Annons

”Sveriges regering låter övergrepp ske i Libyen”

Libyska flyktingar i Zawya, väster om huvudstaden Tripoli.
Libyska flyktingar i Zawya, väster om huvudstaden Tripoli. Foto: Hazem Ahmed/AP

Medan vi i lugn och ro firar midsommar i Sverige är miljontals människor på flykt i världen. Några mister livet på vägen mot ett stängt Europa, andra sitter fängslade hos kriminella gäng i Libyen. EU och Sveriges regering låter det ske, skriver Madelaine Seidlitz på Amnesty.

Under strecket
Publicerad

Madelaine Seidlitz.

Foto: Pressbild Bild 1 av 1

DEBATT | MIGRATION

Den 20 juni är det internationella flyktingdagen, en dag för att uppmärksamma flyktingar världen över. I Sverige är det dagen före midsommarafton och många av oss kommer att ha det lugnt och skönt. Det kommer att vara som vanligt.

Närmare 71 miljoner människor på flykt kommer också att ha det som vanligt. De allra flesta som internflyktingar i sina hemländer eller i flyktingläger i angränsande länder. Några kommer att mista livet på flykt genom Sahara på vägen mot en fristad i Europa. Andra kommer att sitta frihetsberövade i Libyen, i händerna på kriminella gäng som kräver pengar från anhöriga för att de ska släppas fria.

En del av dem har då redan frihetsberövats, misshandlats och torterats, och utsatts för sexuella övergrepp. En liten del kommer att färdas över Medelhavet i sjöodugliga båtar på väg till Europa. En del av dem kommer inte att klara färden utan kommer att drunkna. Andra kommer att hamna i sjönöd.

Ingen av dem kommer att veta att det är den Internationella flyktingdagen. Sannolikt vet de inte heller att EU samarbetar med den libyska kustbevakningen. Eller att det knappast finns några sök- och räddningsinsatser i Medelhavet som är värda namnet och att Italien precis har infört en lag som innebär höga böter för organisationer som utför sjöräddning och för med sig överlevande i hamn. Organisationer som tar på sig det folkrättsliga ansvar som EU och dess medlemsstater har, men inte tar. Eftersom EU överlåter det på Libyen.

Annons
Annons

Madelaine Seidlitz.

Foto: Pressbild Bild 1 av 1

Libyen är ett av världens farligaste länder för flyktingar och migranter. Människor utsätts för misshandel, tortyr, våldtäkt och människohandel, och många hålls också frihetsberövade under fruktansvärda förhållanden. Trots det ser många människor ingen annan utväg för sig själva och sina familjer än att ta sig genom Libyen på väg till Europa – eftersom det inte finns några säkra och lagliga vägar. Men EU samarbetar med Libyen – och med den libyska kustbevakningen – fullt medvetna om att detta innebär att människor som lyckats ta sig ut på Medelhavet men hamnar i sjönöd, i vissa fall tvingas tillbaka till Libyen. Och till fortsatta övergrepp.

Den svenska regeringen påstår att man inte går med på några beslut som bryter mot folkrätten och staters förpliktelser. Men det stämmer inte. Att överlåta ansvar för människor på flykt och för migranter till Libyen är ett brott mot våra internationella förpliktelser.

Hur har det kunnat gå så långt?

EU som institution, och därmed också de enskilda medlemsländerna, har medvetet valt att ha skygglappar för ögonen. Men alla vet vad flyktingar och migranter utsättas för i Libyen.

Europadomstolen fällde 2012 Italien för det bilaterala avtal och samarbete man då hade med Libyen och som innebar att flyktingar och migranter på väg från Libyen på internationellt vatten stoppades och togs upp av italienska militärfartyg som sedan överlämnade dem till libyska myndighetspersoner. Domstolen konstaterade att Italien visste, eller borde ha känt till, att personerna i Libyen riskerade omänsklig eller förnedrande behandling i Libyen (Hirsi Jamaa med flera mot Italien, nr 27765/09, Grand Chamber).

I dag är det inte fråga om enbart ett bilateralt avtal utan om ett regelrätt samarbete mellan EU och Libyen. Trots det uppenbara: EU vet, eller bör känna till, att personer som återförs till Libyen riskerar omänsklig eller förnedrande behandling.

En fråga till den svenska regeringen; Hur kan regeringen säga sig respektera folkrätten och den internationella flyktingrätten och samtidigt vara med och fatta beslut som leder till att människor utsätts för allvarliga övergrepp?

Regeringen är svaret skyldig.

Madelaine Seidlitz
jurist och ansvarig flykting och migration, Amnesty Internationals svenska sektion

Madelaine Seidlitz.
Madelaine Seidlitz. Foto: Pressbild
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons