Annons

Tidiga skoldagar – ”vansinne” för unga

Tidiga skolmorgnar är en modell som gör allt annat än att främja en god fysisk och psykisk hälsa hos våra barn och unga, skriver Matthew Walker.
Tidiga skolmorgnar är en modell som gör allt annat än att främja en god fysisk och psykisk hälsa hos våra barn och unga, skriver Matthew Walker. Foto: Berit Roald/ TT

Paranoid, deprimerad och schizofren – långvarig brist på REM-sömn kan göra vem som helst galen. Dessutom påverkas inlärningsförmågan – speciellt hos barn och tonåringar. Skoldagen bör därför senareläggas, skriver Matthew Walker, professor i neurovetenskap och psykologi.

Under strecket
Publicerad

Sömn är viktigt för att hjärnan ska orka ta in nya sinnesintryck och lagra ny information.

Foto: Jorge Saenz / TT Bild 1 av 1

Sömn och skola

Mer än 80 procent av alla offentligdrivna high schools i USA börjar skoldagen före 8:15 på morgonen. Nästan hälften av dessa börjar före 7:20. En skolbuss som ska hinna till 7:20 plockar ofta upp de första barnen vid 5:45. Dessa barn och tonåringar måste alltså vakna vid 5:30, 5:15 eller rentav ännu tidigare fem av sju dagar i veckan, år efter år. Detta är vansinne.

Skulle du kunna koncentrera dig och skulle du lyckas lära dig särskilt mycket, om du hade gått upp så tidigt? Man får minnas att 5:15 för en tonåring inte är detsamma som för en vuxen.

Man får minnas att 5:15 för en tonåring inte är detsamma som för en vuxen.

Vi har ju sett att dygnsrytmen hos tonåringar genomgår en dramatisk förskjutning framåt med en till tre timmar. Den vuxne läsaren ska alltså egentligen fråga sig om han eller hon skulle kunna koncentrera sig och lära sig särskilt mycket efter att ha tvingats upp vid kvart över tre på morgonen, dag efter dag efter dag? Skulle du vara på gott humör? Skulle du ha lätt att komma överens med dina kollegor och att bete dig på ett värdigt, tolerant, respektfullt och angenämt sätt? Självklart inte. Så varför begär vi det omöjliga av miljontals tonåringar och barn överallt i industrivärlden?

Annons
Annons

Helt uppenbart är det här inte det bästa tänkbara sättet för att inrätta våra skol- och utbildningssystem. Det är en modell som gör allt annat än att främja en god fysisk och psykisk hälsa hos våra barn och unga.

Hos många barn och unga orsakar de tidiga skolmorgnarna ett tillstånd av kronisk sömnbrist, något som är särskilt bekymmersamt med tanke på att barndomen och i synnerhet tonåren är den livsfas då vi löper störst risk att utveckla kroniska psykiska problem som depression, ångest, schizofreni och självmordstankar. Denna fullkomligt onödiga utarmning av tonåringarnas sömn kan vara det som gör hela skillnaden i den känsliga balansen mellan psykologisk sundhet och livslång psykisk sjukdom. Det är ingen liten sak. Och jag skriver det inte heller på en nyck, utan med säkra, entydiga vetenskapliga bevis.

Redan på 1960-talet, då sömnens funktioner till stora delar var okända för forskningen, genomförde forskare experiment i vilka de berövade unga vuxna deras REM-sömn (och därmed deras drömmar) under en vecka, samtidigt som de fick sin NREM-sömn. De olycksaliga försökspersonerna tillbringade hela försökstiden i laboratoriet med elektroder på huvudet. Så fort de gled över i REM-sömn på natten skyndade en labbassistent in och väckte dem. De omtöcknade deltagarna tvingades då utföra olika matteuppgifter under 5–10 minuter, vilket hindrade dem från att återgå till drömsömnen.

När de sedan somnat igen och på nytt började glida in i REM-sömnen, upprepades proceduren. Timme efter timme, natt efter natt − i en hel vecka. NREM-sömnen var till stora delar intakt, men REM-sömnen kunde på så vis reduceras till bara en bråkdel av den vanliga mängden.

Annons
Annons

Det behövdes inte sju drömlösa nätter innan man började skönja tecken på försämrad psykisk hälsa. Redan den tredje dagen uppvisade många av deltagarna tecken på begynnande psykos. De var ångestladdade, nedslagna och började få hallucinationer. De hörde och såg saker som inte var verkliga. De var paranoida. Somliga trodde att forskarna var ute efter dem på olika intrikata sätt – att man försökte förgifta dem, till exempel. Andra trodde att forskarna var hemliga agenter som bedrev något ondskefullt, hemligt konspirationsexperiment i statlig regi.

REM-sömnen är det som skiljer rationalitet från vansinne.

Där någonstans gick en avgörande insikt upp för forskarna: REM-sömnen är det som skiljer rationalitet från vansinne. Om man skulle räkna upp dessa symptom för en psykiatriker utan att berätta att personen ifråga berövats sin REM-sömn, så skulle diagnoserna ställas snabbt – depression, ångestproblematik, schizofreni. Och ändå hade alla försökspersoner bara några dagar tidigare varit fullt friska, unga människor. De hade inte varit deprimerade, de hade inte haft ångeststörningar och hade inte varit schizofrena, inte heller hade de eller deras familjer någon bakgrund av det slaget.

Också om man tittar på alla försök som gjorts att slå världsrekord i vakenhet finner man samma universella kännetecken: känslomässig instabilitet samt någon form av psykotisk dragning. Allt på grund av bristen på REM-sömn. Och det är denna avgörande sömnfas, vilken huvudsakligen infaller under sömnens sista timmar, som vi berövar våra barn och unga då vi tvingar upp dem för den tidiga skoldagens skull. Detta kan i längden göra hela skillnaden mellan ett stabilt och ett instabilt psyke.

Annons
Annons

Sömn är viktigt för att hjärnan ska orka ta in nya sinnesintryck och lagra ny information.

Foto: Jorge Saenz / TT Bild 1 av 1
Fortsätt läsa…

Våra barn har inte alltid behövt gå till skolan vid denna biologiskt sett befängda tid. För 100 år sedan inleddes den amerikanska skoldagen vid nio. Då kunde också 95 procent av alla barn få vakna utan väckarklocka. Numera gäller motsatsen eftersom skoldagens början stadigt vridits tillbaka, något som står i direkt konflikt med barnens evolutionärt förprogrammerade behov av att få sova under dessa värdefulla, REM-sömnsrika morgontimmar.

Stanfordpsykologen Lewis Terman, berömd för sina insatser vid utarbetandet av IQ-testet, ägnade sin forskarbana åt att förbättra barns utbildningsmöjligheter. Med början på 1920-talet kartlade Terman alla tänkbara omständigheter som kunde främja en god intellektuell mognad hos ett barn. En sådan omständighet var tillräcklig sömn.

Ju längre ett barn fick sova – oavsett ålder – desto större var barnets intellektuella förmåga.

I sina epokgörande forskningsarbeten och i bokserien Genetic Studies of Genius visade Terman att ju längre ett barn fick sova – oavsett ålder – desto större var barnets intellektuella förmåga. Han visade också på att barnets totala sömntid var starkt beroende av att skoldagen kunde börja vid en rimlig (det vill säga senare) tid, som bättre harmonierade med den inneboende biologiska rytmen hos dessa unga hjärnor i utveckling.

Sömn är viktigt för att hjärnan ska orka ta in nya sinnesintryck och lagra ny information.
Sömn är viktigt för att hjärnan ska orka ta in nya sinnesintryck och lagra ny information. Foto: Jorge Saenz / TT
Annons
Annons

Det kan ibland vara svårt att tydligt skilja på orsak och verkan i Termans arbeten, men själv blev han tillräckligt övertygad av sina data för att hävda att sömn måste få en central plats då man drar upp riktlinjerna för barns skolgång och hälsoutveckling. Som president för det amerikanska psykologförbundet (APA) varnade han med eftertryck för att USA skulle följa den trend som då märktes i flera europeiska länder, där man gled över mot allt tidigare skoldagar.

Terman ansåg att denna krypande förskjutning var skadlig, rentav mycket skadlig, för de ungas intellektuella utveckling. Men trots den typen av varningar har det amerikanska utbildningssystemet i dag gått över till tidiga skolmorgnar, samtidigt som många europeiska länder har börjat röra sig i motsatt riktning igen.

Vi har nu vetenskapliga belägg som bekräftar Termans upptäckter och insikter. En longitudinell studie följde mer än 5 000 japanska skolbarn och kom fram till att de som fick sova längre på morgnarna också fick bättre betyg – över hela linjen. Kontrollerade studier på mindre grupper i sömnlaboratorium har visat att barn som alltid får sova längre får klart mycket bättre resultat i IQ-tester, jämfört med barn som tvingas sova 40 till 50 minuter kortare på morgnarna, vilket alltså leder till en lägre IQ.

Sömnens enorma betydelse har gjorts ännu tydligare i undersökningar på enäggstvillingar, då man ser att sömnen rentav kan övertrumfa ett barns genetiska förutsättningar. I en studie som påbörjades på 1980-talet av Ronald Wilson vid Louisville School of Medicine och som pågår än i dag, har man följt hundratals tvillingpar från mycket ung ålder. Forskare har tittat närmare på tvillingpar där den ena regelbundet sover mindre än den andra, och följt deras utveckling genom årtionden. De som sover längre har överlägsna intellektuella förmågor och inlärningsförmågor, vilket visar sig i högre resultat på standardprov för läsning och läsförståelse, och de har också en större vokabulär än sina tvillingar som inte sovit lika mycket.

Att mätresultat sammanfaller på det viset utgör kanhända i sig inte kausala bevis för sömnens stora fördelar och potential inom skolväsendet. Men om man kopplar ihop den här sortens tydliga överensstämmelser med de kausala samband vi sett mellan sömn och minnesförmåga, kan vi uppställa följande hypotes: Om sömn verkligen är så grundläggande för inlärningsförmågan, så borde det bekräftas av en positiv utveckling i situationer där man senarelagt skoldagens början.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons