Annons

Erica Treijs:Symptom på obehandlad GDPR

Du har säkert fått lika många som jag. Mejl som ska skänka oss EU-medborgare trygghet, men som gör att pulsen skenar och svettpärlor tränger fram i pannan. Alltsammans är symptom på obehandlad GDPR.

Under strecket
Publicerad
Foto: Martina Holmberg / TTBild 1 av 1
Foto: Martina Holmberg / TTBild 1 av 1
Foto: Martina Holmberg / TT

EU:s nya dataskyddsförordning General Data Protection Regulation, GDPR, har de senaste veckorna fått min e-postlåda att omvandlas till en digital snårskog. Med tanke på mejlskörden så borde engagemanget ha varit betydligt större.

Telefonen vibrerar i fickan. Det är en app jag inte ens visste att jag laddat hem som gör sig påmind. Eftersom det är viktigt att jag känner mig trygg ber de mig att klicka här och där för att ta del av hur de använder mina personuppgifter.

Sedan kommer uppmaningar i samma ärende från Ica, Hemnet, en möbelfirma, en cykeldito, H&M, mitt gym plus ytterligare ett dussintal andra sajter där mina personuppgifter tydligen finns lagrade. Alla kräver de engagemang och ett slags godkännande.

Måste fixa Instagram först. Annars kanske appen slutar fungera, men har glömt lösenordet och måste logga in på nytt. Ett nytt meddelande: ”Välkommen till Instagram”. Nej! Jag vill inte ha ett nytt konto, bara uppdatera mina personuppgifter. Men hur gör man? Panik.

Annons
Annons

Telefonen ringer. Det är från en av de många föreningar jag är med i. Hur ska vi hantera vårt medlemsregister, post GDPR? Tvingas svara att jag inte har en aning, men att det sannolikt är en dålig idé att exponera människors adresser helt öppet – oavsett europeiska dataskyddslagar. Pust.

En digital samtyckeslag. Antar att man som hygglig EU-medborgare ska jubla över att har fått ökad makt över sina egna uppgifter.

Istället är känslan snarare frustration över hur många företag som bevisligen har mina personuppgifter lagrade – utan min vetskap. Adressregister säljs bevisligen vidare. Och nu när vi som privatpersoner får större makt över våra digitala avtryck, så borde det vara skäl nog att engagera sig. Men orken tryter. Och solen skiner.

För vad händer egentligen om man inte gör någonting? Varken godkänner eller säger nej till vidare kontakt. Kommer nyhetsbreven sluta komma, apparna stängas ned och kläderna returneras automatiskt om de är köpta över nätet?

Skickar frågan vidare till Datainspektionen:

”Man måste skilja på de mejl som bara informerar och de mejl som efterfrågar samtycke.”

Sannolikt sker alltså ingenting – för de flesta myndigheter och företag informerar bara – men i andra fall kan det bli stopp utan ett aktivt godkännande.

Att anstormningen av mejl varit så stor den senaste veckan tyder på att många företag varit ute alldeles för sent med att GDPR-anpassa sina verksamheter. Frågorna så många att både den brittiska datainspektionens hemsida och EU:s egen GDPR-portal kraschade efter en rekordstor anstormning av osäkra klickare.

Det kliar i fingrarna. Lusten att lösa allt med ett enkelt ”Ctrl Alt Delete” är stor. Men inser att det är som att skilja sig efter ett gräl om städning.

Det finns en väg ut ur akut GDPR-panik. Koncentrera dig på de mejl som kräver samtycke. Bestäm dig för om du vill fortsätta relationen eller inte.

Ett nej är alltid ett nej.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons