Annons

Saeed Alnahhal:Syrier slutar hoppas på USA: ”Kan Putin få fredspris?”

Oppositionella syrier hävdar att IS skadat revolutionen lika mycket som Assads regim gjort. De menar att USA:s tvekan att vidta någon avgörande åtgärd i Syrien från början var den främsta anledningen att IS alls kom till landet, och att därmed Assad med stöd av Ryssland och Iran kunde fortsätta att begå illdåd.

Nu tvekar USA igen – och ger dess fiender chansen att vinna.

Under strecket
Publicerad

Rysslands president Vladimir Putin, Syriens president Bashar Assad och Rysslands försvarsminister Sergei Shoigu.

Foto: Mikhail Klimentyev/TT Bild 1 av 3

Läget i inbördeskriget i Syrien i mars 2018.

Bild 2 av 3

En rebellgrupp beskjuter regeringstrupper i östra Ghouta strax nordost om Damaskus den 1 februari i år.

Foto: AP Bild 3 av 3

Rysslands president Vladimir Putin, Syriens president Bashar Assad och Rysslands försvarsminister Sergei Shoigu.

Foto: Mikhail Klimentyev/TT Bild 1 av 1
Rysslands president Vladimir Putin, Syriens president Bashar Assad och Rysslands försvarsminister Sergei Shoigu.
Rysslands president Vladimir Putin, Syriens president Bashar Assad och Rysslands försvarsminister Sergei Shoigu. Foto: Mikhail Klimentyev/TT

”Senaste nytt: President Obama bestämmer sig för att attackera Assads regim i Syrien. Anledning är att regimen dödade mer än 1 400 personer med saringas utanför Damaskus”.

Det var ett anmärkningsvärt ögonblick för alla syrier under 2013. Upprorsmakarna trodde att USA äntligen övertygats om att världen behövde involvera sig för att rädda Syriens civila befolkning, det som oppositionen försökt göra under det senaste ett och halvt året sedan upproret inleddes. Regimens sympatisörer trodde att det olyckliga slutet närmade sig.

Bashar al-Assad hade redan förlorat sin legitimitet, enligt USA. Och därefter korsade han Obamas ”röda linje” med användningen av kemiska vapen.

Ändå hände ingenting.

Syrier som deltog i protesterna mot regimen under dess första månader var säkra på att Bashar al-Assad inte självmant skulle släppa ifrån sig makten, som han och hans far suttit på i över 40 år. Och de visste att armén inte skulle stödja folket, eftersom de flesta officerare är alawiter – precis som Assad – eller korrupta. Också de som ledde upproret förstod tidigt att det var omöjligt att vinna militärt, eftersom regimen hade alla statens resurser och en typ av vapen som oppositionen saknade.

Annons
Annons

Läget i inbördeskriget i Syrien i mars 2018.

Bild 1 av 1
Läget i inbördeskriget i Syrien i mars 2018.
Läget i inbördeskriget i Syrien i mars 2018.

Följaktligen fokuserade de civila aktivisterna på att få världen att se vad regimen gjorde mot dem. Målet var att USA och det internationella samfundet skulle tvinga, politiskt eller militärt, presidenten att upphöra med sina brott. Precis det som hände i andra länder under arabiska våren och i Irak i 2003.

I stället begränsade världen krisen till att bara handla om IS. USA bekräftade att dess huvudsakliga uppdrag var att få bort terrorgruppen. USA genomförde flygattacker i Syrien men sände bara in 2 000 soldater på marken, inklusive de trupper som stödde den kurdiska YPG-gerillan.

Oppositionella syrier anser att den främsta anledningen till att revolutionen mot Assad inte lyckades var att USA tvekade att göra något inflytelserikt mot regimen från början. När krisen blev alltmer komplicerad, så öppnade det för IS att etablera sig i Syrien. Och situationen komplicerades ännu mer.

De hade sedan länge gett upp hoppet om att USA skulle spela en effektiv roll för att avsluta krisen

Under de första månaderna av revolutionen när alla demonstrationerna var fredliga så fanns IS inte i landet. Några av västvärldens ambassadörer hade uppsikt över situationen. En av de var den amerikanska ambassadören Robert Ford, som besökte Daraya utanför Damaskus för att trösta familjen till en känd civil ung aktivist som Assads underrättelsetjänst dödat. Ford reste också till Hamah, där stora demonstrationer inträffat i 2011 och som var en av de städer som Assads far begick massakrer i på 1980-talet.

Annons
Annons

En rebellgrupp beskjuter regeringstrupper i östra Ghouta strax nordost om Damaskus den 1 februari i år.

Foto: AP Bild 1 av 1
En rebellgrupp beskjuter regeringstrupper i östra Ghouta strax nordost om Damaskus den 1 februari i år.
En rebellgrupp beskjuter regeringstrupper i östra Ghouta strax nordost om Damaskus den 1 februari i år. Foto: AP

När president Donald Trump nyligen uttalade sig om att återkalla amerikanska soldater från Syrien så brydde sig ingen upprorsmakare. De hade sedan länge gett upp hoppet om att USA skulle spela en effektiv roll för att avsluta krisen. Trump förklarade förra tisdagen att han vill ta hem de amerikanska trupperna från Syrien. Och senast i onsdags återkallade han sitt beslut.

Vill den fria världen att Ryssland avslutar konflikten till Assads och Irans fördel?

Mellan tvekan hos två amerikanska presidenter – en om att kanske involvera sig och annan om kanske att avsluta en militär insats – fastnade syrier i ett komplext krisläge, som ingen har visat sig ha makt att avsluta.

En av mina läsare förvånade mig nyligen när han ansåg, via mejl, att den enda part som nu verkar ha en realistisk plan för att avsluta inbördeskriget är Ryssland. Och han undrade om det ”möjlighet blir ett fredspris till Putin?”.

Tanken lät konstig för mig i början. Men om man funderar på det så förstår man att det är nästan sant, medan USA mer eller mindre bara tittar på.

Vill den fria världen att Ryssland avslutar konflikten till Assads och Irans fördel?

I så fall lär Syrien, som försökte finna sin frihet när upproret startade för sju år sedan, att förbli en diktatur som förtrycker det egna folket.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons