Annons

Landet utanför. Sverige och kriget 1939-1940Tidlös moral mot omöjliga val – så undvek vi kriget

Statsminister Per Albin Hansson leder det socialdemokratiska demonstrationståget första maj 1940.
Statsminister Per Albin Hansson leder det socialdemokratiska demonstrationståget första maj 1940. Foto: TT

Oheroiska kompromisser. Henrik Berggren undersöker i tre böcker Sveriges relation till Tyskland och resten av Europa under andra världskriget. Sigrid Combüchen har läst en bok där tidlös moral ställs mot omöjliga val.

Under strecket
Publicerad

Henrik Berggren skildrar balansakten i den svenska neutralitetspolitiken.

Foto: TT & Norstedts Bild 1 av 1

Landet utanför. Sverige och kriget 1939-1940

Författare
Henrik Berggren
Genre
Sakprosa
Förlag
Norstedts

484 sid.

Krigets fascination. Vad kan man göra åt den? Tennsoldaterna förr, böcker och dokumentärer nu. Männen som inte vill läsa skönlitteratur och köar vid signeringsdisken för den nya faktaboken om krig. I bokhandeln är ett skyltfönster reserverat för krig, nya biografier om hjältekungar, men främst de båda världskrigen. Det första, 1914-18 avslutar sina jubiléer i år, det andra är på väg mot mot 80-årsdagen. Den kommer att högtidlighållas med nya böcker, nya dokumentärer och nya berättelser. Om än inte nya till innehåll. Samma historier berättas, varieras litet av nyfunna detaljer och återberättas igen.

Det ligger ingen vinningslystnad i denna bearbetning. Inte mycket i alla fall. Jag vill tro att den kommer ur oron över att nazismens idéer ligger (eller hittills legat) latenta, från samveten som vill utröna katastrofens rötter och växt. Allt som orsakades av nazismen är angeläget att veta och förmedla. För att det aldrig-skall-hända-igen. Men det händer ju. Hela tiden. Många, många krig efter 1945. Och mycket rasism och etnisk rensning i detta nu, i annan skala men inte desto mindre.

Annons
Annons

Henrik Berggren skildrar balansakten i den svenska neutralitetspolitiken.

Foto: TT & Norstedts Bild 1 av 1

Henrik Berggren ingår i traditionen av detaljrika återberättare och han avviker från den. ”Landet utanför” är del ett i den tänkta trilogin om hur Sverige genom oheroiska kompromisser förmådde hålla sig utanför kriget, ha koppen trekvartsfull av solidaritet med de krigsdrabbade – och kvartsfull med eftergifter.

Anklagelser och självanklagelser för det kvartsfulla har varit givna alltsedan dess. Skam över transiteringar av materiel och tysk trupp mellan Nordnorge och kontinenten. Över att inte alliera sig med Finland under Vinterkriget mot Sovjetunionen 1939 eller Norge vid tysk invasion i april 1940. Även över interneringen av kommunister i norr och den tidvis svala inställningen till flyktingar, särskilt judar.

Berggren förhandlar med den tidlösa moralen mot en tid av omöjliga val och lägger sig alltså på en egen linje av tidsfibrer för att bedöma vad som sker. Detta är hans grepp över det oöverskådliga. Han hanterar frågor om att aktivt – men ambivalent – undvika krig och påminner om hur de som pekade finger åt det tidigare själv fallit undan för tyska svek och hot och prisgivit varandra. Många regimer i illusionen om en låggradig konflikt i Västeuropa, om att göra bondeoffer och låta Hitler och Stalin bli mätta. Sverige var alltså inget totalt undantag, bara ett långlivat. 

Boken skildrar balansakten i en neutralitet som för en minoritet svenskar betydde feghet, men för de flesta var som ett tunt vaddtäcke mot bombangreppen, att kura under och hoppas inunder.

Henrik Berggren skildrar balansakten i den svenska neutralitetspolitiken.
Henrik Berggren skildrar balansakten i den svenska neutralitetspolitiken. Foto: TT & Norstedts

Motsatsen till krig är liv och kompletthet. Per Albin skulle bygga folkhemmet, reformerna fortsatte under kriget. Så han red ut motsättningar i den socialdemokratiska regeringen och sedan samlingsregeringen, med blandade känslor men en politisk plan som var mer långsiktig än kriget. Och under vaddtäcket rymdes inte bara den, utan det som tillfaller neutrala stater i krigstid: hemliga möten mellan krigförande; spioner; och inte minst politiska flyktingar som efter 1945 tog över i ruinlandskapen.

Berggrens trilogi kommer att vara fullt beskrivbar först när han är färdig med den och den svenska neutraliteten vridits igenom krigets hårdaste år och seklets hårdaste vintrar. Men förhoppningsvis kommer han där att använda intressantare röster ur civilsamhället än den unga Astrid Lindgren som oroar sig slätstruket i Vasastan och Karin Bergman på Östermalm, vars pliktmässiga glädjelöshet vi fått alldeles nog av i sonen Ingmars verk.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons