Annons

Systemen för barns trygghet är förlegade

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Gärningsmän är inne i systemet efter några månader samtidigt som brottsoffer kämpar med att få stöd.

Under strecket
Publicerad

För två veckor sedan publicerade DN min och min sons pappas debattartikel Vår knivskurne trettonårige son fick nästan ingen hjälp alls. Upprinnelsen till artikeln var att vi, ett år efter händelsen, ville belysa hur systemet fungerat när sonen blev knivhuggen av en för honom okänd person. Det som hänt vår son är bara ett exempel på en händelse där systemet sammantaget inte kan ge det stöd som man skulle önska.

Sonen försökte att verbalt avvisa en för honom okänd person från en annan skola som sökte upp och började trakassera en skolkamrat. Efter tillsägelsen hämtade personen en kniv som han högg vår son i sidan med. Han hade tur då han snabbt kom till sjukhus, men då gärningsmannen var under 15 år skulle det visa sig att systemet i första hand tycks vara byggt för att ge gärningsmannen stöd.

Vi har fått lära oss mycket under denna resa. Privata försäkringar är den enda garanti som finns för att bli ersatt vid överfall. Skolförsäkringar täcker inte alls i den utsträckning som många tror. Om gärningsmannen inte är straffmyndig så kommer brottsoffret troligen inte att få något juridiskt ombud som kan vägleda i de många, illa synkroniserade instanserna. Vid grövre brott som ses som traumatiska blir hänvisningen slutligen till barn- och ungdomspsykiatrin dit kön är lång.

Annons
Annons

Brottsoffermyndigheten hänvisar i första hand till privata försäkringar vid ersättning, men kan också kommentera att rent rättsligt så skulle ”nödvärn” kunna vara applicerbart och utan privat försäkring skulle brottsoffret i så fall inte ersättas alls. Polisens hela inhämtade material som till exempel film tas inte alltid i beaktande vid ett sådant utlåtande.

Vid en stämning till tingsrätten kommer högsta skadestånd att maximalt bli schablonbeloppet på cirka 9 000 kronor givet att gärningsmannen ses som skyldig – annars står motparten för rättegångskostnaderna. Medling erbjuds, men är bara möjlig om gärningsmannen ser sig som ansvarig för brottet och var gärningsmannen kommer befinna sig är sekretessbelagt.

Det är för sent för vår del att ändra på något, men man kan undra hur det är möjligt att en gärningsman, trots sin låga ålder, efter några månader kan vara inne i systemet igen samtidigt som brottsoffret fortfarande kämpar med att få stöd från alla instanser som denne hänvisats till. För att klara alla kontakter krävs engagerade, envisa och vältaliga vårdnadshavare.

I efterhand har vi fått många kommentarer om att något måste ändras. Hela systemet behöver ett omtag där unga brottsoffer får juridiska ombud, förtur till samtalsstöd och att gärningsmän på något sätt måste få insikt om vilken skada händelser åsamkar brottsoffer.

Vi har också försökt kontakta olika instanser med förslag på hur brottsoffer kan få bättre hjälp med tydligare hänvisningar. Vi har inte alla lösningar, men tror att systemen måste göras om och utgå från insikten att trygga unga människor blir trygga vuxna. I dag är det inte säkert att alla instanser och myndigheter har full insyn i vilket stöd brottsoffer i praktiken och i slutänden (inte) får.

Vi har även sökt politiker för att påtala att systemet är förlegat. Det nedslående är att ingen reagerar nämnvärt. Trots detta förvånas politiker över hur gängkriminaliteten eskalerar och att alltfler oskyldiga dras in.

SUSANNA KJELLGREN LUNDBERG är lärare och fritidspolitiker (L). susanna_kellgren@yahoo.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons