Annons

Tove Lifvendahl:Sverige, sluta löka!

Hur ser din beredskap ut?
Hur ser din beredskap ut? Foto: Pi Frisk
Under strecket
Publicerad

Nyårsafton | Nyårslöften

Blir det motionen? Sockret, spriten, rökningen eller spelandet? Påfallande ofta handlar nyårslöften om sådant som tarvar karaktär – att klara av eller stå emot. Försäljningen av gymkort måste ha en rejäl topp i början av året (möjligen med en liten uppgång när butikerna börjar sälja säsongens badkläder och tanken på att exponera den otränade kroppen känns olustig). Motsvarande gissar jag sker för onyttigheter; snacks och godis åker ut med nyårsraketerna och in i skåpen bärs istället grönt och nyttigt, ”man kan ju byta ut chipsen mot morotsstavar och blomkål istället”. Kort sagt: detta är de goda föresatsernas tid. 2019. Det är nu det ska ske. Jag ska bli en bättre människa.

Ni gör förstås som ni vill. Och gör man som man brukar, får man nästa år vid samma tid formulera ungefär samma löfte igen. Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den, som Oscar Wilde lär ha sagt. Och: Repetition är all kunskaps moder, står skrivet på latin. Den här gången ska jag verkligen få till en rutin för träningen.

Annons
Annons

Fast det finns löften som är viktigare än andra, som inte enbart påverkar det egna välmåendet i kropp och själ, utan faktiskt har betydelse för andras frihet och trygghet. Ett sådant löfte vi borde ge varandra handlar om beredskap. Det är inte ett mått på hur rädd man är, eller hur mycket man oroar sig eller ägnar tankemöda åt valfria katastrofscenarier. Det är heller inte motsatsen, hur trygg man känner sig eller hur sorglöst försäkrad man är om att världen trots allt blir bättre på det stora hela, eller hur återkommande man gör sig lustig över dem som ägnar tankemöda åt valfria katastrofscenarier. 

Beredskap handlar om att vara förberedd på sådant som inte är sannolikt, men heller inte omöjligt. Som att ha tecknat en brandförsäkring, satt upp brandlarm och införskaffat en brandfilt eller släckare. Det är inte troligt att de behöver användas, men av omtanke om både sig själv och andra är det ansvarslöst att låta bli att vidta sådana mått.

I månadsskiftet maj–juni damp broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ner hos de svenska hushållen. Veckan efter gjordes en uppföljning. 91 procent hade noterat att de fått broschyren, 76 procent hade tagit del av innehållet, och 66 procent tyckte att den var mycket eller ganska bra, trots att 26 procent uppgav att de bara ”bläddrat igenom” den. 79 procent hade sparat den. 7 procent hade skaffat bättre hemberedskap och 34 procent sade sig ”ha planer” på att skaffa sig det.

Jag tillhör de 34 procenten. Något har jag gjort, men det vore oärligt att göra anspråk på att tillhöra de 7. Nästan 60 procent hade inte ens en plan på att förbättra något, och det beror med all sannolikhet inte på att de redan var så väl förberedda. Det här träningskortet är bara att köpa. Och det är inte det i tanken oöverstigliga berg som ändlösa kilometer på träningsbandet kan te sig. Men det är en rejäl lista. Den består bland annat av potatis, bröd med lång hållbarhet, mjukost på tub, matolja och krossade tomater. Kaffe, choklad, konserver. Flaskor, hinkar med lock och dunkar. Ullplagg, liggunderlag, sovsäckar. Stearinljus, tändstickor, gasolvärmare. Batteridriven radio, extrabatterier till mobiltelefon. Kontanter, mediciner, våtservetter och mensskydd. Drivmedel och dokumentation av dina viktigaste försäkringsbrev och registreringsbevis. (Hela listan finns på msb.se)

Annons
Annons

En gång om året, lagom till nyår, inventerar man och förbrukar sådant som tappat hållbarhet och ersätter med nytt. Görs lämpligen någonstans mellan att grevinnan super betjänten under bordet och att det som är kvar av granen kastas ut. Varför tjatet? Svaret är: Stora värden står på spel. Frågan om huruvida den liberala världsordningen och demokratin är hotad är förvisso retoriskt mode, men av goda skäl. 

För det första: det är en orolig tid. Mängden konflikthärdar är hög, och geopolitiskt upplever vi spänningar som förmodligen inte kommer att avta, med kinesiska ambitioner, afrikanska frustrationer, magsår i Mellanöstern, ryskt och nordkoreanskt maktspråk och amerikansk oförutsägbarhet, för att nämna några komponenter. 

För det andra: det än rörlig tid. Kartgränser och nationalstater utmanas av en stor migrationsvåg, men även alla andra gränssprängningar i form av vetenskap och teknik skapar oändliga möjligheter, men provocerar också fram motreaktioner. Gränslanden mellan olika traditionellt ordnade sfärer blir fler, gränser luckras upp även där. 

För det tredje: det är en omdanande tid. På många håll vänder sig folket mot eliterna i sina samhällen, och söker exit, eftersom de upplever att voice inte är möjlig. Alternativa partier, och alternativa medier skapar inte bara polemik, utan är också uttryck för en polarisering som blir allt mer kännbar.

För det fjärde: Sverige genomgår en prövande tid. ”Extremistmiljöer som växer, ökat underrättelsehot och bristande säkerhetsskydd. Under 2017 blev det tydligt att vi har ett nytt normalläge i Sverige. Säkerhetsläget har försämrats och hoten mot Sverige är större än de varit på många år.” Så sammanfattade Säkerhetspolisen fjolåret. Inget tyder på att någon radikal förbättring har skett inför kommande redovisning.

Annons
Annons

När stora rörelser sätts igång, kan de skapa lika stora förändringar. De kan ta en Emmanuel Macron till makten, men också en Donald Trump. I andra länder heter de Viktor Orbán, Recep Tayyip Erdoğan eller Vladimir Putin. De är inga fridsfurstar, och i ett hypotetiskt läge när Sverige har att hantera en kris, finns många intressenter som står beredda att utnyttja
situationen på olika sätt. Och MSB:s lista över möjliga angrepp är inte hittepå, utan krass tänkbar realitet: • Cyberattacker som slår ut viktiga it-system. • Sabotage av infrastruktur (till exempel vägar, broar, flygplatser, järnvägar, elledningar och kärnkraftverk). • Terrorattentat som drabbar många människor eller viktiga verksamheter. • Försök att påverka Sveriges beslutsfattare eller invånare. • Avskurna transporter som ger brist på livsmedel och andra varor. • Militära angrepp, exempelvis flyganfall, robotattacker eller andra krigshandlingar.

I en sådan situation vore det en skam om vi som i dag har förmåga att bocka av den där listan på förnödenheter, av lättja och nonchalans hade låtit bli. Att invånare tillräckligt friska till kropp och själ för att kunna köpa nyponsoppa och värmeljus, för sin underlåtenhet skulle behöva belasta de gemensamma insatser som i krisläge måste kunna rikta in sig på dem, som inte klarar sig själva. 

Jag känner en ung man som nyss tagit körkort. Uppkörningen klarade han galant på första försöket, men teoriprovet fick han skriva om flera gånger eftersom han bommade med en förarglig poängs marginal varje gång. Nerverna tog ut sin tribut. Sveriges problem är det motsatta; i teorin har vi allt på plats, vi är bäst i klassen, skriver alla rätt. Det är bara i praktiken det brister. Vi har, som ni kanske känner till, världens bästa integrationspolitik. Det är inte många policies som saknas. Samtidigt skäms vi i OECD:s bottenliga när det gäller att få in invandrade på arbetsmarknaden. 

Glappet mellan idé och verklighet gäller också svensk försvarsförmåga. Vi måste klara både teorin och praktiken. Politikerna har sitt att göra (två procent av BNP till att börja med). Men vi andra har lika mycket ansvar för den del vi kan påverka. Vad sägs om att vi ger oss själva, våra medmänniskor och vårt samhälle en avprickad lista i nyårslöfte?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons