilken betydelse kan religionen ha för sammanhållning, eller stjälper religionen den nya sammanhållningen? Det är några av de frågor som är aktuella just nu, säger hon.

Studien visar hur det religiösa landskapet har förändrats. Och hur det inte har gjort det. Till exempel är andelen gudstjänstdeltagare ungefär densamma som på 1920-talet, cirka fem procent. Däremot är det fler och fler som inte har någon egen erfarenhet alls av vad det innebär att delta i gudstjänstliv. På fackspråk säger man att allt färre svenskar socialiseras in i religionens värld, vilket skulle kunna innebära att förutsättningarna för att förstå andra människors tro kommer att minska.

Caravaggios tolkning av Jesus begravning, målning från 1603.
Caravaggios tolkning av Jesus begravning, målning från 1603.
Annons

När det gäller tillhörighet i ett religiöst samfund är det som väntat siffrorna för Svenska kyrkan som förändrats mest, det vill säga sjunkit – till 68 procent. Två procent anger att de är muslimer. 23 procent säger att de står helt utan religionstillhörighet.

Rapporten mäter också vad som brukar beskrivas som en svensk paradgren, nämligen upplevelsen av tillit. Den mäter även känslan av samhörighet med annan religion eller kultur. Högst på tillitsskalan finns de som är med i de kristna samfunden och de som inte tillhör någon religion alls. Lägsta tillitssiffrorna hittar man bland muslimer.

Allmänheten har en väldigt tudelad inställning till religionsfrihet.

Men om man i stället tittar på siffrorna för känslan av samhörighet med annan religion eller kultur är kurvorna de motsatta. Högst samhörighetskänsla hittar man bland frikyrkliga, muslimer och bekännare av andra religioner.

Lägst samhörighet med annan religion eller kultur känner de som tillhör Svenska kyrkan.

– Detta är väldigt intressant. Det visar att sammanhållningen i samhället har nya förutsättningar och hur synen på religion är en viktig pusselbit i det landskapet. Med vilka är vi ett vi? Allmänheten har en väldigt tudelad inställning till religionsfrihet. Hälften av svenskarna tycker att invandrare ska få utöva sin religion fritt. Hälften tycker inte det, säger Erika Willander.

Annons

Åtskillnaden mellan det främmande och det nära kan sägas falla väl in i resultatet från en annan färsk undersökning från Surveyinstitutet, av statsvetaren Magnus Hagevi, som även den släpptes i mars.

Sekularismen har vunnits genom en kamp.

Antalet svenskar som identifierar sig som kristna har avtagit något. Samtidigt har det skett en markant ökning av svenskar som vill satsa på ”kristna värden”. Samma tendens märks i gruppen som inte alls identifierar sig som kristna. Undersökningen visar att det finns ett samband mellan att vilja satsa på kristna värden och att förespråka ett minskat flyktingmottagande.

Det svenska troslandskapet förändras. En lutherskt sekulariserad självförståelse möter religiösa identiteter av helt annan karaktär. Varje trostradition har sin egen unika uppsättning av normer för trons insida och praktik. I det mötet står såväl myndigheter som individer frågande, oroliga och inte sällan fördomsfulla.

I ett land där religion länge fått symbolisera det förlegade växer projiceringsytan gentemot de troende i takt med att nya traditioner blir synliga.

Annons

Som Bilan Osman, medarbetare på Expo, sade vid paneldebatten i samband med presentationen av rapporten om Sveriges religiösa landskap:

– I samtalet om sekularism betraktas religion som något vi borde lämnat till historien. Minoriteter, särskilt muslimer, blir projektionsytor för detta. Samtidigt som man har antimuslimska föreställningar vet man väldigt lite om islam. Detsamma gäller judiska grupper. Över hela Europa ser vi hur man paketerar föreställningar om religiösa minoriteter i religionskritik.

Bilan Osman
Bilan Osman Foto: TT

Ur ett globalt perspektiv är det lätt att raljera över svenskens bristande religionsförståelse. Samtidigt bör man komma ihåg att Sverige historiskt haft en starkt förtryckande religiös regim där det varit lagstadgat att följa den statspåbjudna religionen.

Annons

– Fram till 1850 fick man inte ens samlas tre personer och läsa Bibeln utan att en statskyrklig präst var närvarande, påminde David Thurfjell, religionsprofessor och författare till boken ”Det gudlösa folket”, vid nyss nämnda paneldebatt.

– Sverige har en historia av 150 års politisk strid för den demokratiska rättigheten att stå fri från religion. Sekularismen har vunnits genom en kamp.

Det är en kamp som ekar ända in i dagens diskussioner om religionens plats i samhället.

För bakom bilden av den sekulariserade svensken finns också andra siffror. Som att 40 procent av svenskarna säger att de tror på Gud.

Foto: Thierry Mallet/AP

Hos allmänheten finns en vagt artikulerad men starkt upplevd känsla för helighet. I vissa lägen blir den särskilt tydlig. När Notre-Dame brinner i Paris väcks sorgen även här, inte bara över hur månghundraåriga konstnärliga värden går till spillo utan också över hur ett andligt arv angrips. Även den som inte ser sig som religiös känner kraften i trons symboler.

Annons

Kent Wisti är inte förvånad över rapportens siffror över svenskens gudstro:

– Det finns en väldigt luthersk grundförståelse även i det sekulariserade folklagret. Den som märks i till exempel misstron mot att följa andliga ledare, och som är jättevanlig. Många svenskar säger att de har en tro, men att den inte är som kyrkans tro. Trots att de inte vet vad kyrkans tro är.

De människor han möter uttrycker ofta en stark längtan efter befrielse och att bli avlastad från skam.

– Alla människor hoppas och längtar. Jag menar att det är att tro.

Men vad är då skillnaden mellan att tro och att inte tro?

– Tro är den längtan efter liv och relation som varje människa har i sig. Ur det perspektivet har alla människor en tro. Sen måste vi ha verktyg för det där, begrepp för saker som händer i oss. Då är religionen ett sånt begrepp. Konsten är ett annat.

Jesus återuppståndelse tolkad av Hans Rottenhammer.
Jesus återuppståndelse tolkad av Hans Rottenhammer.

Religion är ett minst sagt vittfamnande fenomen, fyllt av så många svårjämförbara inslag att det är tveksamt om begreppet ens kan användas i singular.

Detsamma gäller tro. Trons nivåer rör sig från allmänmänskliga erfarenheter till upplevelser signifikanta för bara vissa sammanhang. Det gör att både den som säger att alla människor har en tro och den som vill göra skillnad på ”vår” och ”deras” tro har rätt. Liksom ateisten som säger ”blanda inte in mig i det här”.

Men i en tid då religionen är av avgörande betydelse politiskt och mellanmänskligt är det nödvändigt att kunskapen om trons insida ökar. Den som handlar om saker som förundran och överlåtelse, tillit och hopp. Inte minst är det nödvändigt att religionen blir en del av den svenska självförståelsen, för att förstå både de nysvenskar som söker sig hit och de andliga rötter vi alla bär med oss – oavsett om vi hör till de troendes skara eller inte.

Nattvarden av Leonardo da Vinci.

Bild 1 av 9

Ludovico Carraccis målning av när Judas kysser Jesus.

Bild 2 av 9

Prästen Kent Wisti.

Foto: Pressbild/TTBild 3 av 9

”Judaskyssen” av Carravaggio.

Bild 4 av 9

”Korsfästelsen” av Bartolomé Esteban Murillo, runt 1675.

Bild 5 av 9

Caravaggios tolkning av Jesus begravning, målning från 1603.

Bild 6 av 9

Bilan Osman

Foto: TTBild 7 av 9
Foto: Thierry Mallet/APBild 8 av 9

Jesus återuppståndelse tolkad av Hans Rottenhammer.

Bild 9 av 9