Annons

Saeed Alnahhal:Tar ett dygn att förstå vad som verkligen hänt

När syriska medier skildrar kriget, så kan man tro att det handlar om helt olika världar. Så har det varit sedan demonstrationerna mot president Bashar al-Assad startade. När kriget nu är inne på sitt åttonde år är det fortfarande väldigt svårt för utomstående att förstå vad som verkligen händer där.

Under strecket
Publicerad

Ryska och syriska soldater övervakar en evakuering i rebellfästet Östra Ghouta, Syrien.

Foto: TT Bild 1 av 1

Ryska och syriska soldater övervakar en evakuering i rebellfästet Östra Ghouta, Syrien.

Foto: TT Bild 1 av 1
Ryska och syriska soldater övervakar en evakuering i rebellfästet Östra Ghouta, Syrien.
Ryska och syriska soldater övervakar en evakuering i rebellfästet Östra Ghouta, Syrien. Foto: TT

”Folket i östra Ghouta befriar sig från terroristernas bojor och avslöjar västvärldens legosoldater och deras brott”, ”Folket andas friheten i den syriska arabiska armén”.

Så lyder två poetiska rubriker på den statligt kontrollerade syriska nyhetsbyrå SANA:s sajt. På den oppositionella Nationella koalitionens sajt däremot kan man läsa ”Världen vill inte stoppa Assads folkmord i Ghouta”.

Det är två helt motsägande rubriker i medier som representerar olika sidor i den syriska konflikten.

Oftast tar det minst ett dygn innan man förstår vad som verkligen hänt i Syrien.

Kontrasterna mellan de båda sidorna, som startade konflikten i Syrien, har alltid funnits. Båda säger sig vilja skydda civila, och båda beskyller den andra sidan för att döda och belägra dem. Samtidigt är just civila de största förlorarna i det här kriget.

Annons
Annons

7-årsdagen för kriget nyligen är en typisk chans för oppositionen att påminna syrier och världen om att revolutionen började som folkliga protester utan vapen. De framhåller att det bara ställdes krav på politiska och ekonomiska reformer, men att regimen använde militärt våld mot de upproriska.

Men regimen, som aldrig erkänner att det som hände i Syrien var folkliga protester, nämner inte årsdagen på sina medier. Där har kriget heller aldrig beskrivits som en revolution. I stället kallas det ett krig mot terrorism, och demonstranterna beskrivs som förrädare och anlitade av fienden för att skada Syrien.

Det är inte heller bara språket som skiljer syriska medier, utan även beskrivningarna av vad som faktiskt händer. När regimens medier nyligen berättade om en framryckning i östra Ghouta, förnekade oppositionen detta in i det sista.

Oftast tar det minst ett dygn innan man förstår vad som verkligen hänt i Syrien. Det händer nästan varje gång som regimen erövrar ett område från oppositionen. Och när regimen förlorar en stad, så nämner dess medier aldrig det. De berättar bara om när regimen vinner.

Så var det redan innan protesterna startade i Syrien för sju år sedan. Regimens medier räknade händelserna i Tunisien som en revolution, och även den i Egypten. Men när protesterna började i Libyen, blev de oroliga att protesterna skulle sprida sig till Syrien. De började att försiktigt beskriva vad som hände där, och framförallt om hur vapen spreds bland folk.

Det tog inte lång tid innan arabiska våren kom till Syrien. Statliga medier följde självklart regimens inställning, och använde ord som inkräktare, konspiratörer och bakterier när de berättade om protesterna och de som deltag i dem. Samtidigt skrev de nyheter om att polismän dödades och likande händelser. Oppositionens medier, som var helt nya, fokuserade på att visa regimens illdåd för världen, särskilt i USA och Europa, via videoklipp som publicerades på Facebook.

Regimens medier var länge mycket mer avancerade än oppositionens. Men Syrien hade nästan inga neutrala eller oppositionella medier innan kriget började. De flesta journalister som jobbade med oppositionen är amatörer och har lärt sig genom att pröva sig fram.

Tack vare revolutionen har nya medier växt fram som diskuterar regimens brott och fel, och oppositionens. Och några av dem har redan blivit betrodda av internationella organisationer och medier. Särskilt eftersom det är nästan omöjligt för en neutral utländsk journalist att gå in i stridsområden och utvärdera själv.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons