Annons
Krönika

Daniel Schatz:Sverige tiger om Nordkorea

Oktober 2010: Kim Jong-Un (höger) tillsammans med sin far och Nordkoreas ledare Kim Jong-Il.
Oktober 2010: Kim Jong-Un (höger) tillsammans med sin far och Nordkoreas ledare Kim Jong-Il. Foto: AP
Under strecket
Publicerad

GÄSTKRÖNIKA

Som en av få västerlänningar som årligen besöker Nordkorea på turistvisum, bevittnar jag en välpolerad fasad av världens mest slutna diktatur. Turistgruppen möts vid Pyongyangs flygplats av ett gigantiskt porträtt föreställande landets första envåldshärskare Kim Il Sung.

Vi transporteras till Yanggakdo International Hotel där de 1 000 rummen fördelade på 47 våningsplan räcker mer än väl för de dussintals turister som skymtas i den gigantiska lobbyn. Guiderna, som övervakar varje steg vi tar, deklarerar att folkets stöd för den socialistiska folkrepubliken är totalt. Personkulten gör sig till känna överallt: en ny stjärna framträdde på himlen när Kim Jong Il föddes, och den kära ledarens anspråkslösa klädstil har påverkat modetrender världen över.

Bakom den parodiska bilden av ett ondskefullt sagoland västvärlden älskar att håna, härskar ett institutionaliserat förtyck som FN:s utredningskommission för Nordkorea menar saknar motstycke i dagens värld. Aldrig tidigare har de systematiska människorättsbrotten dokumenterats med så skrämmande precision: försvinnandena, förföljelserna, tortyren och avrättningarna.

Annons
Annons

**Kommissionen fastslår i **sin rapport – som bygger på fler än tvåhundra intervjuer med ögonvittnen – att världens i särklass mest isolerade regim byggt upp ett system av fång- och slavläger som uppskattas internera upp till 120 000 kvinnor, män och barn. Åtskilliga fängslas utan domstolsprövning med motiveringen att de anses vara motståndare till den statsbärande Jucheideologin – en blandning av kommunism, konfucianism och extrem nationalism – eller är släkt med påstådda regimkritiker.

Straffen tar sin utgångspunkt i Kim Il Sungs övertygelse att dissidenters brott måste sonas i tre generationer för att utrota ”upprorets frö”. Kommissionen konstaterar att skräckkabinettet i Pyongyang i detta ”arbetarnas paradis” är skyldigt till brott mot mänskligheten och rekommenderar att frågan överlämnas till Internationella domstolen i Haag.

**Nordkoreanen Shin Dong **Hyuk anses vara den enda person som fötts i och lyckats fly från landets mest kontrollerade fångläger. Han lever idag i Sydkoreas huvudstad Seoul och berättar i en intervju hur han som barn till ”folkets fiender” fostrades in i lägrens brutala verklighet under 23 av sina första levnadsår, utan någon plats för kärlek, empati eller kamratskap.

Hans starkaste minne består av hur modern och äldre brodern avrättas offentligt. Hungern, kölden och tortyren är ständiga följeslagare, så självklara att Shin reagerar med förvåning när han får frågan om han är hungrig: ”Även om jag riskerade att dö direkt vid flykten, ville jag äta. Därför flydde jag från lägret”, uppger Shin när jag intervjuar honom via mail.

Annons
Annons

När han gradvis börjar bygga upp ett liv i frihet undviker han ögonkontakt. Han härmar andra människor när de skrattar eller ger utlopp för känslor, men är obenägen att känna glädje eller sorg. Shin jämför sig själv med ett djur som försöker bli människa.

Efter ifrågasättande har den nordkoreanska lägerfången medgivit att han dolt delar av sitt förflutna i Blaine Hardens bästsäljande bok ”Flykten från Läger 14” där hans levnadsöde återges. Medan vissa detaljer och händelseförlopp rymmer möjliga felaktigheter – bekräftas regimens brott mot mänskligheten och lägrens existens genom satellitbilder – tillgängliga för allmän beskådan på Google Earth – liksom detaljerade vittnesmål från tidigare lägerfångar.

**Jucheregimens kärnvapenprogram utgör **idag ett säkerhetspolitiskt hot som tvingar fram ett internationellt engagemang. Landets kollapsade ekonomi kan samtidigt paradoxalt nog tvinga ”den stora efterträdaren” Kim Jong Un att stegvis öppna upp folkrepubliken mot omvärlden.

”Diktatorn i Pyongyang och människorna som lider under hans styre måste uppmärksammas”, manar Shin. Sverige, som var det första västlandet som erkände Nordkorea 1973 och fram till 2001 var det enda EU-land som hade en ambassad i landet, har ett speciellt ansvar för att bilateralt, liksom inom EU och FN, uppmärksamma de massiva övergrepp regimen decennium efter decennium gjort sig skyldig till.

I takt med att omvärlden nås av allt fler vittnesmål från Nordkoreas Gulagarkipelag, domineras den svenska utrikespolitiska debatten av Palestinakonflikten och den feministiska utrikespolitiken. Regeringen har inte tagit initiativ till ett enda uttalande som uppmärksammar fånglägren i Yodok, Chongjin och Hwasong.

Annons
Annons

**Debatten i riksdagen **är nästintill obefintlig, illustrerat av att inga pressmeddelanden offentliggjorts i frågan av något riksdagsparti detta år. Medan 75 000 svenskar – påhejade av författare och kulturskribenter – strömmade till gator och torg i massprotester mot USA:s intervention i Irak, anordnas inga stora manifestationer för Pyongyangregimens offer. Samtidigt som självutnämnda MR-aktivister deltog i Ship to Gaza, avseglar inga skepp lastade med förnödenheter mot Nordkoreas vidsträckta kust.

Utöver det faktum att ett Ship to North Korea riskerar att sänkas, kan tystnaden förklaras med att brotten mot mänskligheten i landet inte passar in i den dominerande utrikespolitiska diskursen där olika måttstockar används i kritik mot länders agerande.

**När jag landar **i Sverige efter den veckolånga rundturen i världens mest slutna totalitära diktatur, fylls jag av tacksamhet över demokratins och rättsstatens principer, liksom de universella mänskliga rättigheter vi tar för givna.

När Kim Jong Uns skräckvälde en dag faller är den stora frågan hur den fria världen ska hantera lägrens befrielse och hur 50 år av svensk och internationell likgiltighet för det nordkoreanska folkets frihet ska kunna förklaras. Ett svek av så stora proportioner att det kommer bli historiskt.

Daniel Schatz är doktorand i statsvetenskap och fristående skribent, tidigare Visiting Fellow vid Harvard och Stanford University i USA.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons