Annons

Trögt att uträtta stordåd under två år i FN:s finrum

Sveriges utrikesminister Margot Wallström tillsammans med svenska FN-ambassadören Olof Skoog.
Sveriges utrikesminister Margot Wallström tillsammans med svenska FN-ambassadören Olof Skoog. Foto: Mary Altaffer/AP

Hot om kärnvapenkrig, ️ kemvapenattacker, folkmord och svältkatastrof i Jemen har präglat Sveriges tvååriga mandat i FN:s säkerhetsråd. Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog som snart avslutar sitt uppdrag ser tillbaka på vad han kallar en helt avgörande tid i historien.

Under strecket
Publicerad

Säkerhetsrådets ambassadörer på besök i svenska Backåkra i april 2018 för att diskutera Syrien. Backåkra var FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjölds gård.

Foto: Johan Nilsson/TT Bild 1 av 5

Rysslands FN-ambassadör Vassily Nebenzia i samtal med Sveriges Olof Skoog i säkerhetsrådets lokal i FN-högkvarteret på östra Manhattan.

Foto: Craig Ruttle/AP Bild 2 av 5

Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog vid kontoret på Manhattan i New Yoirk.

Foto: Pontus Lundahl/TT Bild 3 av 5

Olof Skoog.

Foto: John Alexander Sahlin/TT Bild 4 av 5

Säkerhetsrådet i session i New York.

Foto: Mary Altaffer/AP Bild 5 av 5

NEW YORK Det är sen fredagseftermiddag i skyskrapan på Manhattan där Sveriges representation arbetar och snart ska Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog på julfest. Dagen innan antog säkerhetsrådet en resolution som förlänger det humanitära stödet till Syrien ytterligare ett år, en förhandling som Sverige ledde ihop med Kuwait och som väntas hålla miljoner människor vid liv. Samma dag lämnade parterna i krigets Jemen förhandlingarna i Sverige med flera överenskommelser och ett historiskt handslag.

– Uppgörelsen var fantastiskt skön. Nu finns det hopp, säger Olof Skoog. Han ser piggare ut än vad han förmodligen känner sig efter två år som svensk ordförande i FN:s säkerhetsråd, kanske uppiggad av framgången i en roll som annars ofta präglas av motgång.

Han påpekar snabbt att överenskommelsen om Jemen är bräcklig och att han och hans kollegor nu fokuserar på att få säkerhetsrådet att ställa sig bakom uppgörelsen och se till att den efterlevs. Om den håller blir det en fråga där Sveriges roll i säkerhetsrådet gjort avtryck för framtiden, menar utrikesminister Margot Wallström (S), eftersom Sverige varit aktiv i frågan.

Annons
Annons

Säkerhetsrådets ambassadörer på besök i svenska Backåkra i april 2018 för att diskutera Syrien. Backåkra var FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjölds gård.

Foto: Johan Nilsson/TT Bild 1 av 2

Rysslands FN-ambassadör Vassily Nebenzia i samtal med Sveriges Olof Skoog i säkerhetsrådets lokal i FN-högkvarteret på östra Manhattan.

Foto: Craig Ruttle/AP Bild 2 av 2

– Utan oss hade inte frågan om Jemen kommit upp på dagordningen så som den gjorde nu, säger hon på telefon.

Säkerhetsrådets ambassadörer på besök i svenska Backåkra i april 2018 för att diskutera Syrien. Backåkra var FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjölds gård.
Säkerhetsrådets ambassadörer på besök i svenska Backåkra i april 2018 för att diskutera Syrien. Backåkra var FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjölds gård. Foto: Johan Nilsson/TT

Handslaget om Jemen beskriver hon som ett exempel på det ljusa när hon ser tillbaka på Sveriges två år i FN-rådet med högsta makten över för fred och säkerhet. Gällande det mörka tar hon omedelbart upp Zaida Catalán, den svenska FN-medarbetaren som dödades i Kongo-Kinshasa. Omständigheterna kring mordet har sedan mörkats av FN, har SVT avslöjat.

Vi jobbar nu för att det här inte ska bli ett tomtebloss för den korta tid vi var där

– Det är förstås ett av sorgebarnen. Att vi fortfarande inte har lyckats få fram hela sanningen om vad som hände, säger Wallström.

Sveriges strategi i rådet har framförallt varit att bilda allianser med de andra icke-permanenta medlemmarna för att försöka få saker gjorda, trots de permanenta ländernas (Kina, USA, Ryssland, Frankrike och Storbritannien) vetorätt som ofta bromsar åtgärder. Generalsekreterare Antonio Guterres har berömt Sverige för att agera ”brobyggare”.

Rysslands FN-ambassadör Vassily Nebenzia i samtal med Sveriges Olof Skoog i säkerhetsrådets lokal i FN-högkvarteret på östra Manhattan.
Rysslands FN-ambassadör Vassily Nebenzia i samtal med Sveriges Olof Skoog i säkerhetsrådets lokal i FN-högkvarteret på östra Manhattan. Foto: Craig Ruttle/AP
Annons
Annons

Olof Skoog är inne på samma spår när han får frågan vem Sverige har varit i den stereotypa skolklassen – kaxiga Linda eller snälla lill-Erik – i den gruppdynamik som är FN:s säkerhetsråd.

– Om de permanenta medlemmarna är de kaxiga killarna som sitter längst bak och förstör för alla andra så är vi inte den som sitter längst fram och räcker upp handen. Vi är en röst i mitten som försöker tala med alla. Om vi ska komma ut ur i rummet med någon sorts värdighet måste vi alltid försöka ta något gemensamt steg framåt, säger FN-ambassadören.

För Sverige har bland annat klimatfrågan som en internationell säkerhetsrisk och kvinnors roll i fred- och säkerhetspolitiken varit prioriterat. Under Sveriges ordförandeskapsperiod lyftes klimat i rådet som ett säkerhetstema för första gången sedan 2011, enligt regeringen.

Sverige har också bidragit till att utöka möjligheterna för sanktioner när det gäller sexuellt våld, så att även personer som är ansvariga för våldet kan straffas även om de inte är utförare. Nu hoppas Skoog och Wallström att kanske framförallt Tyskland ska ta över stafettpinnen och fortsätta driva jämställdhet och klimatfrågan när landet blir tillfällig medlem med start 2019.

För klimatet har vi snart nått en punkt utan återvändo.

– Vi jobbar nu för att det här inte ska bli ett tomtebloss för den korta tid vi var där, säger Wallström under telefonsamtalet med SvD.

Senast Sverige satt i säkerhetsrådet var 1997 och 1998. Då var det också inrikespolitiskt stökigt i USA, med riksrättsåtal mot dåvarande president Bill Clinton. Försöket att pressa Irak till nedrustning av massförstörelsevapen och den ökande oron i Kosovo präglade agendan. Då satt Olof Skoog på ett litet kontor i samma skyskrapa där han nu befinner sig och sysslade med framförallt Västsahara. 20 år senare är det till stor del Nordkorea, Sudan, Myanmar och Israel-Palestina, men även Jemen och Syrien – bland annat – som upptar rådets tid.

Annons
Annons

Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog vid kontoret på Manhattan i New Yoirk.

Foto: Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 3

Olof Skoog.

Foto: John Alexander Sahlin/TT Bild 2 av 3

Säkerhetsrådet i session i New York.

Foto: Mary Altaffer/AP Bild 3 av 3
1/2

Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog vid kontoret på Manhattan i New Yoirk.

Foto: Pontus Lundahl/TT
2/2

Olof Skoog.

Foto: John Alexander Sahlin/TT

– Man kan säga att säkerhetsrådet misslyckats i Syrien men man måste förstå att konflikten är mer komplex än frågor vi hanterat tidigare. Inte ens om säkerhetsrådet vore enat så skulle det vara lätt att lösa konflikten, säger Olof Skoog.

När han ska placera 2017 och 2018 i historien menar han att vi kommer se tillbaka på den här perioden som en ”otroligt farlig” tid.

– Det är en helt avgörande tid. Innan har vi sett på en amerikansk president som vi inte håller med som något övergående. Men för klimatet har vi snart nått en punkt utan återvändo. Vi ser också hot mot internationellt samarbete, från Ryssland och USA, och hot mot nedrustningen. Om det blir en kärnvapenmiss, eller om vi ignorerar klimatfrågan, kan världen få se förödande konsekvenser.

Egentligen tränger verkligheten in ordentligt lite för sällan.

Under Sveriges förra period 1997–1998 blev det stora rubriker när USA och Storbritannien bombade Irak utan att konsultera rådet. Den här perioden var det Syrien som USA med president Trump bombade utan rådets stöd, som ett svar på kemvapenattacker. Att rådet aldrig lyckades hantera frågan om kemvapen i Syrien och ställa de ansvariga inför rätta listar Skoog som ett av två misslyckanden som skaver när han snart lämnar sitt uppdrag.

Den andra är angreppen mot rohingya-folkgruppen i Myanmar, en situation som FN kallat folkmord.

Säkerhetsrådet i session i New York.
Säkerhetsrådet i session i New York. Foto: Mary Altaffer/AP

– Det hände under vår vakt, under vår tid i säkerhetsrådet. Vi försökte få upp det på dagordningen men vi motarbetades, och inte bara av Kina. Parter höll varandra bakom ryggen. Vi har ofta lyckats bräcka hål på det, men i fallet Myanmar lyckades vi inte, säger Olof koog.

När han pratar om det fältbesök som säkerhetsrådet gjorde i Bangladesh dit över 700 000 rohingyer flydde ser Skoog i några sekunder ut som att han ska börja gråta. Sen harklar han sig, blinkar och talar:

– När vi får en beskrivning i rådet av vad rohingyerna utsätts för så blir man berörd men det är ändå bara en grafisk beskrivning. Att träffa offren är något annat, säger han och fortsätter:

– Egentligen tränger verkligheten in ordentligt lite för sällan. Ibland kan rådet kännas lite världsfrånvänt när det bara handlar om att komma överens om några delar för att kunna göra en skillnad någonstans. ”Hur svårt kan det vara?”, får man ibland fråga rummet. Där tror jag att vi har varit en sanningssägare de här två åren.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons