Biblioteket i Bredäng.
Biblioteket i Bredäng. Foto: Tomas Oneborg

Sveriges mest laddade rum – hur räddar vi biblioteket?

”Tystnadsnorm”, ”censur” ”stök” och ”bibliotekshöger” är termer som kastats runt i den högljudda biblioteksdebatten. Men samtidigt som biblioteken blir färre får de allt fler uppgifter i sitt knä. Är det politikerna snarare än besökarna som är problemet?

Publicerad

Tunnelbanan skär in i ett kuperat landskap, in bland stora ljusa hus och upp på en smäcker viadukt över centrum. Den drar fram över ett livligt förortscentrum i rött tegel. Det mullrar till på det lilla biblioteket nere vid torget.

Där nere i centrum förbereds en ceremoni till minne av en 28-åring som nyligen mördats i ett kriminellt gängkrig.

Det är sen onsdagseftermiddag i Bredäng, i sydvästra Stockholm.

Bredängs bibliotek vänder sina stora glasväggar ut mot torget. Ett mangainspirerat, rosa mönster klättrar över glasen. Inne i lokalen är det fullt av sorl och skratt.

– Efter skolan brukar många vara här, hänga, spela, prata. För det finns ingen annanstans att gå, säger 15-årige Kevin Obeid som sitter med ett litet gäng på sittpuffar vid bokhyllorna.

– Dels gillar jag att läsa, dels känner jag ro här, säger Muna Awad när hon förklarar varför hon så ofta är här.

Stämningen är avspänd. Det är svårt att tro att denna lokal fått stänga på grund av bråk, och använts som skräckexempel i den så kallade biblioteksdebatten.

Soroosh Besharat Pour och Jenny Granberg på Bredängs bibliotek.
Soroosh Besharat Pour och Jenny Granberg på Bredängs bibliotek. Foto: Tomas Oneborg

På senare år har det svenska folkbiblioteket blivit ett laddat rum. Bibliotek har diskuterats i termer av stök, våld, censur och bokutrensningar. Många har varit bekymrade och upprörda. Ska det vara tyst eller inte, och vilka böcker ska finnas på hyllorna?

Annons

– Alla har något att tycka. Biblioteken blir en projektionsyta för väldigt många agendor, säger bibliotekarien Maria Lorentzon som går runt bland ungdomarna i Bredäng.

Å ena sidan är det svenska folkbiblioteket på många sätt en framgångssaga. Här har vi en institution med mer än 100 år på nacken som verkar engagera mer än någonsin.

En mängd olika samhällsproblem tenderar att hamna under bibliotekens tak.

Biblioteket är landets mest besökta kulturinstitution. Den genomsnittlige invånaren kliver in på folkbiblioteket 6,5 gånger per år. Och människor är på det hela taget nöjda; det finns inget egentligt förändringstryck från besökarna. År efter år visar SOM-institutets undersökningar att biblioteken sitter på ett stort förtroendekapital.

Å andra sidan finns en krisstämpel och svarta rubriker. Och det saknas inte bekymmer. En mängd olika samhällsproblem tenderar att hamna under bibliotekens tak.

Allt från trångboddhet till digitala klyftor påverkar bibliotekens vardag. De som kliver in kommer med en mängd olika behov; vissa behöver ro att läsa läxor, andra vill få hjälp med e-legitimation och kontoutdrag.

Annons

– Om man lägger ner försäkringskassekontor, och människor förväntas ha e-legitimation för att kontakta försäkringskassan, så hamnar ju det på biblioteken, säger utredaren Cecilia Ranemo på Kungliga biblioteket.

Sedan folkbiblioteken öppnade sina portar har de haft en ansvarstagande roll. Det har handlat om att ta ansvar för kvalitet, även den kvalitet som inte är kommersiellt gångbar. Men det har också handlat om ett socialt ansvar.

Hit går man för att be om hjälp när annan samhällsservice försvinner eller flyttar över till nätet.

Och nu får bibliotekarierna axla ett ”växande socialt ansvar”, konstaterar fackförbundet DIK i en rapport om arbetsmiljön på landets bibliotek. På många orter, och i många stadsdelar, finns biblioteket kvar som enda mötesplats som välkomnar alla. Hit går man för att be om hjälp när annan samhällsservice försvinner eller flyttar över till nätet.

Och förväntningarna på vad biblioteken ska uträtta framöver är stora. Redan med den nya bibliotekslagen 2014 formulerades ett bredare uppdrag. Det blev tydligt att det handlar om oändligt mycket mer än att tillhandahålla böcker. Biblioteken ska bland annat verka för det demokratiska samhällets utveckling, främja språkutveckling, sprida kunskap om IT och prioritera barn och unga.

Annons

I framtiden förväntas de till och med fungera som en femte statsmakt. I arbetet för en nationell biblioteksstrategi, som leds av Kungliga biblioteket, finns stora ambitioner.

Bibliotekarien Jenny Granberg tillsammans med Kevin Obeid.
Bibliotekarien Jenny Granberg tillsammans med Kevin Obeid. Foto: Tomas Oneborg

I en rapport från tidigare i höstas beskrivs biblioteken som en motvikt till falska nyheter och alternativa fakta. Biblioteken ska driva upplysningsidealen i en tid av populism och propaganda, då traditionella medier krisar och demokratin hotar att slitas sönder. Biblioteken ska ge medborgarna redskap att reflektera över informationsflöden och bygga sina uppfattningar på fakta.

Debatten visar också att det handlar om rum som många värnar, och rum med stark symbolisk laddning.

Kort sagt: biblioteken verkar behövas mer än någonsin. Debatten visar också att det handlar om rum som många värnar, och rum med stark symbolisk laddning.

Annons

– Många människor har en personlig, och ibland lite nostalgisk, koppling till bibliotek, säger Maria Lorentzon i Bredäng.

På 1990-talet undrade vissa om bibliotek och bibliotekarier skulle behövas framöver, i en digitaliserad tid. Diskussionen fördes framför allt internt inom biblioteksvärlden, säger Joacim Hansson, professor i biblioteks- och informationsvetenskap.

– Men den oron kom på skam ganska snabbt. Det visade sig att folk slutade inte använda bibliotek. Låntagarna var mer konservativa än man trodde, säger han.

Biblioteken finns kvar. Men kanske kan man säga att de genomgått en identitetskris, och att de ibland haft svårt att definiera sina gränser.

Joacim Hansson menar att dagens högljudda biblioteksdiskussion ska ses mot bakgrund av en osäkerhet kring bibliotekens roll, som infann sig inom biblioteksväsendet på 1990-talet. Och när biblioteken inte fungerar som allmänheten förväntar sig kan reaktionerna bli starka. Den hårt polariserade debatten drar återigen igång, med debattörer som slänger begrepp som ”tystnadsnorm” och ”bibliotekshöger” i huvudet på varandra.

Annons

Det framställs som väldigt reaktionärt att vilja ha det lugnt.

Joacim Hansson tycker att det är fullt rimligt att förvänta sig lugn och ro på ett bibliotek.

– Det framställs som väldigt reaktionärt att vilja ha det lugnt. Men människor går till bibliotek för att läsa tidningar, låna böcker, delta i kulturaktiviteter och göra sökningar. Alltså sådant som kräver koncentration.

Samtidigt påpekar han att att stök på bibliotek inte är något nytt; sådana problem har funnits sedan folkbibliotekets begynnelse.

– Folkbiblioteket är ett offentligt rum. Och i offentliga rum bryts många olika intressen.

Soroosh Besharat Pour är en av bokslukarna på Bredängs bibliotek. ”Jag läser i genomsnitt sju böcker i veckan”, säger han.
Soroosh Besharat Pour är en av bokslukarna på Bredängs bibliotek. ”Jag läser i genomsnitt sju böcker i veckan”, säger han. Foto: Tomas Oneborg

Biblioteket i Bredäng har haft sin beskärda del av oro och missnöje. Här började problemen när biblioteket växlade ned till mindre lokaler. 2010 gick flytten till en lokal som var hälften så stor som den gamla. Biblioteket skulle bli mer tillgängligt, i lokalen intill t-banestationen, samtidigt som personalstyrkan minskade.

Annons

Flytten var en del av Stockholms stads satsning på så kallade tunnelbanebibliotek under parollen ”bibliotek i rörelse”.

Det är för högljutt här. Läget, mitt i centrum, är perfekt. Men det behövs en större lokal.

På Östermalm innebar satsningen att stadsdelen fick en ny filial, t-banebiblioteket Sture, som kompletterade ett befintligt bibliotek. I Bredäng och Högdalen ersattes stadsdelsbiblioteken av mindre t-banebibliotek med färre böcker.

I dag är det ingen som längre talar om konceptet t-banebibliotek. Stockholm stad har inte gjort någon utvärdering av vad konceptet innebar. Men det framstår som lyckat på Östermalm, och mer problematiskt i söderförorterna Högdalen och Bredäng. I kommunala dokument framgår att både Högdalen och Bredäng nu behöver nya, rejäla bibliotekslokaler.

– Det är för högljutt här. Läget, mitt i centrum, är perfekt. Men det behövs en större lokal, och gärna ett tyst rum där man kan sitta och plugga, säger 15-årige Kevin Obeid.

1/2
Foto: Tomas Oneborg
2/2
Foto: Tomas Oneborg

Han får medhåll av bibliotekarien Jenny Granberg.

– Även om vi jobbar häcken av oss så är lokalen ett stort problem, säger hon.

Annons

Efter flytten fick alla besökare samsas i ett rum, som dessutom har lågt i tak. Det uppstod snart irritation och motsättningar mellan olika målgrupper. Det var svårt att skapa en lugn miljö, biblioteket hamnade i en ond cirkel.

– Det blev mycket tjafs och bråk, säger Kevin Obeid och berättar om hur några personer en gång kom in och sparkade sönder bibliotekets kassa så att pengarna flög och besökare blev skraja.

Två gånger tvingades biblioteket stänga på grund av bråk och sjukskriven personal. När det nyöppnade 2016 var det med en ny inriktning och större personalstyrka.

Bredängs bibliotek gör inte längre anspråk på att vara ett vanligt bibliotek som kan fungera för alla målgrupper samtidigt. Istället är det större delen av tiden ett barn- och ungdomsbibliotek.

Vid entrén finns visserligen en hylla med vuxenlitteratur, men för att få ordning på situationen har man valt att prioritera yngre besökare och jobba aktivt mot unga.

29-årige Eli Khuri, som själv är uppvuxen i Bredäng, har lämnat jobbet som banktjänsteman och klivit in som biblioteksassistent.

Annons

– Mitt fokus har varit att lugna ned biblioteket. Jag vill få folk att förstå att det här är ett bibliotek, och här beter man sig på ett visst sätt. Det var många fajter att ta i början, säger han och berättar att han bland annat har möten med föräldrar till stökiga besökare.

Det behövs inte längre några vakter. Och utlåningssiffrorna bland mellanstadiekillar har skjutit iväg.

Arbetet har på många sätt gett resultat. Det behövs inte längre några vakter. Utlåningssiffrorna bland mellanstadiekillar har skjutit iväg.

– Bibliotek är mycket viktigare i samhället i dag än för tio år sedan. Vi får agera skola, bibliotek och fritidsgård samtidigt. Vi hjälper barnen att skriva ut sina läxor och söka efter information på nätet, säger Eli Khuri och konstaterar att alla inte har tillgång till wifi, dator och skrivare hemma.

Mörkret har lagt sig utanför fönstren. Där ute flammar mängder av ljus till minne av den ihjälskjutne mannen.

Det är dags att stänga. Eli Khuri reser sig från sin kontorsstol och omfamnar en besökare. Det märks att han trivs med att jobba i Bredäng, där nya hus skjuter ur marken och befolkningen växer.

Annons

Vad önskar du dig mest?

– En lokal som är minst dubbel så stor. Det bästa vore om vi kunde ha en ungdomsavdelning, en barnavdelning och en vuxenavdelning. Alla behöver få sitt biblioteksrum.

I Bredäng har biblioteksytan minskat samtidigt som invånarna blivit fler. Och i landet som helhet minskar antalet folkbibliotek, liksom antalet fritidsgårdar, samtidigt som befolkningen växer.

Debatten ger intrycket att alla älskar och värnar bibliotek. Men i praktiken är de inte alltid så prioriterade av politikerna.

– Många småbibliotek har lagts ned. Ibland med motiveringen att de ”inte går tillräckligt bra”. Men då kanske man skulle satsa mer på dem, istället för att lägga ner, säger Karin Egger Kraft, bibliotekarie i Göteborg.

Niclas Lindberg, bibliotekschef i Västerås och tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening, tycker att det är ”utmanande” att bibliotek försvinner i det tysta samtidigt som biblioteksverksamheten debatteras så högljutt.

Varför är det så?

– Till syvende och sist måste det handla om en verksamhet som har svårt att hävda sig när medel ska fördelas.

Annons

Folkbibliotek är en kommunal angelägenhet. Lagen kräver att det ska finnas ett bibliotek i varje kommun, men den kan inte hindra den långsamma biblioteksdöd som pågått sedan 1990-talet med nedlagda filialer.

En genomsnittlig finländare lånar också mer än dubbelt så många fysiska medier som en svensk.

Det svenska folkbiblioteksväsendet kostar 4,2 miljarder i drift per år. Det betyder 420 kronor per invånare. Som jämförelse kan man konstatera att Finland lägger 554 kronor per invånare på sina folkbibliotek. Finland är också mer bibliotekstätt; en genomsnittlig finländare lånar mer än dubbelt så många fysiska medier som en svensk.

Nyligen beslutade den svenska riksdagen att folkbiblioteken ska tillföras 250 miljoner årligen; statliga pengar ska delas ut till kommunerna via Kulturrådet. Vår tid kräver ”varma rum fyllda med kunskap och vägledning", förklarade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) när hon presenterade satsningen i höstas.

Som bakgrund nämnde hon en ”oroväckande trend” där antalet bibliotek och utlån minskar.

Annons

Antalet bibliotek har gått från 1 500 på 1990-talet till 1 100 idag. Och när filialer lagts ned har också besöken minskat.

De fysiska besöken minskar i takt med att det finns färre och färre bibliotek.

– De fysiska besöken minskar i takt med att det finns färre och färre bibliotek. Man kan inte säga att det handlar om att människor inte vill besöka dem. Men när man plötsligt har tio mil till biblioteket så blir man ju mindre benägen att göra ett besök, säger Cecilia Ranemo som arbetar med Sveriges officiella biblioteksstatistik på Kungliga biblioteket.

Biblioteksnedläggningar kan väcka folkstormar på mindre orter, där biblioteket kanske är den enda samhälleliga funktion som finns kvar. Men många filialer har försvunnit även i storstadsområdena.

Dubbel takhöjd  bibliotekets entré.
Dubbel takhöjd bibliotekets entré. Foto: Tomas Oneborg
Annons

Lidingö är en storstadskommun med 41 000 invånare. I foajén på stadsbiblioteket i Lidingö centrum möts man av tidningsprassel. En enorm benjaminfikus i trätunna växer mot det höga taket. Människor sitter i bekväma röda läsfåtöljer, hyllorna är välfyllda.

Här finns mycket av den lugna atmosfär som ofta efterlyses i biblioteksdebatten. Det känns kort och gott som ett klassiskt bibliotek.

Det är här folk träffas. Utan biblioteket skulle centrum dö.

Men detta är också ett typiskt samtidsbibliotek, med ett stort utbud av aktiviteter och evenemang – här erbjuds allt från advokatjour till språkkafé och datorhjälp för seniorer. En del sker i bibliotekets egen regi, en del sker i samarbete med ideella föreningar.

– Det är här folk träffas. Utan biblioteket skulle centrum dö, säger Myrtel Viotti Rydell som ofta kommer hit. Hon kommer för att låna böcker och tidskrifter, men också för att använda dator.

När Lidingö stadsbibliotek flyttade in i sina rymliga lokaler 1996 var det juvelen i kronan i en biblioteksstruktur med filialer runt om på ön.

Annons
1/5

Inga Rönnholm besöker biblioteket ”stup i kvarten”, och sitter gärna här och läser.

Foto: Tomas Oneborg
2/5

Lidingö stadsbibliotek invigdes 1996 med skräddarsydd inredning.

Foto: Tomas Oneborg
3/5

Gott om plats för läsning på Lidingö stadsbibliotek.

Foto: Tomas Oneborg
4/5

Tyst rum för den som behöver absolut tystnad.

Foto: Tomas Oneborg
5/5

Lidingö stadsbibliotek ligger mitt i centrum.

Foto: Tomas Oneborg

– Tyvärr är filialerna borta. Det var väldigt trivsamt att ha dem i småcentra runt ikring. Men det är ju nya tider med rationaliseringar och annat, säger Inga Rönnholm som fyller en svart tygpåse med låneböcker samtidigt som hon lovordar den kunniga personalen på stadsbiblioteket.

En av dem som jobbar här är Jonas Hållstrand Martinsson. Han berättar om en vardag med både nöjda och stökiga besökare.

– Det har varit incidenter där folk varit aggressiva och skadat sig. Det finns ju missbrukare och människor som har psykiska problem som inte har någonstans att vara. Butikerna kör ut dem, och de har inte råd att gå på kafé. Då är det vi och kyrkan som finns kvar, säger han.

Alla som arbetar här har fått larm, för att snabbt kunna tillkalla kollega eller polis. Men det har aldrig uppstått situationer då biblioteket tvingats stänga. Det har inte heller stormat kring gallring och inköp.

– Folk lämnar inköpsförslag. Och vi gör kvalificerade bedömningar. Man kan inte köpa in alla böcker, kolla hur stor dagens bokutgivning är. Och vi måste gallra hela tiden.

Annons
Foto: Tomas Oneborg

På Lidingö stadsbibliotek hittar besökarna ”Mein Kampf”, ”Kommunistiska manifestet” och ”Massutmaning", och ingen verkar ifrågasätta bibliotekariernas urval. Däremot är det en annan sak som ifrågasätts: den aviserade flytten till nya lokaler.

Jonas Hållstrand Martinsson viftar lugnande till några småkillar som stormar in. Tack vare rejäla ytor och tydlig zonindelning finns här olika utrymmen för besökare med olika behov.

I den grönmärkta entrén, med tidningar och tidskrifter, får man både prata och äta. Den som vill ha absolut tyst kan gå en trappa upp och öppna dörren till en rödmärkt läsesalong där total tystnad ska råda.

Merparten av biblioteket är orangemärkt, vilket betyder att besökarna ska visa hänsyn.

Här ska finnas plats för både en kolerisk tvåmånadersbebis och en gammal farbror som hör dåligt och därför pratar högt.

– Men det går inte att kräva att det ska vara helt tyst, säger Jonas Hållstrand Martinsson.

Varför inte?

– Det är ett folkbibliotek, alla ska samsas här. Här ska finnas plats för både en kolerisk tvåmånadersbebis och en gammal farbror som hör dåligt och därför pratar högt.

2019 ska biblioteket lämna sina luftiga lokaler och flytta in i Lidingö stadshus. På så sätt minskar hyran, men också biblioteksytorna. Man kan möjligen fundera över hur en flytt in i kommunhuset rimmar med högtidstalen om att bibliotek i framtiden ska fungera som femte statsmakt.

Men Inga Rönnholm funderar framför allt över vad flytten kommer att betyda för bibliotekets atmosfär.

– Det heter mycket att man ska ”öppna upp” biblioteket. Då blir jag ju lite orolig. Det är en så lugn stämning här och jag vill gärna att det ska fortsätta så.

Soroosh Besharat Pour och Jenny Granberg på Bredängs bibliotek.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 12

Bibliotekarien Jenny Granberg tillsammans med Kevin Obeid.

Foto: Tomas OneborgBild 2 av 12

Soroosh Besharat Pour är en av bokslukarna på Bredängs bibliotek. ”Jag läser i genomsnitt sju böcker i veckan”, säger han.

Foto: Tomas OneborgBild 3 av 12
Foto: Tomas OneborgBild 4 av 12
Foto: Tomas Oneborg Bild 5 av 12

Dubbel takhöjd bibliotekets entré.

Foto: Tomas OneborgBild 6 av 12

Inga Rönnholm besöker biblioteket ”stup i kvarten”, och sitter gärna här och läser.

Foto: Tomas OneborgBild 7 av 12

Lidingö stadsbibliotek invigdes 1996 med skräddarsydd inredning.

Foto: Tomas OneborgBild 8 av 12

Gott om plats för läsning på Lidingö stadsbibliotek.

Foto: Tomas OneborgBild 9 av 12

Tyst rum för den som behöver absolut tystnad.

Foto: Tomas OneborgBild 10 av 12

Lidingö stadsbibliotek ligger mitt i centrum.

Foto: Tomas OneborgBild 11 av 12
Foto: Tomas OneborgBild 12 av 12