Annons
Krönika

Tove Lifvendahl:Tänk om vi fick transparens från partiledarna i stället

Partiledardebatt i SVT.
Partiledardebatt i SVT. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ikväll är det partiledardebatt. Hand upp, den som tror att vi kommer att bli mycket klokare efter den.

Under strecket
Publicerad

Här kommer en så kallad spoiler alert inför partiledardebatten i SVT Agenda ikväll: det kommer inte att bli någon sensation. Inte talas om ett före och ett efter.

För första gången sedan coronapandemin bröt ut, möts partiledarna ikväll i direktsänd debatt. (På onsdag sker det en mer utdragen repris i kammaren.) Till studion kommer Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson, Anders W Jonsson, Jonas Sjöstedt, Ebba Busch, Nyamko Sabuni och Per Bolund. Isabella Lövin sitter i dag på avbytarbänken.

Så varför kommer det inte att fladdra i gardinen ikväll? Det saknas ju inte dramatisk inramning. Människor dör alltjämt i sviterna efter covid-19 och med tanke på vad krisen har blottlagt går det inte att undkomma den drabbande misstanken att ett antal av dem rapporterade 4 639 omkomna, kunde ha levt om vi hade haft en annan beredskap och krisorganisation. Det är i högsta grad politik. Det finns brännande frågor om ansvarstagande som förtjänar konkreta svar och allmän lärdom. Dessutom dör företag, och med dem drömmar och livsverk. I förlängningen riskerar det också att skörda människoliv.

Annons
Annons

Utifrån detta känns SVT:s ämnesval rimliga: vård och ekonomi. Att tala om annat än huvuddimensionerna av den pågående krisen skulle upplevas apart. Så vad har vi? Alla är där. Läget är allvarligt. Frågorna välavvägda. Och ändå kommer igenkänningen av att ha hört något många gånger tidigare vara påtaglig. Frustrationen över att alla nedlåter sig till ett visst mått av intellektuell ohederlighet, lite som när man ser grafer presenteras med godtyckligt valda utsnitt för x- och y-axlar. Ni hade ansvar för vården under åren si och så. Vem är det som har ansvar för vården i region p och q? Ni monterade ner krisberedskapen under perioden jura och krita! Om ni fick bestämma skulle resultatet bli ännu värre.

Skälet till att sådana låga förväntningar kan uttryckas är att vi under sådan lång tid har släppt tyglarna och låtit deltagarna debattera på egna premisser. Debatterna gör tyvärr inte svenska folket klokare. I bästa fall blir det underhållande, på grund av någon vasst formulerad replik, överraskande rekvisita eller för att någon för ovanlighetens skull tappar humöret.

Alla hävdar att de alltid stått för det rätta och har velat det bästa. När någon ställs inför uppenbara motbevis på utfallet av den goda viljan, får man som åhörare känslan av att försöka få grepp med blöta händer om en halkig tvål. Ingen erkänner gjorda fel. Debatter blir så mycket en tävling i retorisk stridskonst, snarare än att de klargör sakpolitiska och värderingsmässiga skillnader.

Så vad skulle man i stället önska? Den 26 mars skrev Nicklas Berild Lundblad, doktor i informatik och global samhällsplaneringschef på Google, på sin blogg anteckningarna.org ett inlägg som hette ”Vilken är din siffra?”.

Annons
Annons

Han hänvisade till den amerikanske ekonomen Tyler Cowen som menar att i diskussionen om hur vi utvärderar pandemin och våra åtgärder, behöver sätta siffror på våra åsikter.

Det må låta makabert givet vad frågan handlar om, men är i grunden sant: även om varje enskild människa som dör är en tragedi, kommer den mängd som dör i corona att betraktas mycket olika beroende på exempelvis hur många som dör i andra länder.

Berild Lundblad föreslår att siffran för virusets överdödlighet bör ses som en inträdesbiljett till debatten; den som inte vågar lägga sina kort på bordet, diskvalificeras från att delta. En sådan regel skulle sålla bort sådana som bara utgör en del av problemet, de som klagar och kritiserar – utan att själv behöva ta något ansvar. ”Utan en siffra är du bara en panikmakare och sensationalist.”

Det ligger mycket i den tanken. Det är ett högt ställt krav som skulle sätta munkavle på de flesta av oss som har givit hals i debatten. Faktum är att det skulle bli rätt tyst. Även de som är väl förankrade inom vetenskapen har länge dragit sig för att uttala några siffror, eftersom flera viktiga faktorer under lång tid har varit fördolda. Utan vetskap om hur och i vilken skepnad viruset sprider sig, dess dödlighet och funktion efter att någon smittats, finns uppenbara risker att antagandena blir felaktiga. Och få känner sig, till skillnad från Berild Lundblad, bekväma med tanken på att kunna beslås med att ha haft fel.

Men nu börjar vi få mer och mer kunskap, och en global vetenskapsvärld tillfogar varje vecka nya pusselbitar till förståelsen. Utifrån den senaste uppdaterade kunskapsbilden borde därför de svenska partiledarna få frågor om vården och ekonomin hos SVT Agenda. Ingen av dem bör, utan skarpa följdfrågor, kunna komma undan med inlägg av typen ”Vi vill satsa/förstärka äldrevården”, ”Vi lägger x miljarder på testning i våra förslag” eller ”Sverige kunde ha gjort på ett annat sätt”. Sådana utsagor är inte tillräckligt substantiella, för den som leder partier och därmed gör anspråk på att kunna leda landet. För oppositionspartier frestar det att göra det för lätt för sig genom att enbart kritisera. Men vad exakt hade de som är missnöjda med regeringens sätt att hantera frågorna, gjort annorlunda?

Annons
Annons

För vad partierna tycker om gjorda vägval vet vi redan. Det berättar de så snart de har kommit på något, på debattsidor och i andra forum. Direktsända debatter blir därför mer en repetition av uttalade ståndpunkter med ett och annat inslag av auktionsbud.

Vad som skulle kunna tillföras är att göra dessa åttahövdade konfrontationer till mer av skarpa utfrågningar, där åhörarna för ovanlighetens skull kunde ges något mer. Exempelvis genom att låta alla partiledare veta att de under debatten skulle avkrävas besked på vilken siffra för antalet döda av coronaviruset de utifrån rådande kunskapsläge om pandemin skulle ange som godkänd, och varför. En siffra kan, som Berild Lundblad skriver, konstrueras på olika sätt. Ett absolut tal, ett relativt tal, ett tal per 1000 invånare i jämförelse med andra länder, ett tal vid ett visst datum. Det går att resonera om vad vi kan få reda på genom olika sätt att räkna.

Ett sådant inslag av total transparens skulle tillföra något. Att alla skulle kunna ha fel är en grundförutsättning, så det behöver ingen i efterhand skämmas för. Men det skulle skapa en helt annan tanke- och debattmässig disciplin för partiledarna, mindre utrymme för tomt poserande, mer plats för den reflekterande och ärliga tanken.

Nicklas Berild Lundblad gjorde i inlägget i slutet av mars själv den läxa han själv rekommenderar andra: ”den 31.12 2021 kommer jag att se på överdödligheten i Sverige i Covid-19 och om den överskrider 30 000 eller Sverige har 15% fler döda per capita än de andra skandinaviska länderna så kommer mitt omdöme vara att Sverige misslyckades. Om Sverige har 5% färre döda per capita än de andra skandinaviska länderna kommer jag att anta att Sveriges strategi var genialisk – eftersom vi bibehöll ett öppet samhälle.”

Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson, Anders W Jonsson, Jonas Sjöstedt, Ebba Busch, Nyamko Sabuni, Per Bolund och Isabella Lövin – vilken är er siffra? Det finns två gyllene tillfällen i närtid att låta svenska folket få veta det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons