Annons

Viktor Lundquist:The sound of silence

Omvärldens tystnad kring demonstrationerna i Hongkong belyser det komplexa i att hantera Kina.

Under strecket
Publicerad

Demonstrationerna, som bland annat kräver Carrie Lams avgång, intensifieras allt mer.

Foto: Vincent Yu/TT Bild 1 av 1

Demonstrationerna, som bland annat kräver Carrie Lams avgång, intensifieras allt mer.

Foto: Vincent Yu/TT Bild 1 av 1
Demonstrationerna, som bland annat kräver Carrie Lams avgång, intensifieras allt mer.
Demonstrationerna, som bland annat kräver Carrie Lams avgång, intensifieras allt mer. Foto: Vincent Yu/TT

”I know President Xi of China very well. He is a great leader who very much has the respect of his people. He is also a good man in a “tough business.” I have ZERO doubt that if President Xi wants to quickly and humanely solve the Hong Kong problem, he can do it.”

twittrade president Donald Trump för drygt en vecka sedan. Trumps tweet är på samma gång både absurd och skrattretande.

Xi Jinping är en diktator, inte en ”great leader”. Han visar inte respekt för den kinesiska befolkningen, utan bryr sig enkom om sin egen och kommunistpartiets makt.

Resonemanget om ”tuff bransch” är inte ens värt att gå in på.

I ett avseende har Trump dock rätt. President Xi har säkerligen kapacitet att lösa vad Trump beskriver som ”the Hong Kong problem” snabbt, men det kommer i sådana fall knappast att ske humant.

Annons
Annons

Uppseendeväckande tweets från Trump är knappast något nytt, och till det både absurda och skrattretande hör presidentens vana att sköta internationell politik via sociala medier.

Men hur naiv och verklighetsfrånvänd Trumps tweet än må vara, fyller den dock en funktion. Han uppmärksammar åtminstone situationen i Hongkong.

I snart tre månader har det pågått demonstrationer i Hongkong. Först i protest mot ett kontroversiellt lagförslag som skulle göra det lättare att lämna ut misstänka brottslingar från Hongkong till Kina. Demonstrationerna har dock utvecklats till att handla om något större än så, och innefattar nu krav på fullgoda demokratiska fri- och rättigheter, och att Hongkongs ledare – och Xi:s marionett – Carrie Lam avgår. Bland annat.

Protesterna har fått miljontals människor att ge sig ut på gatorna, och de initialt fredliga demonstrationerna har blivit allt mer våldsamma, i takt med att polisen tagit till allt hårdare metoder. På sociala medier cirkulerar videor som visar polisbrutalitet i form av övervåld och tårgasanvändning.

Med tanke på demonstrationernas omfattning, och att det i grunden handlar om en förtryckt befolknings kamp för demokratiska rättigheter, är det anmärkningsvärt att västvärlden inte gett tydligare stöd.

Den 17 augusti, drygt två månader efter att protesterna inleddes, gick EU, tillsammans med Kanada, ut med en uppmaning till kinesiska myndigheter om att föra dialog för att återfå stabilitet i Hongkong.

Nog kan man tycka att EU, vars eget fördrag belyser att unionen grundats på människans okränkbara rättigheter såsom frihet, demokrati och rättsstaten, bör kunna markera tydligare än så.

Annons
Annons

Samma kritik kan riktas mot Sverige, speciellt då Utrikesminister Margot Wallström i årets utrikesdeklaration slog fast att Sverige i syfte att möta globala demokratiska bakslag lanserar en demokratioffensiv;

”Vår demokratioffensiv kommer att märkas i all vår utrikespolitik. Det handlar om att ge stöd och näring överallt där demokratin kan växa och vara kritiska när den utarmas. […] Fullt fungerande demokrati är omöjligt utan de mänskliga rättigheterna och Sverige har ett avgörande ansvar för att främja dessa.”

Utifrån denna beskrivning, och självbild, är det verkligen anmärkningsvärt att regeringen Löfven inte gått ut med tydligare stöd för demonstranternas demokatikamp.

Förutom en tweet från Wallström, där hon stödjer EU:s uttalanden om situationen i Hongkong, har det mestadels varit tyst. I mitten av juni uppmärksammade Wallström demonstrationerna och beskrev dessa som ”otroligt intressanta”, men något tydligt stöd för den demokratiska kampen lyser med sin frånvaro.

Att den svenska regeringen inte tydligare tagit ställning är fegt och klandervärt, speciellt då man i många andra sammanhang inte backar för att tala om mänskliga rättigheter, och vikten av att inte låta sig påverkas av stormakter.

Protesterna i Hongkong, och omvärldens (uteblivna) reaktioner på dessa, belyser en av vår tids största utmaningar. Hur ska västerländska demokratiska stater och organisationer egentligen bemöta och hantera Kina?

Å ena sidan är det viktigt att stå upp för våra värderingar och stötta människors kamp för demokrati. Å andra sidan, Kina är en stormakt, och landets inflytande och relevans kommer i framtiden endast att öka. Goda relationer är en förutsättning för samarbete.

I relationen med Kina kommer olika intressen alltid behöva vägas mot varandra, och sällan finns tydliga eller enkla lösningar. Men gällande protesterna i Hongkong kan man nog ändå tycka att tydligare ställningstagande vore på sin plats.

För om en sak råder det inget tvivel – att inte ta ställning för demonstranternas fri- och rättigheter är att gynna president Xi:s auktoritära intressen.

Och ibland är tystnad tydligare än ord.

VIKTOR LUNDQUIST är biträdande redaktör för Säkerhetsrådet och projektledare på tankesmedjan Frivärld.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons