Annons

Vi som fick leva om våra livSvindlande tankelek där snaran dras åt

Magnus Roosmann, Marie Richardson och Adel Darwish.
Magnus Roosmann, Marie Richardson och Adel Darwish. Foto: Ola Kjelbye

Mattias Anderssons sista uppsättning på Backa teater har nu nått Dramaten. En stor grupp människor från hela Sverige har fått besvara en existentiell fråga – resultatet blir både överraskande, vackert och uppfordrande.

Under strecket
Publicerad

Nemanja Stojanovic.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 3

Uppsättningen genomsyras av rytm och rörelse. Adel Darwish, Nina Zanjani och Magnus Roosmann.

Foto: Ola KjelbyeBild 2 av 3

Marie Richardson, Magnus Roosmann, Josefin Neldén (nu ersatt av Bianca Kronlöf), Ylva Gallon, Nemanja Stojanović, Nina Zanjani och Rasmus Lindgren.

Foto: Ola KjelbyeBild 3 av 3

Nemanja Stojanovic.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 1

Vi som fick leva om våra liv

Genre
Teater
Regi
manus: Mattias Andersson
Medverkande
Adel Darwish, Ylva Gallon, Rasmus Lindgren, Bianca Kronlöf, Marie Richardson, Magnus Roosmann, Nemanja Stojanovic, Kjell Wilhelmsen, Nina Zanjani
Var
Dramaten, Elverket
Koreografi
Cecilia Milocco

Scenografi, kostym: Maja Kall. Ljud, komposition: Jonas Redig. Ljus: Charlie åström mask: Josefin Ekerås

Vad skulle du göra om du fick chansen att leva om ditt liv? Frågan är början till Backa teaters och Dramatens samproduktion ”Vi som fick leva om våra liv”.

Leva om, förresten. Vem skulle leva om, den jag var från början, eller den som vet vad jag vet idag? Oidipus skulle väl knappast ha slagit ihjäl den där jobbige gubben på vägen om han vetat att det var pappan?

Frågan är förstås en tankelek och regissören Mattias Andersson går praktiskt tillväga och bygger på intervjuer som hans medarbetare gjort med 137 personer över hela Sverige. De filosofiska funderingarna uppstår hos publiken som på Elverket, liksom på Backa teater i Göteborg, sitter på två sidor om den nakna spelplatsen.

Nemanja Stojanovic.
Nemanja Stojanovic. Foto: Ola Kjelbye

De nio skådespelarna är i princip på scenen hela tiden och går in i olika människors svar, medan dessas namn, ålder och bostadsort projiceras på en hög balk i mitten av rummet. Någon gång är svararen anonym, som kvinnan som säger att hon hade velat ha mer sex när hon var ung och attraktiv. Svaren är ofta sådana – de handlar inte om hela livet utan om saker som folk velat göra annorlunda vid en viss tidpunkt, typ valt franska i stället för tyska på högstadiet.

Annons
Annons

Uppsättningen genomsyras av rytm och rörelse. Adel Darwish, Nina Zanjani och Magnus Roosmann.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 2

Marie Richardson, Magnus Roosmann, Josefin Neldén (nu ersatt av Bianca Kronlöf), Ylva Gallon, Nemanja Stojanović, Nina Zanjani och Rasmus Lindgren.

Foto: Ola KjelbyeBild 2 av 2
Uppsättningen genomsyras av rytm och rörelse. Adel Darwish, Nina Zanjani och Magnus Roosmann.
Uppsättningen genomsyras av rytm och rörelse. Adel Darwish, Nina Zanjani och Magnus Roosmann. Foto: Ola Kjelbye

Men komplexiteten ökar, som för mannen vars föräldrar skilde sig när han var liten och slet honom itu, mellan mamma i Malmö och pappa i Luleå. Han valde att stanna hos mamma och hade kunnat välja pappan – men inte det han ville, att bo med båda föräldrarna.

Och kvinnan som flydde sitt krigsdrabbade land, inte ville hon till Sverige. Hade det blivit bättre någon annanstans? Men att stanna i hemlandet, utan krig, det valet fanns inte.

Allt genomsyras av Cecilia Miloccos koreografi, med mycket musik, välkänd som ”Forever young” och ”Je ne regrette rien” eller nykomponerad av Jonas Redig. Rytmen driver på, inspirerande och obönhörligt, som livet självt.

I andra akten citeras Nietzsches fråga, ungefär: Om du fick leva om ditt liv, exakt som det var, utan undantag, för evigt, skulle du välja det då? Tanken fyller mig med fasa, för livet rymmer tider och ögonblick som jag inte vill vara med om igen. Inte allt är mitt ansvar.

Marie Richardson, Magnus Roosmann, Josefin Neldén (nu ersatt av Bianca Kronlöf), Ylva Gallon, Nemanja Stojanović, Nina Zanjani och Rasmus Lindgren.
Marie Richardson, Magnus Roosmann, Josefin Neldén (nu ersatt av Bianca Kronlöf), Ylva Gallon, Nemanja Stojanović, Nina Zanjani och Rasmus Lindgren. Foto: Ola Kjelbye

Och på scenen dras snaran åt, runt mannen som trodde att han kunde dricka alkohol när han nu slutat med knarket och runt den unga kvinnan som önskar att hon aldrig någonsin träffat bitchen till före detta bästa vän. Vi får en skakande förklaring.

Vi möter mannen som gjort så fruktansvärda saker mot andra, att han aldrig någonsin kan förlåta sig. Hemskt att bara höra.

”Vi som fick leva om våra liv” är överraskande och skrämmande och ändå meditativ. Vi får alltid tid att tänka över det som sagts, gestaltats på scenen.

Skådespelarna är i sanning en ensemble, på lika villkor, vilket förstärker intrycket att det handlar om, kunde handla om, vem som helst av oss. Det är uppfordrande och vackert.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons