Annons
Krönika

Andres Lokko:”Så mycket bättre” känns omodernt jämfört med Netflix råa talangjakt

Shelagh Delaney och Cardi B.
Shelagh Delaney och Cardi B. Foto: Christopher Peterson/TT

Netflix nya musiktävling ”Rhythm + Flow” har en social relevans som saknas i svenska tv-motsvarigheter.

Under strecket
Publicerad

John Osborne, Doris Lessing, George Melly, Shelagh Delaney och Vanessa Redgrave på en demonstration mot atombomben på Trafalgar Square 1961.

Foto: Keystone Pictures/TT Bild 1 av 2

”Tastes of honey” av Selina Todd.

Bild 2 av 2

John Osborne, Doris Lessing, George Melly, Shelagh Delaney och Vanessa Redgrave på en demonstration mot atombomben på Trafalgar Square 1961.

Foto: Keystone Pictures/TT Bild 1 av 1

Jag lärde känna dramatikern Shelagh Delaney och hennes genombrottspjäs ”En doft av honung” genom The Smiths. Den belästa popgruppen från Manchester valde att låta henne pryda två av deras skivomslag och jag var genast tvungen att ta reda på varför.

I skenet av Peter Handkes Nobelpris i litteratur bör det kanske påpekas att detta utspelade sig trettio år innan The Smiths sångare Morrissey hade förvandlats till högljudd förespråkare för det förintelseförnekande knasbollspartiet For Britain.

John Osborne, Doris Lessing, George Melly, Shelagh Delaney och Vanessa Redgrave på en demonstration mot atombomben på Trafalgar Square 1961.
John Osborne, Doris Lessing, George Melly, Shelagh Delaney och Vanessa Redgrave på en demonstration mot atombomben på Trafalgar Square 1961. Foto: Keystone Pictures/TT

The Smiths öppnade dörren till mängder av klassmedveten nordengelsk kultur. Den smått klassiska raden ”I dreamt about you last night/And I fell out of bed twice” i ”Reel around the fountain” var lyft direkt ur ”En doft av honung”, handlingen i ”The night has opened my eyes” likaså.

Annons
Annons

”Tastes of honey” av Selina Todd.

Bild 1 av 1

”En doft av honung” – ”A taste of honey” på engelska – var en revolutionerande pjäs när den hade urpremiär i Stratford 1958. Skriven av en 18-årig arbetarklasskvinna som berättade om sådant som samtiden ännu inte accepterade: ett rasöverskridande förhållande, en bög och ensamstående mödraskap.

”Tastes of honey” av Selina Todd.
”Tastes of honey” av Selina Todd.

Jag läser om Delaneys fascinerande liv i ”Tastes of honey: the making of Shelagh Delaney and a cultural revolution”, en ny biografi av den brittiska historieprofessorn Selina Todd. Samtidigt börjar jag följa Netflix nya musiktävlingsserie ”Rhythm + Flow”.

De visar sig vara oväntat närbesläktade upplevelser.

”Rhythm + Flow” är ett amerikansk hiphop-”Idol” med en jury bestående av Cardi B, Chance The Rapper och T I som letar efter talanger i sina respektive hemstäder – New York, Chicago och Atlanta.

”Du ser ut som om du läser böcker… frivilligt”, säger Cardi B med chockerad uppsyn till en deltagare. Hon berättar för en annan att han ”kommer att skrämma vita”. Det förblir oklart om det är bra eller dåligt.

Någonting säger mig redan att en svensk version inte bara har potential att bli lika underhållande och politisk, den skulle också kunna få det eftersträvansvärda namnet ”Rytmik + Kadens”. Men framför allt besitter själva idén en modernitet – en omedelbarhet – som jubileumsomgångar av ”Så mycket bättre” eller dokumentärer om svenska hitlisteframgångar utomlands förstås saknar.

Det amerikanska originalet har en social relevans som tvingar ut musik i televiserade sammanhang från den artiga bubbla där den obarmhärtigt har anpassats till oförarglig lättunderhållning för taco-myspubliken i snart två oavbrutna decennier.

I ”Rhythm + Flow” är deltagarnas liv – som man format-oundvikligt förstås får doppa tårna i – oftare än inte ganska hardcore och hiphop till synes den enda utvägen. Men det utgör aldrig någon garanti. Bryskt och realistiskt tvingas strippor tillbaka till strippklubben, unga föräldrar tillbaka till gängproblematik i Inglewood. Det här inte ”Sofias änglar”.

Och det visar den verklighet som musiken är sprungen ur för en potentiell publik som sannolikt sällan har reflekterat över det.

På så många tilltalande vis är ”Rhythm + flow” en viktig uppdatering av det Shelagh Delaney uppnådde med ”En doft av honung” för mer än sex decennier sedan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons