Annons

Svensken triumferade där Karl XII och Hitler gick bet

”På 1600-talet skall en svensk general ha klarat av vad varken Karl XII eller Hitler mäktade med – att inta Moskva. Vem var det? Och hur gick det för honom sedan?”

Publicerad
Vasilijkatedralen på Röda torg i Moskva.
Vasilijkatedralen på Röda torg i Moskva. Foto: IBL

Mannen hette Jakob De la Gardie, son till den från Frankrike inflyttade Pontus De la Gardie, som avlidit 1585. Redan som tonåring började Jakob tjänstgöra i den svenska armén i Livland, tvingades kapitulera efter nederlaget vid Wolmar, satt i polsk fångenskap under fem år, fick därefter officersutbildning i Nederländerna och utsågs 1608 till svensk befälhavare inför det stundande kriget mot Ryssland. Det var under denna konflikt som det berömda tåget till Moskva genomfördes.

År 1610 ledde Jakob en armé av legoknektar ända till staden – helt i onödan, som det snart visade sig. Legoknektarna deserterade nämligen och Jakob hamnade i en svår situation, som han dock lyckades klara sig ur genom ett skickligt återtåg.

Påföljande år intog han Novgorod, som svenskarna bet sig fast i med betydligt större framgång. Den lyckosamma freden i Stolbova 1617 var i mångt och mycket Jakobs verk. Som tack för sina insatser gjordes han till riksråd 1613 och greve av Läckö 1615. År 1620 fick han rangen av riksmarsk, det vill säga överbefälhavare för den svenska krigsmakten. Två år senare blev han generalguvernör i Livland, 1630 president i Krigsrätten.

Annons

För sina rikedomar byggde Jakob De la Gardie bland annat palatsen Makalös (i nuvarande Kungsträdgården) och Jakobsdal (det nuvarande Ulriksdal) i Stockholm.

Sedan budskapet om slaget vid Lützen hade nått Stockholm var han självskriven som medlem av drottning Kristinas förmyndarregering. Att Jakob inte gjorde någon militär insats i trettioåriga kriget berodde på att han blivit gammal och fått problem med synen. Uppenbarligen var han mot slutet av sitt liv – han avled 1652 – i det närmaste blind.

Jakob De la Gardie stärkte också sin position genom äktenskapet med Ebba Brahe, Gustav II Adolfs före detta flickvän. Han var dessutom en driftig och skicklig affärsman som bedrev omfattande handel, som ägde eller förfogade över järnbruk och som införskaffade en stor mängd jordagods både i själva Sverige och på andra sidan Östersjön.

I Sverige var hans egendomar främst koncentrerade till Uppland, Västergötland och Västmanland. De stora besittningar Jakob skaffade sig i Baltikum gjorde honom till en av rikets största spannmålshandlare. För sina rikedomar byggde han bland annat palatsen Makalös (i nuvarande Kungsträdgården) och Jakobsdal (det nuvarande Ulriksdal) i Stockholm.

Vi har gott om vittnesbörd om Jakob som person, och han ger ett påfallande gott intryck. Han lånade ut stora summor till kronan men levde själv tämligen enkelt, utom när han kände sig tvungen att imponera på gäster och kungligheter. I Veckholms församling inrättade han för egna pengar ett hospital för fattiga och sinnessvaga.

Annons
Annons
Annons

Vasilijkatedralen på Röda torg i Moskva.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons