Annons

Fredrik Kärrholm:Halvmesyrer kommer inte att stävja brottsligheten

Polisens bomb- och kriminaltekniker undersöker skadorna efter en explosion i Lund.
Polisens bomb- och kriminaltekniker undersöker skadorna efter en explosion i Lund. Foto: Johan Nilsson/TT

Den avskräckande effekten med längre fängelsestraff är tyvärr marginell.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Politiker till höger och vänster utlovar nu diverse skärpta straff. Men uteslutande handlar det om försiktiga justeringar av en mild lagstiftning, som alltjämt bygger på idén om kriminalvård.

Moderaterna vill exempelvis att minimistraffet för våldtäkt av normalgraden ska höjas från två till tre års fängelse. Ambitionen är vällovlig, eftersom det genomsnittliga utdömda fängelsestraffet inte är mer än två år och en månad. I realiteten mindre än ett och ett halvt år eftersom huvudregeln är att gärningsmannen släpps efter två tredjedelar av tiden.

Det kan jämföras med England, där våldtäktsmän döms till i snitt nio år. Förvisso enligt en annan brottsdefinition, men det förklarar inte ett fem gånger (!) så hårt straff.

Men den avskräckande effekten med längre fängelsestraff är tyvärr marginell. Det gäller såväl grova sexualbrott som gangstermord. Av det enkla skälet att gärningsmännen i fråga sällan kännetecknas av eftertänksamhet och god impulskontroll.

De värsta förövarna är dock en relativt liten grupp. En dansk studie publicerad i våras visade att cirka en procent av alla dömda brottslingar stod för en fjärdedel av brottslighetens skadlighet (straffvärde). En snart publicerad brittisk studie visar att 7 procent av dömda brottslingar står för 80 procent av brottens skadlighet. Fenomenet kallas the power few.

Annons
Annons

En svensk analys från 2014 av Brottsförebyggande rådet identifierade 11 600 personer som högaktiva lagöverträdare. De stod för 56 procent av alla brott i undersökningen.

Möjligheten att rehabilitera sådana vaneförbrytare och våldsverkare till laglydiga medborgare är dessvärre små. Kriminalvården har prövat och utvecklat metoder i decennier, med begränsad framgång. Något som däremot ger garanterad effekt är inkapacitering.

När kriminella element sitter inlåsta kan de helt enkelt inte begå brott. Och med tiden på anstalt följer stigande ålder, vilket minskar individens benägenhet att begå brott när de väl släpps ut igen.

Statistik som antyder motsatsen, att längre tid i fängelse gör personer mer brottsbenägna, har en kritisk felkälla: De som döms till hårdare straff är en viss typ av personer. På samma sätt som det är de sjukaste patienterna som får de starkaste medicinerna.

En annan invändning är att länder med stränga straff har hög brottslighet, såsom USA. Men faktum är att brottsligheten över tid minskat i USA och studier pekar på att fler fängelseår är en delförklaring. Likaledes: Att det i områden med sämre folkhälsa skrivs ut mer medicin är inget underbetyg för läkemedel.

Situationen i Sverige bör inte överdrivas, men är allvarlig. Nyligen skadades en oskyldig ung kvinna i ännu ett bombattentat. Denna gång i Lund. De senaste fem åren har minst tio personer dödats av misstag på grund av gängvåldet. Rån och grova brott drabbar tusentals och allt fler.

Läget kräver en genomgripande påföljdsreform och rationell uppgörelse med vårdtankens idealism. Några halvmesyrer kommer inte att stävja brottsligheten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons