Annons

Bilan Osman:Svenskhet kommer alltid vara villkorad för vissa

”Då frågar jag mig själv; om jag hade haft ett svenskt efternamn, vad hade de gjort då?”

Det säger Zlatan Ibrahimovic i en dokumentär i SVT. Hans fotbollskarriär har kantats av enorma framgångar. Men trots titlar och guldbollar har han tvingats förhålla sig till stereotyper och fördomar.

Under strecket
Publicerad

Jimmy Durmaz.

Foto: ADAM IHSE / TTBild 1 av 2
Foto: Maja Suslin/TT Bild 2 av 2

Jimmy Durmaz.

Foto: ADAM IHSE / TTBild 1 av 1
Jimmy Durmaz.
Jimmy Durmaz. Foto: ADAM IHSE / TT

I dokumentären beskriver Zlatan också hur omgivningen formade honom: Tvingade honom att prestera tio gånger bättre. Ständigt övertyga sin omgivning att han är värd att få vara på plan. Värd att bära den svenska tröjan. Värd att inkluderas.

– Någonstans där under ligger något slags hat, fortsätter Zlatan.

Under helgen mötte landslagsspelaren Jimmy Durmaz ett rasistiskt drev på sociala medier. Någon kallar honom: ”terrorist”. En annan: ”arabjävel”. Vi skulle kunna göra det enkelt för oss. Beskriva kommentarerna som isolerade fenomen - enskilda fåntrattar som inte kan bete sig. Eller, så kan händelsen lära oss något viktigt om Sverige. Om en tunn linje mellan inkludering och exkludering. I alla fall för många av oss.

Annons
Annons
Foto: Maja Suslin/TT Bild 1 av 1

Durmaz gjorde ett misstag. Han orsakade den frispark som ledde till tysk seger. Men när jag läser reaktionerna förs tankarna osökt till Zlatan. Till mina vänner. Till min lillebror med mörkt skägg. Till min mamma med hijab. Till mig själv.

Jag undrar också: om vi hade uppfattats som svenskar, vad hade de gjort då?

Det här handlar inte om fotboll. Det handlar om Sverige. Ett land där svenskheten alltid kommer att vara villkorad för vissa invånare. För landets minoriteter innebär det att en ska förtjäna svenskheten: Uppfylla krav och prestera.

Foto: Maja Suslin/TT

Det finns en svensk kontinuitet i sättet minoriteter betraktas. I generationer har grupper exkluderas, i förmån för det homogena Sverige. På 30- och 40 talen: Samer och romer som pekades ut som odugliga. Världens första rasbiologiska institut som inrättades i Uppsala. Nationella projekt i syfte att bekämpa ”den förmenta försämringen av folkmaterialet”. I dag: Radikalnationalistiska partier som dominerar den politiska opinionen.

Durmaz kommentarsfält kunde varit något av landets bussar och tunnelbanor - affärer eller trappuppgångar. Några av de platser där människor utsatts för hatbrott det senaste åren. Det rör sig bland annat om grov misshandel, knuffar och verbala glåpord.

Vi skulle kunna göra det enkelt för oss. Beskriva allt det som isolerade fenomen. Men det är ett mönster. Sverige är präglat av rasidéer. Och rasism är inte enkom reserverad åt ett fåtal. Den är i grunden ”vanligt folks” negativa föreställningar om sina grannar.

Det finns de som kommer att spendera en livstid med att förhålla sig till en villkorad svenskhet. Hoppas att skatten en betalar, brytningen en arbetat bort och villan en precis köpt ska vara en garanti för att släppas in i värmen.

Drevet mot Durmaz var ännu en påminnelse om hur rasismen navigerar. Den tycks inte ta hänsyn till födelseorter och landslagströjor. Den bryr sig dock om signalementen som skvallrar om det icke-vita. Utan denna förståelse för rasidéers påverkan i vårt samhälle, kommer vi aldrig kunna förhindra dess inflytande.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons