X
Annons
X

”Sverige måste backa från ett skadligt knarkkrig”

Den nuvarande narkotikapolitiken orsakar i stor utsträckning mer skada än narkotikakonsumtionen. De som försvarar konsumtionsförbudet bör lyssna på Ruth Dreifuss om hur Sverige skulle kunna inleda sin reträtt från knarkkriget med hedern i behåll. Det skriver professor Henrik Tham i en replik.

Publicerad
Frågan kan ställas hur relationen till polisen präglar en tonåring när första kontakten består i att på felaktiga grunder bli intagen på polisstation för ett tvångstest, skriver Henrik Tham.
Frågan kan ställas hur relationen till polisen präglar en tonåring när första kontakten består i att på felaktiga grunder bli intagen på polisstation för ett tvångstest, skriver Henrik Tham. Foto: Vilhelm Stokstad/Kontinent/TT, Cornelius Poppe/TT

REPLIK | NARKOTIKAPOLITIK

Bengt Westerberg och Sven-Olov Carlsson har på SvD Debatt 12/5 varnat för farorna med att upphäva kriminaliseringen av själva bruket av narkotika. En sådan förändring skulle enligt dem ge fel signaler, och konsumtionen och hälsoriskerna skulle öka samtidigt som möjligheterna att gripa in tidigt och erbjuda vård skulle minska.

Som vanligt i försvaret av konsumtionsförbudet saknas helt en diskussion om de negativa verkningarna av lagen. Kostnaderna för denna kontroll av narkotikabruk är avsevärda.

Polisen har som mest använt närmare en tiondedel av det totala antalet årsarbetskrafter för att bekämpa narkotikan. Denna prioritering av begränsade resurser har särskilt gått till att testa misstänkta för eget bruk. I en tilltagande uträckning visar sig proven ge negativt resultat. För den yngsta åldersgruppen gäller detta i nära hälften av fallen. Frågan kan ställas hur relationen till polisen präglar en tonåring när första kontakten består i att på felaktiga grunder bli intagen på polisstation för ett tvångstest.

Annons
X

Enligt en nyligen genomförd studie av Brå visar sig polisens kontroll av narkotikakonsumtion vara diskriminerande. Polisen testar särskilt i fattigare områden där konsumtionen är lägre än i rikare områden med högre användning av cannabis. I fattigare områden i de större städerna är också inslaget av personer med utländsk bakgrund högre. Dessa tester riskerar att uppfattas som etnisk profilering, och bidrar på så sätt till det lägre förtroendet för polisen i dessa områden som i sig är ett allvarligt problem.

Då politikerna kritiserar polisen för att brottsuppklaringen är för låg är det naturligtvis frestande att koncentrera sig på sådana spaningsbrott som narkotikakonsumtion för att få upp siffrorna. Ytterst är dock kriminalpolitikens mål inte att höja uppklaringen utan att minska brottsligheten. En avkriminalisering av bruk skulle omedelbart minska den polisanmälda brottsligheten med 50 000 brott.

Annars finns det ett nära oändligt antal brott som polisen skulle kunna klara upp där uppklaringen nu är försvinnande liten. I en surveyundersökning från CAN ställdes frågan om antalet konsumtionstillfällen som kan uppskattas till 4,6 miljoner under ett år. Brå har i en skattning som också inkluderar problematiska brukare hamnat på en siffra närmare 7 miljoner konsumtionsbrott per år.

I Brås nyligen publicerade undersökning av gängrelaterade skjutningar framhålls att den absolut vanligaste orsaken till konflikterna i miljön gällde försäljning av cannabis. Flera av de intervjuade påpekade också hur just den utbredda och öppna cannabismarknaden gjorde det mycket enkelt att komma in i de kriminella kretsarna med påföljande risk att döda eller dödas. Regeringen överväger nu att skärpa straffen för langning ytterligare. Är det inte ens möjligt att reflektera över om det finns alternativa sätt att reglera konsumtion och försäljning av cannabis?

Westerberg och Carlsson ger en kort beskrivning av utvecklingen av cannabiskonsumtion i länder med liberalare lagstiftning, och pekar på att konsumtionen där ökat medan den legat still i Sverige. Dessa uppgifter kan kompletteras. Andelen niondeklassare som prövat cannabis har fördubblats i Sverige sedan konsumtionen kriminaliserades. Ökningen var särskilt markant efter att den regering som Westerberg ingick i införde fängelse i straffskalan och därmed gav polisen möjlighet till tvångstest.

I Nederländerna säger Westerberg och Carlsson att cannabisbrukarna står för nära hälften av klienterna inom narkomanvården. I Sverige är cannabisproblem det vanligaste drogproblemet bland unga i vården, enligt Nordic Welfare Center. Enligt samma organisation ökar cannabisanvändningen i Sverige.

Westerberg och Carlsson oroar sig för att fler kommer att använda cannabis och att hälsoproblemen kommer att öka om konsumtionsförbudet hävs. En ökad användning som effekt av avskaffat konsumtionsförbud har sedan länge framhållits som trolig av förespråkare för en avkriminalisering. Detta är dock inte detsamma som ökade hälsoproblem. Även om det vore önskvärt att färre använde cannabis, så gör många det och de allra flesta gör det utan att få problem.

Sverige hävdar i internationella sammanhang att landet för en bättre narkotikapolitik än andra länder och hänvisar till den relativt låga konsumtionsnivån. Den stora frågan är dock varför resultaten av skadlig användning är så negativa – trots den strikta politiken. Antalet personer med problematiskt bruk har fördubblats sedan 1980-talet. Dödstalen är bland de högsta i Europa och stigningen har pågått i huvudsak oavbrutet sedan ett halvsekel tillbaka.

I Schweiz däremot sjunker den narkotikarelaterade dödligheten. En drivande kraft bakom denna utveckling på hälsoområdet har varit och är Ruth Dreifuss, tidigare inrikesminister och president. Hon är också ordförande i The Global Commission on Drug Policy – en sammanslutning av ett stort antal tidigare presidenter och andra som Kofi Annan och Thorwald Stoltenberg fram till dess att båda avled förra året. Kommissionens medlemmar är enade i insikten att the war on drugs inte kan fortsätta. Den nuvarande narkotikapolitiken orsakar i stor utsträckning mer skada än narkotikakonsumtionen.

Ruth Dreifuss mottar om några veckor The Stockholm Prize in Criminology i Stockholms stadshus för sina insatser i narkotikapolitiken. I samband med detta presenterar hon den 13 juni kommissionens arbete på Stockholm universitet. Företrädare för den svenska narkotikapolitiken har här möjlighet att ta del av ett alternativt sätt att tänka om narkotikaproblemet och det av någon som knappast kan avfärdas som naiv, flummig eller oinsatt i frågan. Kanske kan Sverige här få några goda tips om hur landet ska kunna inleda sin reträtt från knarkkriget med hedern i behåll.

Henrik Tham
professor emeritus, Kriminologiska institutionen, Stockholms Universitet

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Frågan kan ställas hur relationen till polisen präglar en tonåring när första kontakten består i att på felaktiga grunder bli intagen på polisstation för ett tvångstest, skriver Henrik Tham.

Foto: Vilhelm Stokstad/Kontinent/TT, Cornelius Poppe/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X