Annons

Toppforskare: Medicin mot ångest får fel effekt

Var fjärde person drabbas av svår ångest någon gång i livet. Många får medicin för sina besvär, men en hel hel del blir besvikna på effekten.

– Trots medicinering känner de stark ångest – och med tanke på hur läkemedlen fungerar är det inte så konstigt, säger Joseph Ledoux, en av världens ledande forskare när det gäller ”känslohjärnan”.

Under strecket
Publicerad

Att kalla amygdala – den rosa pricken i hjärnan på bilden – för hjärnans ”rädslocentrum” är felaktigt – det är ”hotcentrum”, menar toppforskaren Joseph Ledoux. Även psykologiforskaren Armita Golkar ser problem med sammanblandningen av psykologiska processer i hjärnan.

Foto: Lars Pehrson, IBL och Lars Wallin

När Joseph Ledoux i höstas föreläste vid Uppsala universitet framförde han även några låtar om ångest med sitt rockband The Amygdaloides. ”Alla medlemmar är forskare och vi skriver låtar om psyket och hjärnan. Vi beskriver vår musikaliska genre som heavy mental”, säger professorn i neurovetenskap och ler.

Foto: Lars Wallin/Uppsala universitet

Patienter får i dag fel förväntningar på effekten av medicinen, menar Armita Golkar, forskare i psykologi.

Foto: Lars Pehrson

Att kalla amygdala – den rosa pricken i hjärnan på bilden – för hjärnans ”rädslocentrum” är felaktigt – det är ”hotcentrum”, menar toppforskaren Joseph Ledoux. Även psykologiforskaren Armita Golkar ser problem med sammanblandningen av psykologiska processer i hjärnan.

Foto: Lars Pehrson, IBL och Lars Wallin
Att kalla amygdala – den rosa pricken i hjärnan på bilden – för hjärnans ”rädslocentrum” är felaktigt – det är ”hotcentrum”, menar toppforskaren Joseph Ledoux. Även psykologiforskaren Armita Golkar ser problem med sammanblandningen av psykologiska processer i hjärnan.
Att kalla amygdala – den rosa pricken i hjärnan på bilden – för hjärnans ”rädslocentrum” är felaktigt – det är ”hotcentrum”, menar toppforskaren Joseph Ledoux. Även psykologiforskaren Armita Golkar ser problem med sammanblandningen av psykologiska processer i hjärnan. Foto: Lars Pehrson, IBL och Lars Wallin

De senaste sju åren har sjukskrivningarna för psykisk ohälsa mer än fördubblats. Bland de vanligaste diagnoserna finns olika former av ångestsyndrom. Detta har också lett till att förskrivningen av ångestdämpande läkemedel har ökat markant. Men tyvärr har medicinen inte alltid den goda effekt som patienterna hoppas på.

– Många uttrycker en besvikelse över att de trots medicinering känner stark ångest. Med tanke på hur läkemedlen fungerar är det inte så konstigt. Medicinen dämpar de beteendemässiga reaktionerna på ett upplevt hot, men egentligen inte själva ångestkänslorna, konstaterar Joseph Ledoux, författare till boken ”Anxious” (Oneworld Publications, 2015) och en av världens ledande forskare när det gäller ”känslohjärnan”.

Annons
Annons

När Joseph Ledoux i höstas föreläste vid Uppsala universitet framförde han även några låtar om ångest med sitt rockband The Amygdaloides. ”Alla medlemmar är forskare och vi skriver låtar om psyket och hjärnan. Vi beskriver vår musikaliska genre som heavy mental”, säger professorn i neurovetenskap och ler.

Foto: Lars Wallin/Uppsala universitet

Han är professor i neurovetenskap vid New York University och har ägnat de senaste fyra decennierna åt att förstå hur känslor – och då särskilt rädsla och ångest – uppstår i hjärnan. Hans tidigare bok ”The emotional brain” har citerats över 12 000 gånger i vetenskapliga publikationer, vilket är betydligt mer än vad de flesta forskare uppnår under hela sin livstid.

Rädsla och ångest är intressanta känslor eftersom de orsakar så stort lidande för så många människor.

– Rädsla och ångest är intressanta känslor eftersom de orsakar så stort lidande för så många människor. Bara i USA beräknas 40 miljoner personer ha någon form av ångestsyndrom. Även om vi i dag inte utsätts för så många fysiska faror i vår vardag, ägnar vi en stor del av vår hjärnkapacitet åt att oroa oss för möjliga faror, säger Joseph Ledoux, som i höstas föreläste om ångest vid Uppsala universitet.

I hopp om att kunna mildra svår ångest har forskare försökt identifiera de bakomliggande mekanismerna i hjärnan. Den struktur som ofta har kopplats ihop med rädsla och ångest är amygdala.

När Joseph Ledoux i höstas föreläste vid Uppsala universitet  framförde han även några låtar om ångest med sitt rockband The Amygdaloides. ”Alla medlemmar är forskare och vi skriver låtar om psyket och hjärnan. Vi beskriver vår musikaliska genre som heavy mental”, säger professorn i neurovetenskap och ler.
När Joseph Ledoux i höstas föreläste vid Uppsala universitet framförde han även några låtar om ångest med sitt rockband The Amygdaloides. ”Alla medlemmar är forskare och vi skriver låtar om psyket och hjärnan. Vi beskriver vår musikaliska genre som heavy mental”, säger professorn i neurovetenskap och ler. Foto: Lars Wallin/Uppsala universitet

Möter vi en hotfull person i en mörk park, skickas blixtsnabbt information om detta till amygdala. Den försätter sedan kroppen i alarmberedskap genom att utsöndra stresshormoner som bland annat ökar pulsen, höjer blodtrycket och förser musklerna med extra blod – allt för att vi snabbt ska kunna ta oss ifrån platsen eller försvara oss.

Annons
Annons

– Amygdala är dock inte hjärnans ”rädslocentrum”, vilket ofta felaktigt påstås, säger Joseph Ledoux.

– Amygdala reagerar på yttre hot genom att dra igång en fysiologisk och beteendemässig kamp- och flyktrespons. Tyvärr har många forskare – inklusive jag själv – felaktigt beskrivit det som en ”rädsloreaktion” när vi istället borde ha använt ordet ”hotreaktion”.

En viktig orsak till att en hel del patienter upplever behandlingen som misslyckad är att läkemedlen är framtagna för att dämpa kamp-flykt-reaktionen i amygdala.

Men spelar det någon större roll om man beskriver amygdalas respons som en ”rädsloreaktion” eller ”hotreaktion”? Ja, det gör det, understryker Joseph Ledoux. Sammanblandningen kan bland annat få negativa konsekvenser för dem som äter medicin i hopp om att slippa sin svåra ångest.

– En viktig orsak till att en hel del patienter upplever behandlingen som misslyckad är att läkemedlen är framtagna för att dämpa kamp-flykt-reaktionen i amygdala. Medvetna känslor av rädsla eller ångest utvecklas genom komplexa processer i andra, mer prefrontala (främre) delar av hjärnan och dessa påverkas inte av medicinerna, säger Joseph Ledoux till SvD.

Även den svenska psykologiforskaren Armita Golkar ser problem med denna sammanblandning. För att få fram bättre mediciner i framtiden måste forskare förstå vilka psykologiska processer de egentligen studerar när de tittar in i hjärnan. Dessutom behöver patienter få tydligare information om hur dagens mediciner verkar, så att de får rätt förväntningar på effekten.

Annons
Annons

Patienter får i dag fel förväntningar på effekten av medicinen, menar Armita Golkar, forskare i psykologi.

Foto: Lars Pehrson

– Personer som fått ångestdämpande medicin beskriver ofta att problemen med exempelvis muntorrhet och hjärtklappning minskar, men att de ändå känner sig lika oroliga inombords. Risken är att de då känner sig hjälplösa och tappar motivationen att försöka genomföra förändringar i sina liv för att minska ångesten, säger Armita Golkar, verksam forskare vid Karolinska institutet och Stockholms universitet.

Patienter får i dag fel förväntningar på effekten av medicinen, menar Armita Golkar, forskare i psykologi.
Patienter får i dag fel förväntningar på effekten av medicinen, menar Armita Golkar, forskare i psykologi. Foto: Lars Pehrson

Det är förenklat att dra slutsatser om effekter på människors ångestnivåer utifrån hur råttor beter sig under hot.

Att de ångestdämpande läkemedlen inte alltid har den effekt man önskar på människor är enligt henne också en följd av att läkemedelsforskningen i hög grad bygger på djurstudier. Vid sådana experiment är det vanligt att man använder råttor och möss som utsätts för hotfulla situationer. Om råttorna efter att ha fått ångestdämpande medel uppvisar ett mer ”modigt” beteende, anses medicinen vara en kandidat för att behandla ångest hos människor.

– Vad man har mätt då är effekten på det kamp-flykt-beteende som uppstått i en hotfull situation. Att läkemedlet dämpar de här reaktionerna innebär inte nödvändigtvis att det kommer att dämpa medvetna känslor av ångest hos människor.

– Man ska inte bagatellisera den effekt som behandling med psykofarmaka kan ha för vissa patienter, men det är förenklat att dra slutsatser om effekter på människors ångestnivåer utifrån hur råttor beter sig under hot, säger Armita Golkar, som också studerat rädsloprocesser i hjärnan och är väl bekant med Joseph Ledouxs forskning.

Annons
Annons

Samtidigt menar varken hon eller Ledoux att ångestdämpande läkemedel är helt verkningslösa. Även om de inte har någon tydligt dämpande effekt på ångestkänslorna, kan de nämligen indirekt och på lite längre sikt bidra till att de plågsamma känslorna minskar.

Armita Golkar exemplifierar med en person som lider av social fobi och därför isolerat sig hemma. Eftersom läkemedlen förändrar de fysiologiska stressreaktionerna kan detta minska det undvikande beteendet (vilket är väldigt vanligt vid fobier och andra ångestsyndrom) och bidra till att han eller hon faktiskt vågar gå på en fest med kompisarna.

– Även om personen upplever oro och ångest under festen, har det ofta en positiv effekt att exponeras för sådant som triggar ens ångest och upptäcka att man klarar av det. Att se andra personer som är avspända och har roligt på festen kan också minska den egna ångestnivån. Sammantaget kan detta leda till mindre osäkerhet och ångest, vilket alltså är en effekt av att medicinen och exponeringen samverkar, säger Armita Golkar, som också har en magisterexamen i farmaceutisk biovetenskap.

Filosofen Søren Kierkegaard menade ju att ångest är priset vi människor betalar för att kunna välja vår framtid.

Vid sidan av läkemedelsbehandling rekommenderar Socialstyrelsen kognitiv beteendeterapi (KBT) vid ångestsyndrom. Joseph Ledoux lyfter då särskilt fram exponeringsterapi som effektiv behandling både vid specifika fobier och mer generaliserad ångest. Genom att gradvis och upprepade gånger exponeras för det man är rädd för, såväl konkreta saker som mer abstrakta katastroftankar, kommer hjärnan att lära sig att detta inte är farligt. Som ett resultat minskar ångestpåslaget, förklarar han.

Även om väldigt många människor alltså plågas av ångest och rädslor och kämpar för att bli av med dessa känslor, så fyller de i normala doser viktiga funktioner i våra liv. I en hotfull situation signalerar rädslan att något är fel och att vi borde göra något för att undanröja hotet. Ett visst mått av ångest behövs också för att vi ska bli motiverade att anstränga oss och prestera på maximal nivå.

– Filosofen Søren Kierkegaard menade ju att ångest är priset vi människor betalar för att kunna välja vår framtid. Vetenskapligt kan man säga att ångest är priset vi betalar för vår prefrontala kortex (pannloben). Tack vare den kan vi föreställa oss framtiden och sträva mot olika mål – men också oroa oss för allt som kan hända om vi misslyckas. Denna mentala kapacitet utgör med andra ord både en gåva och en plåga, säger Joseph Ledoux.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons