Annons

Teleoperatörer: Allvarlig anklagelse av åklagarna

Fyra kammaråklagare hävdar i SvD att vi operatörer inte tar vårt samhällsansvar och motarbetar dem i jakten på grova brottslingar. Det är en mycket allvarlig anklagelse när vi agerar i enlighet med grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, skriver chefsjuristerna Stefan Backman och Anna Byström på Tele2 respektive Telenor Sverige i en replik.

Under strecket
Publicerad

Stefan Backman och Anna Byström

Foto: Pressbild, Janerik Henriksson/TT
Foto: Bertil Ericson/TT

Stefan Backman och Anna Byström

Foto: Pressbild, Janerik Henriksson/TT
Foto: Bertil Ericson/TT
1/2

Stefan Backman och Anna Byström

Foto: Pressbild, Janerik Henriksson/TT
2/2
Foto: Bertil Ericson/TT

REPLIK | DATALAGRING

Brotten de hänvisar till hade kunnat lösas utan den generella och odifferentierade datalagringen i sex månader som EU-domstolen nu underkänt.

EU-domstolens dom i det så kallade Datalagringsmålet mellan Tele2 och PTS verkar ha tagit politiker och brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter på sängen. Det borde den inte ha gjort. Vi operatörer har varnat för detta utfall under lång tid och har kommit med en rad förslag på hur vi kan hitta ett mer balanserat regelverk för begränsad lagring som säkerställer att polisen kan göra sitt jobb utan att den personliga integriteten äventyras. Vi har mötts med huvuden stuckna i sanden.

Vi välkomnar självklart en diskussion med politiker, poliser och åklagare för att hitta en väg framåt som tar hänsyn till såväl integriteten och rättssäkerheten som behovet av brottsutredning, men EU-domstolens dom är tydlig och ger en sådan diskussion nya förutsättningar. Därför  är det anmärkningsvärt att fyra kammaråklagare, från en rättsvårdande myndighet, på SvD Debatt (28/12) på allvar föreslår att vi fortsätter med en datalagring som så tydligt konstaterats strider mot grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Annons
Annons

Debatten om datalagringen präglas av missförstånd. En vanlig missuppfattning, som både fyra kammaråklagare och i dag spaningsledaren Stefan Steiner framför på SvD Debatt (30/12), är att det tidigare alltid krävdes domstolsbeslut för att hämta ut uppgifterna som masslagrats för samtliga svenska medborgare. Det är tyvärr inte sant. Uppgifter som används i polisens så kallade underrättelseverksamhet inhämtas, med stöd av inhämtningslagen, direkt av polisen utan förhandskontroll av vare sig domstol eller oberoende myndighet. Detsamma görs dessutom med regelbundenhet även avseende abonnentuppgifter, till exempel vem som innehaft en viss IP-adress vid visst tillfälle, för rena bötesbrott och inte alls bara vid grov brottslighet.

En annan missuppfattning är att inga uppgifter längre kommer att sparas hos operatörer och lämnas ut till myndigheter för att bekämpa brott i och med EU-domstolen underkännande av den svenska lagstiftningen. Anledningen till detta är att operatörerna fortfarande behandlar och sparar data om kundernas trafik inom ramen för sin verksamhet och för att kunna tillhandahålla bättre tjänster till kunderna och operatörerna är dessutom är skyldiga att lämna ut sådana uppgifter till polisen för utredning av grov brottslighet. 

I debattartikeln påstår kammaråklagarna att vi inte längre kommer att kunna utreda flera typer av grova brott och radar upp exempel på grova brott som lösts tack vare att polisen fått tillgång till data från operatörer. Detta är felaktiga uppgifter vilket är mycket olyckligt eftersom det är viktigt med en balanserad diskussion om integritet å ena sidan och datalagring och brottsbekämpning å andra sidan.

Annons
Annons

Brotten de hänvisar till hade kunnat lösas utan den generella och odifferentierade datalagringen i sex månader som EU-domstolen nu underkänt. Att det borde gå framgår också av att flertalet fall där operatörers trafikdata har varit en nyckelfaktor i uppklarandet av ett brott, som åklagarna i sin artikel refererar till, har skett före den 1 maj 2012, då krav på svensk datalagring överhuvudtaget ännu inte förelåg. Vi ser också att flera andra länder, som Tyskland, Nederländerna och Österrike, tycks klara av brottsbekämpningen utan en datalagring motsvarande den svenska.

Om vi installerade kameror hemma hos alla medborgare så skulle samhället sannolikt lösa ännu mer brott eftersom många brott sker i hemmet. Man skulle även kunna utrusta alla medborgare med armband med GPS-sändare så man vet var de befinner sig. Att dessa två scenarion allvarligt skulle inkräkta på vår personliga integritet är vi nog alla överens om. Men sanningen är att den underkända svenska lagstiftningen i kombination med det faktum att 97 procent av svenskarna använder mobiltelefon i praktiken ger samma effekt som om vi alla hade armbanden på oss, vilket också var något EU-domstolens domare påtalade under den muntliga förhandlingen i målet.

Vi kommer naturligtvis inte efter EU-domstolens dom att kunna återuppta en sådan lagring utan kommer att luta oss på huvudregeln i lagen om elektronisk kommunikation, det vill säga att uppgifterna ska raderas. Vi har full förståelse för att det kommer att behövas någon form av riktad lagring, men integritetsfrågan är prioriterad av många av våra kunder och det är dags att den nu tas på allvar. Vi förutsätter därför och ser fram emot att en mer väl avvägd lagstiftning kommer på plats.

Att fyra kammaråklagare anser att vi operatörer inte tar vårt samhällsansvar och motarbetar dem i jakten på grova brottslingar, när vi agerar i enlighet med grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, är inte bara mycket konstigt, det är en mycket allvarlig anklagelse. Det för oss heller inte närmare en sund och balanserad lagstiftning.

Stefan Backman

chefsjurist Tele2

Anna Byström

chefsjurist, Telenor Sverige

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons