Annons

Tove Lifvendahl:Sverige och isberget

Foto: Adam Ihse / TT

Om lagrummet inte finns i dag för att stoppa kriminaliteten, behöver vi skapa det.

Under strecket
Publicerad

I söndags besökte jag den mobila utställningen Titanic The Exhibition. Det blev mycket upplevelse för pengarna, tack vare den fina förmågan att levandegöra många av de människor som gick under vid den dramatiska förlisningen. Inramningen hade ingen kunnat göra mer effektfull: det osänkbara skeppet, för en gränslös kostnad, som gick under med sina sviter, sitt präglade silver och snidade fönsterkarmar. Men framför allt med sina passagerares drömmar och förhoppningar, ambitioner och framtid. 1 496 av de 2 207 slutade sina dagar där.

Samma dag jag strosade runt iförd hörlurar kopplad till audioguiden och dröjde vid fotografier och sprucket porslin höll Ulf Kristersson sitt sensommartal i Strängnäs. Det lär ha funnits ett annat tal, har jag hört. Ett om artificiell intelligens som skulle ta sikte framåt, mot de där högre ambitionerna som är så viktiga. Men det lades på is, realiteten krävde något annat och därför skrevs ett nytt tal.

Han tog i stället upp många av de händelser som har utgjorts i större teckenstorlek i nyhetsrapporteringen under den senaste tiden. En rånad pojke i Gävle som tvingades gå hem naken efter att ha blivit misshandlad och rånad. Den 30-åriga mamman som sköts mitt på förmiddagen i Malmö samtidigt som hon höll sitt spädbarn i famnen. Samma dag: en man i Eskilstuna. Ett par dagar senare: den 18-åriga kvinnan i Vällingby. Den familj jag berättade om för ett par veckor sedan, med den 13-årige Filip som förföljs av andra barn utan att myndigheterna kan sätta stopp för det, och som nu väljer att lämna Uppsala. ”Det här blev rätt mörkt, jag är ledsen för det”, sade Ulf Kristersson mot slutet.

Annons
Annons

I veckan gästade Carin Götblad, regionpolischef för Polisregionen Mitt (Uppsala, Västmanlands och Gävleborgs län), vår podd Ledarredaktionen. Hennes bild är också rätt mörk. ”Det har blivit värre, och vi har också varnat för det från polisens sida.” Organiserad brottslighet, brottslighet som kommer in över gränserna, skjutningar, mycket vapen i omlopp och många som lever i samhällets utkanter. Ett mer och mer hänsynslöst våld, och en ökad risk för att tredje man ska råka illa ut. Och en rekordökning av anmälningar som rör barn- och ungdomar.

Det går inte att på något sätt missförstå Götblad när hon beskriver hur svår problematiken har blivit, och hur mycket arbete som krävs för att dra utvecklingen rätt. I skuggsamhället finns stora familjer där alla vuxna är kriminella och där brottsligheten överförs mellan generationer. De kriminella gängen använder sig av yngre förmågor eftersom de under 15 inte är straffmyndiga, men tillräckligt gamla för att begå kriminella handlingar. Där har polisen i dag inget verksamt lagrum.

”När det är barn som är misstänkta blir det inte förundersökningar eller brottsutredningar. Våra system är inte byggda för den typen av anmälningar. Lagen ser ut så att när det akuta skedet är över, lämnas ärendet över till socialtjänsten för åtgärder”, sade Götblad.

Men de åtgärderna, många med frivillighet som utgångspunkt, är uppenbart otillräckliga. Götblad har också tidigare pekat på svårigheten att samarbeta genom att dela information över myndighetsgränserna på grund av sekretesslagstiftningen, och lyckats utverka vissa lättnader.

Annons
Annons

Ulf Kristersson lyfte i sitt tal ett antal konkreta punkter: Slopad straffrabatt för unga vuxna. Tillåta hemlig dataavläsning. Fler övervakningskameror. Stärka de utsatta polisområdena. Fler civilanställda. Fler ordningsvakter som kan avlasta polisen från mindre kvalificerade uppgifter. Dubbla straff för gängkriminella. Nya lagar om visitationszoner. Vistelseförbud för dömda efter avtjänat straff. System med anonyma vittnen. Redovisning av brottsstatistik veckovis.

Ja, låt nu alla förslag höras och prövas. Flera avvägningar behöver göras och principer slås vakt om. Men det går inte att avfärda dessa förslag utan att själv presentera egna konkreta idéer på hur våldet kan stoppas. Det får inte vara så att vi är oförmögna att hejda en 14-åring vars kriminella bana redan har eskalerat till en förfärlig nivå med stora konsekvenser, på grund av att vi inte får föräldrarna att komma på frivilliga samtal, eller för att polisen inte får utbyta information med andra myndigheter. Om lagrummet inte finns i dag för att stoppa kriminaliteten, behöver vi skapa det.

För osänkbarheten är en illusion. Livbåtarna räcker inte till alla. I så fall hade Uppsalafamiljen inte behövt flytta, eller kvinnan som bar på barnet, dö. Hur många fler ska gå under innan vi bestämmer oss för att byta kurs?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons