Annons

Tomas Lundin:Sverige i blickfånget – finns medicin mot populism?

Samarbeta, stigmatisera eller övertrumfa – nu söker Europas etablerade partier förtvivlat efter en mirakelmedicin mot Europas högerpopulister. Bara dagar före valet riktas många länders blickar mot Sverige där SD kan bli näst största parti.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Österrikes president Alexander Van der Bellen, Nederländernas premiärminister Mark Rutte och Frankrikes president Emmanuel Macron.

Foto: Ronald Zak, Markus Schreiber och Martin Sylvest/AP

Grafik: Thomas Molén

Österrikes president Alexander Van der Bellen, Nederländernas premiärminister Mark Rutte och Frankrikes president Emmanuel Macron.

Foto: Ronald Zak, Markus Schreiber och Martin Sylvest/AP
Österrikes president Alexander Van der Bellen, Nederländernas premiärminister Mark Rutte och Frankrikes president Emmanuel Macron.
Österrikes president Alexander Van der Bellen, Nederländernas premiärminister Mark Rutte och Frankrikes president Emmanuel Macron. Foto: Ronald Zak, Markus Schreiber och Martin Sylvest/AP

Problemet är att högerpopulisterna har tidsandan på sin sida.

BONN Ska den högerpopulistiska trenden fortsätta efter årets valframgångar i Ungern och Italien? Kommer SD att få en nyckelroll med uppemot 20 procents väljarstöd? Och hur trovärdigt är Socialdemokraterna efter att ha svängt i migrationspolitiken?

– Problemet är att högerpopulisterna har tidsandan på sin sida. De är de som har momentum nu, säger politikforskaren Karsten Grabow vid den borgerliga tankesmedjan Konrad-Adenauer-Stiftung.

I en färsk rapport som jämför hur de etablerade partierna i Europa har reagerat på den högerpopulistiska uppgången pekar han på att det enda receptet som tycks ha fungerat någotsånär är att inte göra avkall på grundläggande positioner.

Annons
Annons

– När Fredrik Reinfeldt pockade på en öppen asylpolitik var det många som jublade. I dag hängs han ut som den som fördärvade allt. Frågan är om detta är trovärdigt.

Partiforskaren Uwe Jun som är professor i Trier och har undervisat vid Södertörns högskola är något mildare i sitt omdöme.

– Visst finns det en risk att väljarna upplever kursändringen som inte trovärdig och då hellre väljer originalet än kopian, säger han.

Men samtidigt är missnöjet och trycket på förändringar stort i Sverige. Till och med större än i Tyskland som också har tagit emot många flyktingar. Så de etablerade partierna var tvungna att göra något, framhåller han.

– Det är balansgång mellan trovärdighet och att lyssna på väljarna. Och på det hela taget tycker jag att de svenska partierna har skött det på ett acceptabelt sätt.

De europeiska populistpartiernas uppgång, både på vänster- och högerkanten, är den alltmer dominerande trenden i det europeiska partilandskapet sedan mer än två decennier.

I en sammanställning från 2017 hade i snitt en femtedel av de europeiska väljarna röstat på populistpartier i respektive lands senaste parlamentsval. I sju EU-länder satt de i regeringsställning, enligt tankesmedjan Timbro.

Många trodde att trenden hade stoppats när Emmanuel Macron vann en dunderseger 2017 och österrikarna valde den av miljöpartiet nominerade Alexander Van der Bellen till president i stället för högerpopulisten Norbert Hofer. Även i Nederländerna gick det något sämre än förväntat för Geert Wilders Frihetsparti PVV.

Men PVV blev ändå näst största parti med drygt 13 procent och 20 av sammanlagt 150 mandat. Och sedan kom i september samma år det tyska förbundsdagsvalet då Alternative für Deutschland, AfD, ökade från knappt 5 procent till nästan 13 procent och för första gången ryckte in i parlamentet.

Annons
Annons

Grafik: Thomas Molén

Nästa skräll kom bara en månad senare i Österrike där högerpopulistiska Frihetspartiet FPÖ vann drygt en fjärdedel av rösterna och nu regerar tillsammans med borgerliga Folkpartiet ÖVP.

Allt detta överträffades 2018 med råge när Viktor Orbán i april vann stort med nästan 50 procent av rösterna och två tredjedelars majoritet för alliansen Fidesz-KDNP. Näst största parti blev högerextrema Jobbik med nästan en femtedel av rösterna. Samma sak i Italien där högerpopulistiska Lega nu samregerar med populistpartiet Femstjärnerörelsen.

Grafik: Thomas Molén
Grafik: Thomas Molén

Men klart är också att det går en populismens skiljelinjen genom Europa. Mellan nord och syd, mellan den dominerande högerpopulismen och den svagare vänsterpopulismen i länder som Grekland, Spanien och Portugal.

– I Sydeuropa präglas samhällsdebatten mer av ekonomiska frågor och fördelningspolitik, vilket gynnar vänstern medan det i norr är rädslan för identitetsförlust och frågan om nationell kultur som dominerar, konstaterar partiforskaren Uwe Jun.

Hade ekonomin varit avgörande för högerpopulismen hade varken Lag och Rättvisa i Polen, Fidesz i Ungern eller AfD i Tyskland klarat sig så bra som de gjort, påpekar William Galston vid tankesmedjan Brookings.

Däremot har finanskrisen med bankräddningar och stödmiljarder till Grekland inneburit ett lyft för populismen. ”Detta sågs som ett tecken på statliga misslyckanden”, skriver forskarna vid Kiel Institute for the World Economy. Finanskrisen punkterade förtroendet för de styrande politikerna samtidigt som flyktingskrisen eskalerade och det ur globaliseringens anonymitet växte fram ett behov av att värna den egna identiteten.

Annons
Annons

Alla vet att förtroendekrisen inte har kommit över en natt. Den har tillåtits växa under ytan – och nu är det ingen som vet hur man ska få tillbaka anden i flaskan.

Men det finns exempel på partier och politiker som tagit väljarnas oro på allvar utan att kasta sina egna övertygelser över bord. Högerliberalen Mark Rutte i Nederländerna återvaldes i oktober förra året för tredje gången som premiärminister efter en valrörelse där allt kretsade kring identitetsfrågor.

– Uppför er ordentligt eller lämna landet, var hans budskap till migranterna i landet. Samtidigt vägrade han att haka på Geert Wilders islamfientliga linje eller flirta med EU-skeptiska stämningar.

Alexander Van der Bellen blev i Österrike en symbol för ett öppet land med en generös asyllagstiftning – men också för ett samhälle som inte accepterar att det trampas på grundläggande värderingar som jämställdhet och tolerans. Han vann presidentvalet med 54 procent.

På samma sätt stod Emmanuel Macron upp för ett impopulärt och av Marine Le Pen utdömt EU, men gick också till attack mot det politiska etablissemanget som kört fast i gamla spår.

– Det här är politiker som möjligen visar vägen genom att ha en klar hållning. Men det är naturligtvis ingen mirakelmedicin, säger Karsten Grabow.

Efter reklamen visas:
Hur utses statsministern?
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons