Annons

Tavlan som fick Göring att tro på ondskans makt

Adolf Hitler och Hermann Göring, 1944.
Adolf Hitler och Hermann Göring, 1944. Foto: TT

Under andra världskriget konkurrerade Hermann Göring och Adolf Hitler om Europas främsta konstverk. Jakten på en åtråvärd Vermeer-tavla ledde Göring i förfalskarens händer.

Under strecket
Publicerad

”Kristus och äktenskapsbryterskan”, en målning av den kände förfalskaren Han van Meegeren såld till Hermann Göring som ett verk av Vermeer.

Foto: Fine Art Images/TTBild 1 av 3

Han van Meegeren inför rätta i Amsterdam 1947.

Foto: TTBild 2 av 3

”Astronomen” målad av Jan Vermeer.

Foto: LouvrenBild 3 av 3

”Kristus och äktenskapsbryterskan”, en målning av den kände förfalskaren Han van Meegeren såld till Hermann Göring som ett verk av Vermeer.

Foto: Fine Art Images/TTBild 1 av 1

Mitt under brinnande krig 1943 dök en okänd målning av Jan Vermeer upp på konstmarknaden i det av Nazityskland ockuperade Nederländerna. ”Kristus och äktenskapsbryterskan blev genast en sensation då det endast fanns ett fåtal kända verk av mästarens hand. Lika sensationellt var priset som den anonyme säljaren begärde, två miljoner gulden – över 100 miljoner kronor i dagens värde.

Trots det köptes målningen omgående, via ett ombud, av en av 1900-talets mest ökända konstsamlare – Hermann Göring. Riksmarskalken hade under flera år desperat jagat efter ett verk av Vermeer. Göring lät sälja 150 tavlor ur sin samling för att betala för målningen.

Strax efter andra världskriget greps och avslöjades säljaren av nederländsk polis, konstnären Han van Meegeren. Han anklagades för att ha kollaborerat med de nazistiska ockupanterna. Ett brott som inte bara gjorde van Meegeren allmänt hatad i hemlandet utan också riskerade leda till en dödsdom för förräderi.

”Kristus och äktenskapsbryterskan”, en målning av den kände förfalskaren Han van Meegeren såld till Hermann Göring som ett verk av Vermeer.
”Kristus och äktenskapsbryterskan”, en målning av den kände förfalskaren Han van Meegeren såld till Hermann Göring som ett verk av Vermeer. Foto: Fine Art Images/TT
Annons
Annons

Han van Meegeren inför rätta i Amsterdam 1947.

Foto: TTBild 1 av 1

I dag är dock Han van Meegeren inte ihågkommen i Nederländerna som en quisling utan som en folkhjälte. Under förhör erkände han inte bara att han sålt tavlorna utan också att det var han som hade målat dem.

Historien om van Meegeren ligger till grund för en ny spelfilm, Lylebird” (2019), med bland annat Claes Bang och Guy Pearce i huvudrollerna. Han van Meegerens historia är som gjord för filmduken.

Under 1920-talet var han en någorlunda framgångsrik konstnär i den mer traditionella skolan. Men efter ett offentligt bråk med en konstkritikerkår som alltmer anammade modernismen drog sig van Meegeren tillbaka. Med lika delar hämndlystnad och girighet påbörjade han istället en karriär som konstförfalskare – ett område där han var desto mer framgångsrik. Störst framgång hade han under de tyska ockupationsåren på 1940-talet.

Han van Meegeren inför rätta i Amsterdam 1947.
Han van Meegeren inför rätta i Amsterdam 1947. Foto: TT

Att van Meegerens förfalskningar, som i dag inte framstår som särskilt sofistikerade, kunde undgå att avslöjas berodde till viss del på den blomstrande konstmarknad som uppstod till följd av nazisternas fäbless för klassiskt nederländskt måleri.

Två hänsynslösa konstsamlare slogs om kontinentens främsta mästerverk. De hade inte bara djupa fickor utan också ett helt plundringsmaskineri till sitt förfogande. På konstområdet var Adolf Hitler och Hermann Göring bittra rivaler. Hitler hade under 1930-talet börjat bygga upp en konstsamling som skulle hysas i den planerade jättekolossen Führermuseum i Linz.

Efter kriget, när samlingen återfanns i en medeltida saltgruva i de österrikiska bergen, omfattade den över 6 000 konstföremål – från Rembrandtmålningar till Leonardo da Vinci-skulpturer.

Annons
Annons

”Astronomen” målad av Jan Vermeer.

Foto: LouvrenBild 1 av 1

Hermann Görings ambitioner stod inte långt efter. Riksmarskalkens från början blygsamma jaktstuga Carinhall utanför Berlin hade i slutet av kriget antagit närmast Versailles-lika proportioner för att kunna hysa den ständigt växande konstsamlingen.

Hitlers och Görings samlingar byggde i grunden på stölder, inte minst från judiska konstsamlare och gallerister. Men stora delar av samlingarna köptes också, om än ofta till rabatterat pris – få vågade förhandla när Görings eller Hitlers agenter knackade på dörren.

Till Görings förtret hamnade nästan alltid de främsta verken i Hitlersamlingen. Hitlers konstkassa var inte bara större utan redan 1938 – i samband med annekteringen av Österrike – hade Hitler inrättat ett Führerdekret som gav honom rätt att först välja verk från konfiskerade samlingar. Hitlers personlige curator Hans Posse valde med stor noggrannhet ut de allra främsta verken, som Vermeers berömda ”Astronomen” från den franska Rothschildfamiljens samling.

”Astronomen” målad av Jan Vermeer.
”Astronomen” målad av Jan Vermeer. Foto: Louvren

Göring fann ibland sätt att snuva sin Führer på värdefulla konstverk. Genom sin position hade han information om när konstsamlingar skulle konfiskeras och sände helt enkelt agenter i förväg för att köpa samlingen. Han lät naturligtvis ägarna förstå att de inte hade mycket till val.

Till skillnad från Hitler engagerade sig Göring personligen i samlandet. Under 1941–1942 gjorde han inte mindre än tolv resor till Paris, varifrån han förde hem över 600 stulna målningar på sitt privata tåg.

Slutligen ägde Göring konstverk av de flesta nordeuropeiska mästare – Rembrandt, Rubens, Dürer, Hals, Cranach den äldre. Det enda som saknades var en Vermeer. I Adolf Hitlers samling fanns inte mindre än två. Så när van Meegerens förfalskning dök upp 1943 var det naturligtvis för bra för att vara sant. Men Göring kom att betrakta tavlan som den främsta i samlingen.

Han van Meegeren bevisade efter kriget sin ”skuld” genom att offentligt måla en Vermeer-förfalskning och han dömdes till ett kortare fängelsestraff. Samtidigt berättade en amerikansk officer, Herbert Leonard, för den fängslade före detta riksmarskalken att dennes mest älskade tavla var en förfalskning. Enligt Leonard reagerade den bedragne Göring ”som om han för första gången insåg att det fanns ondska i världen”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons