Annons

RenhetenSystemkollaps redan här för de maktlösa

Andrzej Tichý är född i Prag och bosatt i Malmö. Hans  förra bok, romanen ”Eländet”, nominerades till Augustpriset.
Andrzej Tichý är född i Prag och bosatt i Malmö. Hans förra bok, romanen ”Eländet”, nominerades till Augustpriset. Foto: Carla Orrego Veliz

Våld, förtryck, sjukdom och rasism präglar tillvaron för de som för ordet i Andrzej Tichýs nya novellsamling om samhällets utstötta. Här pyr en både intensiv och berörande vrede som tycks vilja vränga orden ur händerna på de mäktiga.

Under strecket
Publicerad

Andrzej Tichý debuterade med ”Sex liter luft” 2005, för vilken han tilldelades Borås Tidnings debutantpris.

Bild 1 av 1

Renheten

Författare
Andrzej Tichý
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers förlag

246 s.

Somliga smutsar ner, andra städar upp. Åter andra är bara smuts. De senare skriver den Malmöbaserade författaren Andrzej Tichý om i sin nya novellsamling ”Renheten”.

Ibland frågas var och av vem den moderna svenska arbetslitteraturen skrivs. Den frågan har på sistone fått allt fler svar i form av arbetsskildrare som romanförfattarna Sara Beischer och Måns Wadensjö eller arbetsplatspoeter som Jenny Wrangborg med sina dikter från kallskänken.

Men också Andrzej Tichý är en sorts svar. Hans fragmenterade, mångröstade, ibland eteriskt sönderfallande, ibland hårt konkreta, skildringar av samhället är slag underifrån. Systemkritik med de maktlösas blick på världen.

Hans rasande ordmassor har ibland jämförts med Thomas Bernhards, men har också i sin språksäkra täta stil och pyrande vrede något gemensamt med vitt skilda samtida kollegor som Balsam Karam och poeten Johan Jönson. Det handlar om en maktkritik som vill vränga orden ur händerna på de mäktiga.

Han splittrar bilden av en sammanhängande värld och tycks vilja visa att systemkollapsen redan är här.

Annons
Annons

Andrzej Tichý debuterade med ”Sex liter luft” 2005, för vilken han tilldelades Borås Tidnings debutantpris.

Bild 1 av 1

Andrzej Tichý uppehåller sig både i gathörnen och vid skurhinken, och i dystopiska krigstillstånd. Han splittrar bilden av en sammanhängande värld och tycks vilja visa att systemkollapsen redan är här. Men det var några helt andra som var ansvariga än de som brukas målas upp som hotet mot stabiliteten.

Andrzej Tichýs tidigare böcker har varit romaner även om flera av dem splittrat berättandet i flera spår, flera röster. Nu har han skrivit en samling kortare historier, sammanhållna av en gemensam känsla av kamp, av liv som levs under hårt tryck, berättade med en sammanpressande energi som förtätar och lämnar lite plats till transportsträckor eller andningspauser, varje ord laddat.

Andrzej Tichý debuterade med ”Sex liter luft” 2005, för vilken han tilldelades Borås Tidnings debutantpris.
Andrzej Tichý debuterade med ”Sex liter luft” 2005, för vilken han tilldelades Borås Tidnings debutantpris.

Ibland behöver man pausa, sticka huvudet ovanför ordströmmen och andas, innan man dyker ner i den igen. Ibland blir det alltför tätt och syrefattigt där inne i Andrzej Tichýs språk. Men ofta är det en intensiv och berörande upplevelse att vara där, bland människorna som för ordet. De flesta av novellerna är berättade i jagform. Somliga består nästan helt av dialog, andra är en ordström rakt ur någons hjärna. Många av dem berättar om brutalitet. De berättar om våld och övergrepp, om förtryck och rasism och missbruk och psykisk sjukdom.

Eller bara ensamhet. En äldre dam som lyssnar på radio och reflekterar över sitt falnade intresse för världen, för teorierna och idéerna: ”Kritiken av systemet var bara ett (förvisso avancerat) sätt att flytta fram den egna positionen inom systemet”, tänker hon, och Tichý slänger fram sin civilisationskritik med samma självklarhet som han skriver talspråk och gatuslang eller refererar till kulturens kanon.

Annons
Annons

Berättelserna rör sig från drömskt till faktiskt, från mardrömmen mot verkligheten och tillbaka igen. För de är kommunicerande kärl: all fasa som vi människor i fruktan fantiserar ihop och all den som vi i realiteten utsätter varandra för.

En sorts febrig förtvivlan över denna evighetsmaskin av maktmissbruk bankar samman Andrzej Tichýs vitt skilda röster till en drabbande helhet.

I ett längre parti som har titeln ”Renheten” talar en rad olika röster om just smutsen och renheten. Namngivna och icke namngivna människor talar om att vara den som benämner eller den som benämns, den som räknas eller den som är värdelös i en skoningslös makthierarki där klass och graden av rasifiering avgör människors liv.

I en av de avslutande novellerna, ”Syskon”, skriver Tichý:

”Någon måste alltid vara oren och ofullkomlig och onormal. Det finns rykten som ska spridas och de måste handla om någon. Det finns stenar som ska kastas och det måste finnas någon där som de kan träffa.”

En sorts febrig förtvivlan över denna evighetsmaskin av maktmissbruk bankar samman Andrzej Tichýs vitt skilda röster till en drabbande helhet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons