Annons

Den talangfulle Mr RipleyTalangfull Simon Reithner fängslar som Ripley

Simon Reithner i ”Den talangfulle Mr Ripley” på Uppsala stadsteater.
Simon Reithner i ”Den talangfulle Mr Ripley” på Uppsala stadsteater. Foto: Micke Sandström

Vi serveras mycket av allt i teatraliseringen av Patricia Highsmiths psykopatiske mördare, Tom Ripley. Uppsättningen rör sig från grekisk tragedi och Shakespeare till rejäl fars.

Under strecket
Publicerad

Den talangfulle Mr Ripley

Genre
Teater
Var
Uppsala stadsteater
Text
Patricia Highsmith, översättning: Mårten Edlund

Dramatisering, regi, scenografi: Jonas Österberg Nilsson. Kostym, scenografi: Sven Haraldsson. Ljud: Niclas Anderstedt Lindgren

Patricia Highsmith skrev underlaget till kärleksfilmen ”Carol” och gav Hitchcock storyn till ”Främlingar på tåg”. Mest känd är hon för sin serie romaner om den anpassningsbare Tom Ripley.

När Tom Ripley nu står på scenen i dramatisering och regi av Jonas Österberg Nilsson skapar han från början ett band till publiken, lik en annan Rickard III. Han verkar dock betydligt mer oförarglig: klädd i beige, en nolla, kallad ”Sölkorven”. Men inför våra ögon kämpar han sig till en identitet. Vem vill inte gå från noll till hundra?

Ripleys personlighet är lika blank som det silverglänsande scenrummet, tomt, men yta för projektioner. Han fångar tillfället i flykten och får fara till Europa i ett hoppets femtital.

Tom Ripley vill ha det som den rike odågan Dickie Greenleaf har: pengar, snygga kostymer, ett bekymmerslöst liv. Flickvännen Marge är han mindre intresserad av, annat än som en bricka i sitt spel.

Intressantast i den två timmar långa föreställningen är just de subtilt skiftande relationerna mellan Simon Reithners Tom, Johan Stavrings Dickie och Madeléne Evertssons Marge. Marge släpper in Tom i gemenskapen, men är sedan den som försöker klippa det allt starkare bandet mellan männen. Hon har ”normala” reaktioner på det som går från avundsjuka till sammansmältning och identitetsstöld.

Runt trion rör sig många figurer som spelas av en liten trupp skådespelare: Mikael Odhag är både pappa Greenleaf och en nyfiken liten pojke; Åsa Forsblad Morisse går från tynande mamma till frodig skånsktalande hyrestant; Yngve Dahlberg gör ett par Clouzeauinspirerade poliser och Emelie Wallberg tar mest ut svängarna som dramatikerslemmot Freddie, som hatar kravet på ”normkreativitet.”

Ja, här spelas det fars med nutidsreferenser. Ibland fungerar det som kontrast, ibland blir det bara för mycket. Jonas Österberg Nilsson plockar ur teaterhistorien: Tom Ripley blir en Macbeth som dödar i ”självförsvar” och de döda dyker upp som vålnader i en kör som påminner om grekisk tragedi.

Mitt i allt detta håller Simon Reithner oss fängslade genom sin gestaltning av Toms stegvisa förfall/uppgång. Det är mycket bra.

Och den som vill veta hur det går sedan rekommenderas att läsa böckerna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons