Annons

Tito och fåglarnaTecknat på hög nivå – tål att ses flera gånger

”Tito och fåglarna” är en både mörkt och ljust tecknad film, såväl dystopisk som hoppingivande, tycker SvD:s kritiker Jon Asp.
”Tito och fåglarna” är en både mörkt och ljust tecknad film, såväl dystopisk som hoppingivande, tycker SvD:s kritiker Jon Asp. Foto: Smorgasbord Picture House

En smittsam sjukdom som sprids av rädsla. Det är utgångspunkten för en ny, animerad film från Brasilien som är politisk utan att det budskapet för den skull tar över.

Under strecket
Publicerad
Foto: Smorgasbord Picture HouseBild 1 av 1

Tito och fåglarna

Regi
Gustavo Steinberg, André Catoto, Gabriel Bitar
Genre
Animerat
Manus
Eduardo Benaim, Gustavo Steinberg
Medverkande
Svenska röster: Elliot Knochenhauer,  Maja-Camille Wall, Hugo Gummesson, Jens Hultén, Hanna Hedlund, m fl.
Längd
1 tim 13 min

Från 7 år

Betyg: 5 av 6

Brasiliansk animation håller hög klass. Häromåret var det ”Pojken och världen” som livade upp tillvaron, en förunderligt raffinerad film som också nominerades till en Oscar. Mycket därifrån går igen i ”Tito och fåglarna”: olika katastrofer ställt mot människans girighet, ett samhälle som sluter sig inåt i rädsla, små pojkar som följer i fäders fotspår, familjer som tvingas skiljas åt.

Det är inte utan att Brasiliens utveckling, där framsteg går sida vid sida med fattigdom och ökade klassklyftor, också sätter spår i filmer för unga. Även till det yttre finns likheter, i båda fallen handlar det om hantverk på hög artistisk nivå. Men där ”Pojken och världen” drog åt det mer sparsmakade – tomma, vita ark som fylldes med enkla streck och fick färg efterhand – är ”Tito och fåglarna” mer färgrik och fyllig redan från början.

Tito är son till den hängivne fågelforskaren Rufus. När denne misslyckas med ett experiment, och på köpet äventyrar Titos hälsa, får mamman nog. Rufus får ta sitt pick och pack och fortsätta sitt livsprojekt på annan plats. Under tiden samlar Tito kraft för att leda pappans experiment i bevis, vilket föder omgivningens missnöje. När en mystisk epidemi sprider sig är det Tito som antar utmaningen att finna bot. Med sig på resan har han två nära vänner: kavata Sarah och lillkusinen Bobo, två skarpa och trofasta karaktärer beredda på äventyr.

Annons
Annons
Foto: Smorgasbord Picture HouseBild 1 av 1

Men alla övriga har förstås inte lika ädla syften, allra minst entreprenören Alvar som under förevändning att myndigheterna sviker gjort en förmögenhet på att profitera på folks rädsla. Hans senaste uppfinning är en kupolpark, dit människor lockas att bygga in sig med de senaste tekniska landvinningarna, för att slippa faror och främmande folk.

Den speglar samtidens dystra scenarier men den uppmuntrar också sin unga åskådare till motstånd.

Foto: Smorgasbord Picture House

Budskapet går inte att ta miste på. Det är rädslan som utgör den mystiska epidemin. En svårt smittsam sådan: det är den som förvandlar människor och urholkar deras själar; det är den som måste övervinnas. Men hur: genom fåglarnas sång eller finns det någon mer hemlighet?

”Tito och fåglarna” är en både mörkt och ljust tecknad film, såväl dystopisk som hoppingivande. Den speglar samtidens dystra scenarier men den uppmuntrar också sin unga åskådare till motstånd, att inte ge efter för rädslan. Didaktiskt, kan tyckas, men här handlar det om en uppbygglig berättelse som känns helt på sin plats. Dessutom är det en politisk film som aldrig står och faller med sitt budskap. För den största behållningen med ”Tito och fåglarna” är bilderna, varierande oljemålningar i hänförande kompositioner, helt egna men ändå verklighetsnära. Ofta i en vågigt, förvrängd form som andas mer självständighet än imitation. 

Det är med andra ord en film som tål att ses både en och två gånger. En eloge också till de unga svenska röstskådespelarna, som hittar en fin balans mellan samtida tilltal och den eftertänksamma ton som filmen ändå kräver.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons