Åsa Forsblad Morisse, Samantha Gurah, Gustaf Mardelius och Annika Herlitz repeterar ”Big fish” på Uppsala stadsteater. Musikalen bygger Tim Burtons film som var full av specialeffekter.
Åsa Forsblad Morisse, Samantha Gurah, Gustaf Mardelius och Annika Herlitz repeterar ”Big fish” på Uppsala stadsteater. Musikalen bygger Tim Burtons film som var full av specialeffekter. Foto: Lars Pehrson

Tim Burtons fantasivärld har en baksida

En pappa med livlig fantasi och en son som är trött på allt uppdiktat liv. Musikalen ”Big fish” är Uppsala stadsteaters stora vårsatsning, en gripande berättelse om en sons kamp för att lära känna sin far, menar regissören Ronny Danielsson.

Publicerad

Stämningen mellan far och son är tryckt. Den åldrade Edward Bloom, spelad av Gustav Levin, har fått reda på att han inte har lång tid kvar i livet. Hans son Will, spelad av Lucas Krüger, har kommit till föräldrahemmet för att umgås med sin far denna sista tid. Men sprickan mellan dem är stor. Varje kommentar tolkas som kritik.

Plötsligt studsar en grupp cheerleaders in på scenen, viftandes med pompoms samtidigt som de hurtigt bokstaverar E-D-W-A-R-D. Episoden är ett inslag i Edward Blooms många fantasifulla och något förskönade historier om sitt liv, som hans son Will fått växa upp med. I dessa berättelser förekommer häxor, jättar och siamesiska tvillingar och Edward själv får lösa de mest märkliga uppdrag.

Regissör Ronny Danielsson bryter.

− Jag skulle vilja att Edward blir en del av fantasin, att bryggan mellan fantasi och verklighet blir mer sömlös.

I nästa genomgång lyfter gamle Edward käppen över huvudet medan han dansar ut från scenen.

Repetitionerna av ”Big fish” har just flyttats till stora scenen på Uppsala stadsteater. Plötsligt studsar en grupp cheerleaders in med pompoms: Gustaf Mardelius Samantha Gurah och Magnus Borén.
Repetitionerna av ”Big fish” har just flyttats till stora scenen på Uppsala stadsteater. Plötsligt studsar en grupp cheerleaders in med pompoms: Gustaf Mardelius Samantha Gurah och Magnus Borén. Foto: Lars Pehrson
Efter reklamen visas:
Musikalen ”Big fish” på Uppsala stadsteater

”Big fish” är en av vårens stora uppsättningar på Uppsala stadsteater, och när vi besöker repetitionerna har man nyligen flyttat in på Stora scenen. Föreställningen handlar alltså om en far och en son med olika syn på livet. Den förre är romantisk, storslagen och ganska narcissistisk. Det framgår att han förmodligen inte varit särskilt närvarande i sin sons liv, men en rolig och fantasifull person när han väl varit där. Will däremot är strukturerad, rationell och extremt trött på faderns uppdiktade liv. Vem är han egentligen bakom alla sina historier?

Annons

... när han blev äldre började det gå upp för honom att han faktiskt inte känner sin egen far.

− Vad som grep mig mest i manuset var sonens enorma kamp för att lära känna sin egen pappa, berättar Ronny Danielsson efter förmiddagens repetitioner.

− Som barn tyckte Will att det var roligt med pappans historier. Men när han blev äldre började det gå upp för honom att han faktiskt inte känner sin egen far. Det finns mängder av saker som pappan berättat som inte är sant. Men det finns även sådant som har hänt, som han inte har berättat.

Tytte Johnsson i hög hatt omgiven av Annika Herlitz, Åsa Forsblad Morisse och Samantha Gurah.
Tytte Johnsson i hög hatt omgiven av Annika Herlitz, Åsa Forsblad Morisse och Samantha Gurah. Foto: Lars Pehrson

Uppsättningen bygger till stor del på filmregissören Tim Burtons ”Big fish” från 2003 med bland andra Ewan McGregor och Albert Finney i rollerna. Filmen var i sin tur inspirerad av Daniel Wallaces roman med samma namn. 2013 sattes ”Big fish” upp som musikal på Broadway, men lades ned efter bara tre månader.

Annons

− På Broadway försökte man blåsa upp shownumren väldigt stort och det tror jag var ett misstag. Det gjorde att man gick miste om det rörande, mer lågmälda, i berättelsen, säger Ronny Danielsson.

− När pjäsen sedan kom till London 2017 hade man tagit ner den väsentligt, nästan som ett kammarspel, och tagit bort de flesta showinslagen. Jag såg den och blev väldigt gripen, det var en sådan fin historia.

Ronny Danielssons egen uppsättning är tänkt att vara ett mellanting av dessa två. I kulisserna skymtar sjöjungfrustjärtar och en gigantisk kanon som någon ska skjutas ut ur – nog kommer här att finnas vissa spektakulära inslag.

1/2

Skådespelaren Tytte Johnsson på väg att förvandlas till cirkusdirektör. Kostymchef Merja Löfström och kostymmästare Christina Snellman är med vid provningen.

Foto: Lars Pehrson
2/2

Kostymskisser. Några skådespelare har elva ombyten.

Foto: Lars Pehrson

I ett litet rum bredvid kostymateljén står Tytte Johnsson, till hälften skådespelare, till hälften en cirkusdirektör i röd nålad jacket. En ärm saknas än så länge, men den svarta hatten och kråskragen är på. Kostymerna är en viktig del för att skapa en känsla av såväl fantasi som realism.

− Jag hoppas att de ska vara imponerande och överraskande, att de kan hjälpa skådespelarna att uttrycka sig, säger kostymskaparen Sylva Hanáková.

Annons

Hon har arbetat med designen för de många kostymerna i ”Big fish”– vissa skådespelare har elva ombyten. Med hjälp av kostymerna kan föreställningen röra sig från nutid till 1950-tal, över till den färgglada cirkusen och också in sagans drömska värld.

− Jag inspirerades av mina egna barns universum, och av minnen från min barndom. Detta är mitt och Ronnys första samarbete så vi har arbetat med förberedelserna under en lång tid, för att verkligen förstå varandras visioner.

Musikalen är en stor satsningmed många medverkande på scen.
Musikalen är en stor satsningmed många medverkande på scen. Foto: Lars Pehrson

Samantha Gurah, Annika Herlitz, Gustaf Mardelius, Magnus Borén, Aksel Morisse och Jakob Fahlstedt repeterar ett musiknummer.
Samantha Gurah, Annika Herlitz, Gustaf Mardelius, Magnus Borén, Aksel Morisse och Jakob Fahlstedt repeterar ett musiknummer. Foto: Lars Pehrson
Annons

Fjorton skådespelare medverkar i ”Big fish” och delar av ensemblen har bakgrund på musikalscenen. För några av Uppsala stadsteaters egna skådespelare är formatet däremot en utmaning.

− Vi har fått arbeta med hur man brister ut i sång mitt i en vardaglig scen, eller hur man gör när man får en sång ”brusten till sig”, säger Åsa Forsblad Morisse som spelar Sandra Bloom, Edwards fru.

I originalmanuset är kvinnoporträtten enligt Ronny Danielsson ”ganska konventionella” och man har arbetat om dem för att få dem att kännas uppdaterade, mer angelägna.

− Till skillnad från Edward Bloom som spelas av två skådespelare är min roll inte delad. Jag spelar alltså fru till både den äldre och den yngre Edward, och har också två versioner av söner, berättar Åsa Forsblad Morisse.

− Det är väldigt spännande att få spela en karaktär under så utsträck tid. Här finns ju också de två olika lagren av fantasi och verklighet, där min man och min son representerar de två olika sätten att leva. Sandra befinner sig i spänningsfältet mellan dem.

Annons
Ronny Danielssons siluett smälter ihop med ensemblen under en scen som repeteras.
Ronny Danielssons siluett smälter ihop med ensemblen under en scen som repeteras. Foto: Lars Pehrson

Det känns som att hon trivs i det glidande läget, på gränsen mellan de två världarna.

Själv tycker hon att Tim Burtons film kanske inte åldrats så värdigt, men att där finns några viktiga nyckelscener. En av dem är en passage där Sandra kryper ner till sin man i badkaret med kläderna på och lägger sig på hans bröst.

− En poetisk situation som inte kommenterades, men som för mig blev en liten nyckel till henne. Jag tror att Sandra är en ganska ordinär kvinna, praktisk, men att hon på riktigt älskar den här mannen och älskar fantasin. Det känns som att hon trivs i det glidande läget, på gränsen mellan de två världarna. Hon blir inte alls provocerad som sonen blir.

Vad är verklighet, vad är fantasti? Annika Herlitz, Samantha Gurah, Åsa Forsblad Morisse och Aksel Morisse.
Vad är verklighet, vad är fantasti? Annika Herlitz, Samantha Gurah, Åsa Forsblad Morisse och Aksel Morisse. Foto: Lars Pehrson
Annons

Och vem avgör egentligen vad som är verkligt, eller vems uppfattning om verkligheten som stämmer? Det visar sig så småningom att delar av Edwards historier faktiskt har hänt och att människorna de befolkas av existerar på riktigt, om än i mindre tillskruvade varianter.

− Det finns ingen absolut sanning om ett liv, säger Gustav Levin som spelar den äldre Edward Bloom.

− Om jag berättar om en händelse från min barndom där mina bröder var med, så har de förmodligen en annan upplevelse av samma händelse. Det är inte nödvändigtvis fantasi, utan betyder bara att vi tolkar saker på olika sätt.

Gustav Levin spelar den fantastifulle Edward Bloom.
Gustav Levin spelar den fantastifulle Edward Bloom. Foto: Lars Pehrson

Gustav Levin, som nu spelar sin sista säsong på Uppsala stadsteater före pensionen, kan själv känna igen sig i skildringen av de två generationer som pjäsen gestaltar. Han upplever att dagens yngre generation är mer rationell med fokus på mätbarhet och struktur och har ett mer målmedvetet förhållningssätt till livet.

Annons

− När är en annan växte upp var friheten ett mycket viktigare begrepp. Som äldre i dag kan jag känna mig flummig gentemot den yngre generation, inte helt olikt det som Edward känner gentemot sin son.

− Eller som en av hans ganska talande repliker lyder: ”Will, hur ser en regnbåge ut för dig, olika nyanser av grått?”

Orkestern repeterar  – musiken i ”Big fish” bygger på mycket igenkänning.
Orkestern repeterar – musiken i ”Big fish” bygger på mycket igenkänning. Foto: Lars Pehrson

I uppsättningens skiften mellan vardag och fantasi spelar musiken en viktig roll. Här förekommer ett tjugotal sångnummer men också ”underscore”, det vill säga musik som spelas under talad dialog eller en visuell scen. Både musik och originaltext är skrivna av den amerikanska kompositören Andrew Lippa, och tanken är att sång, dans och musik ska förstärka Edwards inre liv, bilda små fantasibubblor i vardagen.

Annons

En våning ovanför scenen passerar vi genom ett elskåpsrum, en branddörr och ytterligare en dörr och träder in i just en sådan bubbla. Pianot spelar glittrande arpeggion, kontrabasen lägger en dov mörk matta med stråken, medan violin och cello turas om att föra melodin i en drömsk och fantasifull komposition.

−”Big fish” följer en lite nyare musikaltradition där det är ganska ”poppigt” med mycket igenkänning, berättar kapellmästare Kristofer Nergårdh under en kort paus i repetitionen.

− Musiken är väldigt lätt att ta till sig, och man får en känsla av att ha hört den förut även om man inte gjort det.

Lucas Krüger, Linda Kulle och Gustav Levin.
Lucas Krüger, Linda Kulle och Gustav Levin. Foto: Lars Pehrson

Mitt i låten svirar basisten snabbt om från kontrabas till elbas och ensemblen övergår från den luftlätta melodin mot ett stackato-artat nummer i klassisk musikalmanér. ”Be the Hero” går att läsa på notbladen, ”Bli hjälten i ditt eget liv”, som öppnar hela föreställningen och handlar om att vara hjälten i berättelsen om sig själv. Och kanske är det sensmoralen i Edwards historieberättande: om vi inte själva ser på vårt eget liv som något verkligt spektakulärt, och på oss själva som sagans huvudperson, vem ska göra det då?

Annons

En syn som regissör Ronny Danielsson kan sympatisera med.

− Edward är ju något slags försäljare som åker runt i sin bil och nog har levt ett ganska ordinärt och trist liv. Med hjälp av fantasin blir hans tillvaro rikare.

− Jag känner faktiskt igen mig i honom, och tycker det är oerhört fint att han gör något av sitt liv, gör något av det han har.

”Musiken går direkt till hjärtat”, säger Ronny Danielsson som under årens lopp har regisserat ett imponerande antal musikaler.
”Musiken går direkt till hjärtat”, säger Ronny Danielsson som under årens lopp har regisserat ett imponerande antal musikaler. Foto: Lars Pehrson

På Ronny Danielssons egen hemsida möts besökaren av orden ”Att göra det omöjliga, att slåss mot väderkvarnar, så har mitt liv varit”, som syftar på regissörens bakgrund inom det fria teaterlivet. För de flesta är han dock känd som en musikalräv med en lång rad stora uppsättningar bakom sig: ”Cabaret”, ”Spelman på taket”, ”West side story”.

Vad lockar dig med musikteater?

− Jag tycker att teatern och ordet ofta tilltalar vår hjärna, och först efter det kan det ibland gå ner till hjärtat. Men det är ändå här det går in först. Man lyssnar, reflekterar, säger han och pekar mot skallen.

− Musiken däremot går direkt till hjärtat. Därför är kombinationen hjärta och hjärna, intellekt och känsla, det ultimata formatet. Eller kan bli det om det görs bra.

Big fish

Uppsala stadsteater

Premiär 2 mars

Annika Herlitz, Åsa Forsblad Morisse och Samantha Gurah.
Annika Herlitz, Åsa Forsblad Morisse och Samantha Gurah. Foto: Lars Pehrson

Repetitionerna av ”Big fish” har just flyttats till stora scenen på Uppsala stadsteater. Plötsligt studsar en grupp cheerleaders in med pompoms: Gustaf Mardelius Samantha Gurah och Magnus Borén.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 13

Tytte Johnsson i hög hatt omgiven av Annika Herlitz, Åsa Forsblad Morisse och Samantha Gurah.

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 13

Skådespelaren Tytte Johnsson på väg att förvandlas till cirkusdirektör. Kostymchef Merja Löfström och kostymmästare Christina Snellman är med vid provningen.

Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 13

Kostymskisser. Några skådespelare har elva ombyten.

Foto: Lars Pehrson Bild 4 av 13

Musikalen är en stor satsningmed många medverkande på scen.

Foto: Lars Pehrson Bild 5 av 13

Samantha Gurah, Annika Herlitz, Gustaf Mardelius, Magnus Borén, Aksel Morisse och Jakob Fahlstedt repeterar ett musiknummer.

Foto: Lars Pehrson Bild 6 av 13

Ronny Danielssons siluett smälter ihop med ensemblen under en scen som repeteras.

Foto: Lars Pehrson Bild 7 av 13

Vad är verklighet, vad är fantasti? Annika Herlitz, Samantha Gurah, Åsa Forsblad Morisse och Aksel Morisse.

Foto: Lars Pehrson Bild 8 av 13

Gustav Levin spelar den fantastifulle Edward Bloom.

Foto: Lars Pehrson Bild 9 av 13

Orkestern repeterar – musiken i ”Big fish” bygger på mycket igenkänning.

Foto: Lars Pehrson Bild 10 av 13

Lucas Krüger, Linda Kulle och Gustav Levin.

Foto: Lars Pehrson Bild 11 av 13

”Musiken går direkt till hjärtat”, säger Ronny Danielsson som under årens lopp har regisserat ett imponerande antal musikaler.

Foto: Lars Pehrson Bild 12 av 13

Annika Herlitz, Åsa Forsblad Morisse och Samantha Gurah.

Foto: Lars Pehrson Bild 13 av 13