Annons

Jenny Nordberg:Tanken på en IS-mamma i lekparken ger Europa panik

Tusentals européer ska hem igen efter att ha förlorat ett krig – och Europa får panik vid tanken. För vad ska hända med dem som anslutit sig till IS i syfte att utplåna sina forna hemländer? Även om de kan ställas inför rätta så försvinner inte problemet – och det kommer bli upp till varje enskilt land att hantera det.

Under strecket
Publicerad

Tusentals män, kvinnor och barn har evakuerats från Baghouz, som sägs vara det sista IS-fästet östra Syrien. I den evakueringen ingick många medborgare i europeiska länder, forna Sovjetstater samt Irak, enligt kurdisk-arabiska alliansen SDF.

Foto: Felipe Dana/AP Bild 1 av 2

Civila irakier flyr ut ur Mosul i juli 2017. Då drevs IS bort av irakiska styrkor, efter att ha kontrollerat Mosul i tre år.

Foto: Felipe Dana/AP Bild 2 av 2

Tusentals män, kvinnor och barn har evakuerats från Baghouz, som sägs vara det sista IS-fästet östra Syrien. I den evakueringen ingick många medborgare i europeiska länder, forna Sovjetstater samt Irak, enligt kurdisk-arabiska alliansen SDF.

Foto: Felipe Dana/AP Bild 1 av 1
Tusentals män, kvinnor och barn har evakuerats från Baghouz, som sägs vara det sista IS-fästet östra Syrien. I den evakueringen ingick många medborgare i europeiska länder, forna Sovjetstater samt Irak, enligt kurdisk-arabiska alliansen SDF.
Tusentals män, kvinnor och barn har evakuerats från Baghouz, som sägs vara det sista IS-fästet östra Syrien. I den evakueringen ingick många medborgare i europeiska länder, forna Sovjetstater samt Irak, enligt kurdisk-arabiska alliansen SDF. Foto: Felipe Dana/AP

Det fanns en tid när de som kallade sig krigare, men som i själva verket även då var terrorister, kunde hamna i burar på Guantanamo. Då – liksom nu – hade de svurit att utplåna kristna och sekulära länder, och döda så många som möjligt. Så de satt där i väntan på en rättegång som sällan kom, i en helt ny jurisdiktion som skulle skapas utifrån uppfattningen att dessa människor var för farliga att någonsin släppas ut.

Då handlade diskussionen om USA:s övergrepp på mänskliga rättigheter, att de tillfångatagna terroristerna inte fick tillgång till samma rättsskydd som om de befunnit sig på amerikansk mark, eller i något annat land. De var inte heller bara amerikaner – de var brittiska, kanadensiska och franska medborgare som gripits i Pakistan och Afghanistan. Och så var det en svensk.

Annons
Annons

Jag åkte till Örebro och kartlade hans bakgrund, träffade hans föräldrar och jagade Säpo för att ta reda på vilka ansträngningar de hade gjort för att få hem honom. Bevisen mot den svenska medborgaren var luddiga, men enligt vittnesuppgifter från Pakistan hade han tydligt uppgett att han ville sälla sig till den jihad som skulle utkämpas mot den västerländska civilisationen.

Att han skulle hållas under helt omänskliga förhållanden av den amerikanska militären föreföll otänkbart för snart tjugo år sedan. Efter två år landade han i Sverige igen och sökte skadestånd från den amerikanska regeringen.

I dag är det mycket som är annorlunda.

Amerikanska medborgare kan fortfarande eventuellt hamna på Guantanamo, men i övrigt erbjuder USA numera ingen kontroversiell helhetslösning: De uppmanar istället de europeiska länderna att ta eget ansvar för terrorister som tillfångatagits i Irak och Syrien. ”Ta hem dem.”

När IS nu är veckor eller dagar från att helt ha drivits bort från sitt utropade kalifat, sjunker tanken kanske för första gången in: Ska jag sitta bredvid dem på bänken i lekparken nu? Gå på föräldramöte med terrorister? 150 personer har redan på egen hand återvänt till Sverige, enligt Säpo. Av dessa har noll lagförts, trots att det skulle vara fullt möjligt med existerande lagstiftning.

Det abrupta uppvaknandet utspelar sig på ett liknande vis i andra europeiska länder som kanske uppfattas ha haft en mer hårdför ton än Sverige. Från exempelvis Storbritannien beräknas 800 personer ha gett sig av för att strida eller i någon form delta i Islamiska Staten, eller Daeshs, försök till statsbildning. 450 har återvänt. Av dem har en tiondel ställts inför rätta. Ett fåtal har, mycket kontroversiellt, hindrats från att återvända då de fått sina brittiska medborgarskap indragna.

Annons
Annons

”Tidigare har några sagt att de ångrar sig, att de var där av misstag. Nu är läget annorlunda – de som återstår och nu ska hem har stridit där i fyra år.” De är därmed också av en helt annan kaliber, säger Nikita Malik som är chef för forskningscentret för terrorism och radikalisering vid Henry Jackson Society i London.

Hon beskriver ett race där västeuropeiska länder hela tiden har legat steget efter de medborgare som har valt att resa till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS. Stora ansträngningar gjordes för att hindra folk från att åka och motverka IS rekryteringar. Men de flesta, inklusive politiker och lagstiftare, har hela tiden skjutit tanken på att en större grupp människor en dag skulle återvända till sina hemländer framför sig.

I Sverige nöjde sig riksdagen med att ”fördöma” de brott som utfördes i Irak och Syrien, också av de egna medborgarna, men valde till skillnad från FN att inte kalla det för ett folkmord. Den som själv vill bilda sig en uppfattning om IS och de utländska terroristerna – som beskrivits som särskilt grymma – kan läsa något av det som journalisten och aktivisten Nuri Kino, grundare av organisationen A Demand For Action, har skrivit de senaste fem åren. Han beskriver bland annat hur yezidier, kristna och andra män, kvinnor och barn har torterats och avrättats av IS, eller Daesh som de också kallas.

Jag kommer aldrig glömma den blixtrande sommardag 2014 då Nuri ringde mig och skrek, att nu händer det. Mosul hade just fallit till IS. Kan vi prata om det här någon annan dag, sade jag då. Han har den mest spruckna och nötta mobil jag sett, men den har inte slutat ringa sedan dess. Genom Trump, Metoo, regeringsförhandlingar och annat som känts livsviktigt har hans telefon ringt med anhöriga som berättat om barn som våldtagits, korsfästs och bränts levande.

Annons
Annons

Civila irakier flyr ut ur Mosul i juli 2017. Då drevs IS bort av irakiska styrkor, efter att ha kontrollerat Mosul i tre år.

Foto: Felipe Dana/AP Bild 1 av 1

Häromdagen ringde han igen, och berättade att han varit tvungen att ligga tyst i mörker i tio timmar för att hans hjärna nästan slutat fungera efter att ha stoppats full av för många detaljerade vittnesmål under flera år. Bara i veckan hittade brittiska specialsoldater nyss en massgrav med dussintals kvinnokroppar som fått sina huvuden avhuggna.

Civila irakier flyr ut ur Mosul i juli 2017. Då drevs IS bort av irakiska styrkor, efter att ha kontrollerat Mosul i tre år.
Civila irakier flyr ut ur Mosul i juli 2017. Då drevs IS bort av irakiska styrkor, efter att ha kontrollerat Mosul i tre år. Foto: Felipe Dana/AP

Men någon form av internationell tribunal som nu kan ”ta hand om problemet” med dessa förövare finns inte heller. Istället står det nu ganska klart att varje enskilt land kommer att få hantera det inom ramen för egna lagar och politiska beslut.

Macer Gifford är en brittisk medborgare som åkte till Syrien som stridande för den andra sidan – SDF. Det mesta kring det rättsliga förfarandet för återvändare i Storbritannien har hemligstämplats, men han har regelbundet fått inställa sig för frågor och har därför viss insyn i hur övervakningen sker. Under den brittiska terrorlagstiftningen har han försakat sin rätt att inte svara på frågor, och måste i varje läge svara på var han är, vad han gör och vad han har gjort, i synnerhet när han åker in och ut i landet.

Men han uppfattar själv övervakningen som inkonsekvent och polisen som osäkra på vilka befogenheter de egentligen har, säger han när jag pratar med honom. ”De prövar sig fram”, och det har de gjort i flera år, säger Macer Gifford. Trots att den brittiska polisen och säkerhetstjänsten har stora möjligheter att övervaka internet- och telefontrafik för att bevisa vilka intentioner och planer de som reser har.

Annons
Annons

2014 var det inte heller någon som riktigt förstod magnituden av hur många från Europa som åkte och vad det skulle innebära, säger Nikita Malik. De som anslöt sig till al-Qaida dog oftast i strid, och deras mediestrategi gick ut på att skicka dammiga VHS-band till varandra. IS lyckades rekrytera på en helt annan skala, genom videoavrättningar som blev virala. De som anslöt sig gjorde det exakt för att de visste vilka grymheter som ägde rum, och för att de attraherades av det. Och även om många dött så har också många överlevt.

Vi kan inte ha dessa förbrytare bara gå omkring vid sidan av offren i samhället.

I Storbritannien råder nu, liksom i Sverige, en diskussion om brottet landsförräderi går att utöka till att omfatta de som ansluter sig till en terroristorganisation i syfte att förgöra sitt hemland. Något som Guantanamo, eller att göra människor statslösa är helt otänkbart i ett liberalt demokratiskt samhälle, säger Malik. Rådande rättssystem måste pröva brottsliga gärningar, och samma beviskrav som för andra brott måste gälla. Men som med allt annat handlar det om politisk vilja till prioriteringar och resurser till rättssystemet, så att de lagar och verktyg som redan finns verkligen kan användas.

I nästa mening väcker hon också frågan: Vill vi verkligen ens ha dessa människor i vanliga fängelser, med andra förbrytare? Rekrytering är deras bästa gren. Trots att kalifatet snart inte finns längre har de inga planer på att ge upp, och dess sektledare är experter på att dra till sig unga män – och kvinnor – som söker ett högre syfte. Forskning har redan visat att europeiska fängelser har varit den absolut bästa grogrunden för extremism, och där åtskilliga terrorister rekryterats de senaste åren.

”Vi måste hitta en kompromiss mellan mänskliga rättigheter och rättvisa. Vi kan inte ha dessa förbrytare bara gå omkring vid sidan av offren i samhället.”, säger Nikita Malik.

Efter reklamen visas:
Vad vet vi om jihadister i Sverige?
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons