Annons
Krönika

Katarina Wennstam:Synen på männens kåt-knapp är förlegad

Foto: Mark Lennihan/AP
Under strecket
Publicerad

**Frågan om en misstänkt **våldtäktsmans kalsonger har fått mycket uppmärksamhet, här i Svenska Dagbladet såväl som i internationell press.

Målsägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz ställde den under en förhandling till motpartens klient, och när hon fick frågan vilken betydelse dessa hade för målet svarade hon: ”Lika stor betydelse som min klients stringtrosor, herr ordförande.”

**Precis som många redan **har påpekat hör frågan om en våldtagen kvinnas typ av underkläder inte hemma i en rättssal 2015. Det kommer alltid att finnas tillfällen då trosor eller andra plagg är en del av bevisningen till exempel då de besudlats med sperma eller slitits sönder – men inte en värdering av olika typer av kläder.

Jag har under åren som rättsreporter hört många bisarra frågeställningar kring kvinnors underkläder (var det vanliga trosor, eller spetstrosor av slinkigt tyg?) men också kring kläderna i övrigt (var morgonrocken hårt åtdragen då du öppnade dörren eller löst hängande?) och smink (hade du sminkat av dig för kvällen eller hade du bättrat på make-upen innan han kom dit?).

Annons
Annons

Det ska också sägas att detta är betydligt mindre förekommande efter det senaste decenniets debatt. Kanske inte i första hand som ett uttryck för humanism, utan för att en skärpt försvarsadvokat vet att plumpa och irrelevanta frågor tenderar att förflytta alla sympatier till målsäganden. Att bete sig föraktfullt mot motparten är helt enkelt att göra sin klient en björntjänst.

Det handlar inte bara om kvinnosyn – utan än mer om manssyn, menar jag.

Men en viktig sak har försvunnit lite i debatten och det är varför den här typen av frågeställningar inte hör hemma i ett modernt rättssamhälle. Det handlar inte bara om kvinnosyn – utan än mer om manssyn, menar jag.

För ett antal år sedan berättades att när H&M satte upp sina stora reklampelare med pinuppan Anna Nicole Smith i sexiga underkläder utmed vägarna i Norge, resulterade detta i att män körde i diket. Det låter just som en norgehistoria, men säger också mycket om hur vi pratar om män.

Jaha, killen fick syn på en stringtrosa och tappade helt kontrollen. Jaha, kvinnan öppnade dörren och stod där iförd kraftig make-up och en halvöppen morgonrock och då kunde han inte längre lägga band på sig själv. Han var bara tvungen att kasta sig över henne. På allvar?

Det finns fortfarande stora problem med hur vårt samhälle, och rättsväsendet i synnerhet, skuldbelägger kvinnor som har varit utsatta för våld och övergrepp. Men i detta synsätt finns också inbyggt ett slags allmänt rådande naturlag hur vi antar att män är.

Att killar som ser tjejer i korta kjolar, som får syn på en stringtrosa som tittar upp ur jeanslinningen eller fastnar med blicken nere i en djup urringning på något vis inte antas kunna ta ansvar för sina handlingar. Att blotta åsynen av kvinnlig hud skulle trycka på någon kåt-knapp som sätter igång en naturkraft omöjlig att bemästra.

Det är förlegat och det förvånar mig att så få män verkar se det här mönstret. För så här är ni ju inte.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons