Annons

Kvalitet – inte ”rätt” åsikter – bör vara politikernas mål

Skulle vår tids August Strindberg få något kulturstöd? frågar sig riksdagsmannen Christer Nylander (L) i ett debattinlägg.
Skulle vår tids August Strindberg få något kulturstöd? frågar sig riksdagsmannen Christer Nylander (L) i ett debattinlägg. Foto: TT

Ett enda ord skulle räcka som kulturpolitiskt mål: kvalitet. Det skulle sannolikt göra mer för världsfreden och toleransen än politiker som styr bidrag efter viljeriktningen från sittande regering, skriver Christer Nylander (L) i ett debattinlägg.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Kulturens kraft är svår att tänka bort. Särskilt för kulturpolitiker. Man vill ju så gärna tro att den som läser Atwood eller Shakespeare och ser Bergman eller Lemhagen blir en bättre människa. Man vill så gärna bidra till det goda och leda tanken rätt.

Men det är inte litteraturens uppgift att göra oss till bättre människor. Det är inte teatern som ska få oss att ta tåget i stället för flyget. Det är faktiskt inte heller filmskapares huvudsakliga uppgift att motverka rasism.

Ändå kan vi inte överge hoppet om att allt det där faktiskt ändå sker. Lite av sig själv på nåt sätt.

Ta Lemhagens ”Patrik 1,5”. En Sofokles ”Antigone”. En installation av Klara Lidén. Silvana Imams ”Naturkraft”. Vem kan förbli oberörd? Mötet blir till en upplevelse som får oss att tänka till. Får oss att se saker som vi inte tidigare sett. Kanske en ny tanke börjar gro, kanske till och med en ny syn på världen så smått kan växa fram?

När man har politikens makt i sin hand vill man använda den för att stärka det goda.

Som politiker vill man så gärna skynda på utvecklingen. Man vill ju att barn ska möta nya världar. Man vill motverka gammeldags strukturer. Man vill skapa jämställdhet, frihet och broderskap. Och när man har politikens makt i sin hand vill man använda den för att stärka det goda.

Annons
Annons

Det mest livskraftiga tankefröet är emellertid sällan det som medvetet planteras för att försöka förändra tanken. Det kan snarare ibland skapa protest och resa ett skydd för det gamla, mot det nya.

Kulturpolitik som syftar till att förändra är därför väldigt svårt. Lyckligtvis!

Om ni kritiker har rätt i att vi styr kulturen så styr vi i alla fall för något bra. Så kan ett försvar för det goda låta. Men tänk om någon annan, någon som vill ont, får makten? Och tänk om det korrekt tänkta inte leder tanken rätt utan fel. Och tänk om de som bäst får oss att förstå samtiden är de som har fel åsikt? Bör dagens August Strindberg få kulturstöd?

Vi kan hoppas att bildade, nyfikna och eftertänksamma människor är bättre för världen än obildade och lättmanipulerade.

Egentligen räcker det med ett ord som kulturpolitiskt mål: kvalitet. I mötet med kultur av hög kvalitet händer något nytt i människan. Ibland stort, ibland litet. Man förstår lite mer om sig själv och om andra. Och då kan man i alla fall se brister och kanske göra egna genomtänkta val i hur man ser på saker och hur man agerar.

Ett enkelt kulturpolitiskt mål om att fler ska möta kultur av riktigt hög kvalitet hade sannolikt gjort mer för världsfreden, toleransen och nyfikenheten på den andre än kulturbidragsutdelare och politiker som styr bidrag efter den för tillfället politiska viljeriktningen från sittande regering.

Vi kan inte garantera att det nya som händer i mötet med kvalitetskultur är gott. Men vi kan hoppas att bildade, nyfikna och eftertänksamma människor är bättre för världen än obildade och lättmanipulerade.

Christer Nylander

Christer Nylander är gruppledare för Liberalerna i riksdagen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons