Annons

”Sverige måste påverka det tysk-franska samarbetet”

Sverige har länge legat i kölvattnet bakom den brittiska tankern i EU. Men när en tysk-fransk samsyn nu får större betydelse behöver Sverige lära sig att påverka denna, skriver Katarina Engberg, senior rådgivare vid Svenska institutet för europapolitiska studier.

Under strecket
Publicerad

Sverige behöver tidigt ta sig in i de tysk-franska överläggningarna som formar EU-politiken, menar debattören. På bild Stefan Löfven, Angela Merkel och Emmanuel Macron.

Foto: SvD, APBild 1 av 2

Katarina Engberg.

Foto: Mattias BardåBild 2 av 2

Sverige behöver tidigt ta sig in i de tysk-franska överläggningarna som formar EU-politiken, menar debattören. På bild Stefan Löfven, Angela Merkel och Emmanuel Macron.

Foto: SvD, APBild 1 av 1
Sverige behöver tidigt ta sig in i de tysk-franska överläggningarna som formar EU-politiken, menar debattören. På bild Stefan Löfven, Angela Merkel och Emmanuel Macron.
Sverige behöver tidigt ta sig in i de tysk-franska överläggningarna som formar EU-politiken, menar debattören. På bild Stefan Löfven, Angela Merkel och Emmanuel Macron. Foto: SvD, AP

DEBATT | EU

Bakom den kaotiska brexitprocessen formerar sig ett tysk-franskt samarbete i flera grundläggande EU-frågor: utveckling av bankunionen, fördjupat försvarssamarbete, framtagandet av en industristrategi, för att nämna några. Det är lätt att avfärda detta samarbete som svårgenomförbart med tanke på Frankrikes och Tysklands skilda synsätt i viktiga avseenden. Eller rentav problematiskt då det förstärker de stora ländernas makt. Men ett sådant defensivt förhållningssätt står i vägen för en djupare förståelse för den tysk-franska samsyn som växer fram i för Sverige viktiga frågor. Här gäller det att komma i kapp och komplettera den anglosaxiska orienteringen med kunskap om det kontinentala Europas politik. Och att förhindra att vi går ner i spagat om intressena divergerar.

Annons
Annons

Omvärldstrycket, mer än något annat, tvingar fram de tysk-franska kompromisserna. Brexit, naturligtvis, men också kinesisk konkurrens och amerikansk protektionism. Vidare det interna sociala missnöjet vars högerpopulistiska uttryck väntas sätta avtryck i det Europaparlament som väljs den 26 maj. Tyskland må ha invändningar mot inslag i den franska politiken, men klarar sig inte på egen hand när den amerikanska regeringen hotar att slå till med tullar på 25 procent mot tysk bilindustri. Inga EU-arméer synes vid horisonten, men 13 miljarder euro föreslås satsas på en samordning av den europeiska försvarsindustrin i EU:s nästa långtidsbudget. USA protesterar och kräver att den anglosaxiska försvarsindustrin ska få tillgång till medlen. Frankrike har föreslagit att man ska beskatta de amerikanska it-giganterna. Här har Tyskland bromsat och kompromissen blivit att ta ut 3 procent på annonsintäkterna medan OECD får utreda frågan. I en annan för Sverige viktig fråga, gasledningen Nord Stream 2 på Östersjöns botten, har en kompromiss mellan en tillåtande tysk inställning och en kritisk fransk sådan nu blivit EU-politik.

Den senfärdiga upptäckten av konsekvenserna av kinesiska uppköp av europeisk högteknologi och investeringar i kritisk infrastruktur, även från svensk sida, leder till motreaktioner i form av prövande av sådana investeringar. Här har Frankrike och Tyskland gått i spetsen, liksom de nu gör i förslagen om att ta fram en gemensam industristrategi för att möta den internationella konkurrensen från det statkapitalistiska Kina och protektionistiska USA. Den nya tyska CDU-ordföranden Annegret Kramp-Karrenbauers invändningar mot (fransk) statlig styrning samexisterar med de franska och tyska finans- och näringsministrarnas presentation av en ny industristrategi. Finns här problem? Självklart. Det framkom tydligt i kommissionär Vestagers nedskjutning av det fransk-tyska förslaget om att skapa en ”European champion” genom sammanslagningen av Siemens och Alstom. Sista ordet lär dock inte vara sagt i frågan.

Annons
Annons

Reformen av eurozonen drivs av en stark fransk-tysk önskan att förhindra att en framtida finanskris drar med sig euron. Förra gången gällde det Grekland, nu handlar det om oro för den italienska banksektorn, med potentiellt mycket större konsekvenser för EU. Förhandlingarna mellan Frankrike och Tyskland om utvecklingen av bankunionen gäller inte minst hur långt man ska ha kommit i reduceringen av risker i banksektorn innan man ger sig in på att dela på dessa. En utredning om Sveriges förhållande till bankunionen kommer senare i år.

EU:s långtidsbudget för 2021–2027 gäller bland annat budgetens storlek, i dag motsvarande ungefär 1 procent av EU:s gemensamma bruttonationalinkomst, BNI. Ska budgeten ökas måttligt, ungefär den tyska inställningen, eller mera generöst, som man anser i Paris? Både Tyskland och Frankrike är nettobidragsgivare till budgeten, men det hål som Storbritannien väntas lämna efter sig kommer till betydande del att täckas av Tyskland, som liksom Sverige drabbas av avskaffandet av rabatten på budgeten. Hur Tyskland ska kompenseras är en annan förhandlingsfråga mellan Tyskland och Frankrike. Båda länderna är i stora drag överens om införandet av så kallad konditionalitet i budgetfrågorna. Det innebär att efterlevandet av rättsstatens principer och uppslutning bakom en gemensam migrationspolitik ska påverka fördelningen av budgetmedlen, inte minst regionalpolitiken som står för 35 procent av budgeten. Men EU saknar skarpa instrument för att tillämpa principen om konditionalitet och Sverige, som förespråkar en sådan politik, bör inte ha för stora förhoppningar om snabba resultat.

Annons
Annons

Katarina Engberg.

Foto: Mattias BardåBild 1 av 1

Tyskland har, något oväntat, varit pådrivande när det gäller att göra EU:s utrikespolitik mer ”effektiv”, bland annat genom att förespråka införandet av kvalificerad majoritetsröstning i vissa frågor och tillskapandet av ett europeiskt säkerhetsråd, ESC, att komplettera (eller konkurrera med?) EU:s utrikestjänst, i dag under ledning av Federica Mogherini. ESC skulle bestå av en mindre grupp länder och ha roterande medlemskap. Bakgrunden till det tyska förslaget är bland annat den påverkan från Kina som bromsat EU:s ställningstagande i FN i frågor som gäller mänskliga rättigheter. Tyskland kräver emellanåt också att den franska platsen i säkerhetsrådet ska bli en gemensam EU-plats. Frankrike har varit tveksamt till införandet av kvalificerat majoritetsröstning då det anses underminera den nationella suveräniteten, men stödjer tillskapandet av ett ESC, kompletterat med Storbritannien. När det gäller den franska platsen i säkerhetsrådet avvisar Frankrike, föga förvånande, de tyska propåerna och föreslår i stället ett fördjupat tysk-franskt samarbete kring säkerhetsrådet.

De tysk-franska överenskommelserna är inte tillräckliga för att hela EU ska komma överens, men de är en förutsättning. Det vore värre för EU om Tyskland och Frankrike inte försökte komma överens. Men den nya dynamiken innebär att Sverige och andra medlemsstater tidigt måste ta sig in i de tysk-franska överläggningarna och påverka dessa och se till att de omvandlas till gemensam EU-politik. Sverige har länge legat i kölvattnet bakom den brittiska tankern. Nu måste man våga sig ut på vidare vatten. Och lära sig hur man navigerar där.

Katarina Engberg
fil dr i freds- och konfliktforskning och senior rådgivare vid Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, som publicerar hennes studie ”The Franco-German dialogue on the future of the EU”

Katarina Engberg.
Katarina Engberg. Foto: Mattias Bardå
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons