Annons

Lena Lind Palicki:Tegnells val av verb är viktiga i virustider

Statsepidemiolog Anders Tegnell gör intervjuer utomhus efter den dagliga presskonferensen.
Statsepidemiolog Anders Tegnell gör intervjuer utomhus efter den dagliga presskonferensen. Foto: Lisa Arfwidson

Anders Tegnell använder verbet ”bör” snarare än ”ska” och kommer med råd i stället för förbud. Betyder det att det är frivilligt att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer?

Under strecket
Publicerad

Myndigheters val av verb har blivit en het potatis. Varför säger Folkhälsomyndigheten att vi bör stanna hemma, och inte att vi ska? På en av presskonferenserna frågade en utländsk journalist Anders Tegnell varför verbet rekommendera används – för hur ska då människor följa det han säger? Och brukar myndigheter verkligen vädja och be medborgarna att ta oss en funderare?

Det handlar till stor del om språkets modalitet, det vill säga hur vi förhåller oss till innehållet i det vi säger. I modala hjälpverb som ska, kan och bör kan graden av förpliktelse regleras. Genom satsadverbial som nog, kanske eller säkerligen kan vi reglera hur säkra vi är på satsens innehåll. Och genom verbens böjning kan vi uppmana, fråga eller påstå.

Folkhälsomyndigheten använder i allt väsentligt bör, vilket alltså är en lägre grad av förpliktelse än ska eller måste, men högre än kan eller vill. Och de rekommenderar och ger allmänna råd som beskriver medborgares önskvärda agerande för att följa smittskyddslagen. Betyder det att det är frivilligt att följa dessa?

Annons
Annons

Om man till vardags rekommenderar en bok eller ett vin är det frivilligt att följa rådet, men när myndigheter rekommenderar är graden av frivillighet mycket låg. Det är inte ett förbud, men betydelsen ligger mycket nära. De allmänna råden kan snabbt övergå till lagar om rekommendationerna inte följs, och det är först när lagstöd och sanktionsmöjligheter finns som myndigheterna använder ska och måste.

Oavsett uttryck finns språkligt sett en rätt stor grad av frivillighet.

Det här är inget nytt. Om man ser tillbaka på valet av modalitet under spanska sjukan användes också bör när man gav råd, och råden i övrigt är också tämligen lika de nutida. Den ”sjuke bör ligga till sängs”, ”bör hålla en näsduk för munnen då han hostar”, och ”rummet bör vädras” är några av de råd som gavs 1918. Andra uttryck är nya. Ingenstans i pressmaterial från spanska sjukans tid eller i myndighetskommunikation i stort använder myndigheter vädjar eller ber oss att ta en funderare.

Oavsett uttryck finns språkligt sett en rätt stor grad av frivillighet. Hur kommer det sig att myndigheterna ändå verkar få medborgarna att agera som de avsett?

En förklaring kan vara att Sverige har en lång tradition av att sträva mot jämlikhet mellan myndigheter och medborgare, även språkligt. 1960-talets du-reform, 1980-talets broschyr ”Hej, det är från Försäkringskassan”, och 2000-talets möjligheter att kommunicera med myndigheter genom informella kanaler som chatt, Facebook och Twitter är exempel på det. Det finns en tradition av tillit mellan medborgare och myndigheter.

Inom den ramen kan myndigheter få medborgare att tvätta händerna, hålla avstånd och jobba hemma.

I den ramen kan myndigheter rekommendera frivilliga vaccinationsprogram och få 97 procent av alla tvååringar vaccinerade. Och inom den ramen kan myndigheter få medborgare att tvätta händerna, hålla avstånd och jobba hemma, även om de bara säger att vi bör och att det är rekommendationer.

Att det inte är helt tydligt hur orden ska tolkas syns dock när Lena Hallengren förtydligade vad som gäller besöksförbud på äldreboenden: ”Jag vill understryka: det är inget råd, det är ingen rekommendation, det är ett förbud.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons